Största testet av världskända González Byass! Sherry-huset som satt det spanska starkvinet på världskartan genom sin satsning på export. Vinerna är stilmässigt tydliga och överlag duktiga. Det är den torra fino-linjen från Tio Pepe som får expertpanelen att hurra högt – själva urtypen för en fino. Här är din guide till matvinerna från González Byass!
GONZÁLES BYASS (BII-ass) är den stora grejen i sherrysvängen. En av de största och samtidigt mest ansedda bodegorna i Jerez. Välkänd världen över och drivande i missionen att få oss att upptäcka vilket fantastiskt vin som görs i södra Spanien.
Vinmakaren Antonio Flores som föddes på samma bodega han idag jobbar på är en legend i branschen. 65-åringen är ett affischnamn och en karismatisk talesperson för hela regionen.
Allt började 1835 med Manuel María González Angel som grundade bodegan. Läromästare var mångårige vinmakaren José Angel allmänt känd som Tio Pepe i branschen (morbror Pepe). Den första solera-grupperingen av fat döptes sålunda till Tio Pepe – idag världens mest berömda fino-sherry.
1854 togs det lokala spanska vinet utomlands för första gången när familjen började exportera sherry. Köpare av de första fino-faten var engelsmannen Robert Blake Byass. Agenten som sedermera blev delägare i bodegan.
Det var sonen Manuel Críspulo González y Soto som lyfte varumärket och gjorde det känt världen över. Den rika familjen hade skickat sonen på college i Liverpool. Efter vidare förkovran i bland annat Frankrike återvände han till Jerez.
Under hans ledning utvidgades verksamheten till att omfatta brandy och likörer. Firmans största produkt Tio Pepe fick en egen etikett och identitet. En modern approach till marknadsföring som låg före konkurrenternas.
Men det var först 1935 logotypen föddes i form av en flaska iklädd röd andalusisk jacka, sombrero-hatt och gitarr. Idag ett av Spaniens mest igenkända varumärken.
González-familjen var progressiva. Man introducerade hästpolo i Spanien, de byggde den första tennisbanan med gräs som underlag. Man drog in elljus tidigt i bodegan, och byggde den första järnvägen i landet.
1862 invigde drottning Isabel II en ny bodega ritad av Gustav Eiffel (som 26 år senare skulle bygga sitt spektakulära torn i Paris). I Apostoles-bodegan står idag de 12 jättetunnor som representerar de tolv apostlarna. Ett högt skattat vin som tar 30 år att förfärdiga.
1963 restes andra upplagan av Tio Pepe-bodegan med plats för 28 000 sherry butts fördelat över tre våningar. 1972 följde Las Copas-bodegan som rymmer 80 000 butts.
1988 tog González-familjen makten i bolaget och Byass-grenen drog sig slutligt ur rörelsen tio år senare. Idag leds företaget av femte generationen. Och fokus är fortfarande export. De flesta sherry-drickare världen över har just denna familj att tacka för sin introduktion till sherry.
Även whiskyfolk vädrar lystet när namnet González Byass nämns. 30-åriga solera-fat köps av Dalmore i skotska högländerna och används i deras dyraste utgåvor av blender Richard Paterson men även som en del av 18-åringen.
Bodegan har döpt sina äldsta solera-system efter bibliska förebilder som Apostoles (apostlarna) och Matusalem (förfader till Noak).
Eric Duarte Martins har tidigare importerat vinerna till Sverige och menar att González Byass nästan på egen hand satt sherryn och Jerez på världskartan. Deras närvaro i hembygden är likaså stark. Bodegan ligger fortfarande kvar mitt i staden när alla andra flyttat ut i förorten med sin produktion.
– Detta är världens mest besökta vingård, ett Disney-land för vuxna. Man jobbar envetet för att sprida sherryns evangelium, både inom Spanien och utomlands. Det ska de ha stor cred för!
Storsäljaren förutom ikoniska finon Tio Pepe är Solera 1847. Den lite sötare cream-stilen som är en inkörsport till hela genren.
– Jag håller firman högt framförallt eftersom man har så tydliga stilar. Det är lätt att hålla utbildningar kring sherry när man får använda González Byass som smakexempel.
Caroline Edgren menar att Tio Pepe är ett skolboksexempel på fino-stilen. Hon hyser en stor vördnad gränsande till kärlek vad gäller vinerna från González Byass. Redan efter de första vinerna i blindprovningen misstänkte hon vilket huset det handlade om.
– Palmas-serien är något av det i särklass bästa från regionen. Jag har ju en kåk i trakten och detta är min ”go-to-bodega.”
Det fantastiska med storsäljande González Byass är man bevakar traditionen och låter de smala vinerna finnas kvar i portföljen, fortsätter Caroline Edgren:
– De är både stora och coola. Det finns något för alla i portföljen. Trots storleken och volymerna på de publikfriande storsäljarna går man i bräschen för att skapa nya stilar, i samma anda som de minsta bodegorna.
Eric Duarte Martins har en mer kluven inställning till vinerna. Han håller inte alltid med om deras stilval.
– Vinerna landar inte alltid rätt på mina smaklökar. Generellt sett lagrar man för länge på fat vilket gör vinerna sötare när de borde vara torrare. Med det sagt. Inte mycket slår en Tio Pepe på plats!
• BLINDTEST av González Byass — världskändisen!
