Reviews En kommersiellt vägvinnande whisky för alla! Sötman sväljer röken, vilket kan vara bra – whiskyn blir ju lättgången.
Upplägget i Agitators senaste ”argument” beskrivs som en resa genom Europa. Spanskvuxen ek som omvandlats till tunnor och fyllts med sötlodande sherry av Pedro Ximénez-typ. Den allra sötaste kvaliteten som svårligen dricks, den är som sirap.
Dessa fat har sedan färdats till Skottland och Islay där rökångande maltwhisky fått kyssa faten under en period. Islay-folket med sin rökfrustande whisky är förtjusta i fattypen, både Lagavulin och Ardbeg nyttjar PX i sina reguljära utgåvor.
Till slut hamnade faten i Arboga där Agitator stoppade ner sitt allra rökigaste destillat gjort på rökmalt med ett fenolinnehåll på 40 ppm.
Kokat i båda panntyperna men mest från lågreflux-sorten som ger en oljigare kvalitet till skillnad från den mer örtiga stilen i högrefluxpannorna. Båda är förstås väldigt olika den tungrökiga Islay-whiskyn.
Trots det rökiga receptet doftar det inte så mycket, röken sväljs av sötman. Såklart PX-faten som trycker ner alla toppar utan att själv tillföra särskilt mycket.
Medelstor till liten arom av charkuterier åt prickig korv-hållet. Fruktkaramell och syrup från sherryfaten dominerar. På djupet bildäck.
En stunds vädring sammanfattar helheten till en sötaktig soplukt a la sumpmark. Några minuter senare hyfsas doften till av häxvrål, alltså sockrig saltlakrits!
Smaken är lätt och luftig. Romlik muscovado-sockrig start, direkt dieseltrasa med fruktkaramell och saliverande papaya. Mot slutet dämpas denna begynnande fruktglädje av salt salmiakpastill och fet fruktkaka.
Lång sockerkaksjämn epilog som är rätt ren och enkel. Underliggande avgaser tar på en syrlig rökvibe. Stannar i karamellig torvrök som är vattnig.
Någon droppe vatten i glaset får särarterna att flyta samman. Whiskyn blir en cigarrökig fruktkaramell-soppa med torvrök under plus en snygg bacon-vibe. Allt sitter perfekt helt enkelt.
I munnen smakar det sockerlag av PX-faten. En jämn smak a la rökig fruktsoppa med tobakstoner och piprök samt en smygande ton av bitter kreosot allra längst bort. Lång molande lågkryddig refräng med avgaslik sotig surrök som allteftersom sötas upp av torvrök. Efteråt ekon av läder och avgaser.
Faktiskt ett bra recept för Agitator att utveckla. Man vill gärna ha mer färsk frukt så whiskyn får lite stuns och blir mer alert, syran är på defensiven. Fram med bourbonfaten alltså.
Och kanske är det här den icke-existerande svenska eken i Arboga ska göra sitt intåg, i Agitators allra rökigaste recept. Faktum är att nyek till skillnad från bourbon barrels framhäver fenolerna.
Fast röken är förstås varierad och drar åt avgashållet. Så blir det när Agitators mer introverta rökstil möter Islay-tunggung!
För den här whiskyn är inte svår. Stilen är lätt och luftig med sötrökiga smaker. Exiten är trevlig, eftersvallet är vattnigt och karamellrökigt.
Med lite vatten änder en del. Smaken blir utspädd och jämnare, helt enkelt rökig fruktsoppa med piprök. Men eftersmaken får ett lyft, lågkryddigt molande med sotig surrök och svällande sötaktig torvrök.
Bara att köpa någon av de 6000 flaskorna på hyllan runt om i landet. Det är försvinnande gott för den som gillar rökig whisky, och kanske tillochmed kan flaskan passa en rökskeptiker?
Enda nackdelen är att PX-faten motarbetar Agitators egen frukt, det är lite locket på över allting. Där skulle vanliga bournfat behövas. Som sagt, det här kan utvecklas till en rätt fantastisk standardutgåva i rökgenren i framtiden…
