Reviews Urgod och allvarlig Kilchoman. En 100% Islay i storform. Namnet signalerar att allt i flaskan är från ön. Från kornet, rökning i egen ugn till buteljering.
Tidigt i karriären gav den rökigare malten inköpt från Port Ellen bättre leverans efter några år på fat. Men skillnaden har utjämnats. Redan 2018 började man få ordning på konceptet.
Även om de lägre röknivåerna inte ger det tryck man kanske vill ha, vilket bekräftades i fjolårets version. Rök är förstås inte allt här i världen. Med 20 ppm i maltkornet blir det mer utrymme för andra aromer i glaset.
Årets 100% Islay är äppelrökig och piggt torvrök med tyngre jod/lakrits-påbyggnad. Lätta sirliga torvrök-dunster i näsan. Mitt i kartigt äppelkärnhus, i kanten rostade äppelskal. Ungfrustande äppelrök.
Saftig pigg smak, äppel/röksoppa utvecklas till äppelkaka med jod och lite söta tjärtoner. Torvrök-frustande efterdyningar av mjuk chokladkaka övergår i äppelkaka med kanel, samtidigt växer halvtorr tjärpastill. Allra sist en släng sötlakrits.
Lite vatten gör aromen friskare och mer fruktig med torkade äppelchips och rökt äppelskal. Mitt i söt torvrök. Smaken är lika äppelsaftig med inslag av maltigt rökkorn. Halvvägs rostad malt och lätta torvrök-skyar, mot slutet lite jod/sälta – elegant!
Eftersmaken är lenare, med en renare äppelton. Också mer chokladkaka med påföljande sötlakrits och ökande torvröknivåer. Bra, stadig sälta i basen. Intelligent Kilchoman att trivas med. Belönande i ung men smart Islay-stil.
Det är något visst med Kilchoman och den sötaste av sherrystilar, Pedro Ximénez. Rökkonvulsionerna går igenom PX-lullet på ett sätt som få andra rökdestillat klarar av. Inte minst Islay-kollegan Lagavulin, vars Double Matured har svårt att hantera söt-överflödet.
Kilchoman var något på spåren redan 2018 med en PX-finish vars tutti frutti-doft fick båten att gunga medan smaken vattnad gick i chokladsås-kvav. Att PX adderar något viktigt bekräftar fjolårets Small Batch-utgåva för Sverige där en femtedel av spriten var just PX. Vinfatet adderar fyllighet, fast i vattnad form riskerar sötvinet att ta över och kvadda helheten.
Den här whiskyn är hellagrad på PX-fat vilket kanske är en gåva. I en finish läks efterrättssherryn ut i spriten. Men låter man lagringen fortsätta kommer de kladdiga vintonerna att assimileras in i spriten när träet återtar kommandot.
Vi får en sammansatt sherry-Kilchoman. Myckna fenoler jobbar bra i PX-sjön, kort sagt: imponerande. I näsan tät sherry-pyrande torvrök invävda i gammelestrar – ekon av omklädningsrum.
Rik sherry-rök i munnen där engelsk fruktkaka bogserar fram torvröken. Halvvägs möter syrlig serrano-skinka upp med övertoner av rökt balsaträ.
Eftermälet är långvarigt och sherry-fruktigt med fragranta slingor av ren torvrök. Röken breddas av lite sälta och örtig ek.
Lite vatten drar som väntat fram sockriga toner i PX-drypande farin-stil. Under kaffedraperad torvrök, på djupet syrliga estrar.
Men smaken blir mer komplex! I munnen savande sherry-rök som tar på torvrök och sötlakrits med blommig sotig exit. Lång kravlande eftersmak, men pigg och sherry-ljus. En torvröksavande fruktfinish med salta katten under – lagom allvarsam men good.
PX skapar alltid sötare smaker än oloroso, vilket sällan är behövligt i en maltwhisky. Denna Kilchoman som lagrats i fem år i PX-hogsheadfat har ett vitalt driv med livgivande syra från destillatet.
Vattnad rent av komplex smak med nedtonad rökighet som släpper igenom lite blommighet. Framförallt sänks tyngdpunkten av mycken ek. Ovattnad får man mer krydda i eftersmaken. Som helhet sammansatt och sammanhållen, och exklusivt kommersiell i stilen – suverän!
