Reviews Med Sanaig reclaimar Kilchoman sin spetsposition på Islay. Det allra första släppet, en 3½-årig Inaugural Release slog oss med häpnad och man trodde att destilleriet igångsatt 2006 skulle fira seger på seger. Men så blev det naturligtvis inte. Ungwhisky kan inte hålla ihop akten fullt ut och dessutom går all röksprit så småningom in i en passiv dvala när eken kopplat greppet, fatsötman suddar ut och mosar till röken. Så får vi äntligen Sanaig, en tydlig vändpunkt. Och det är inte bara jag som tycker att den är bra. I pågående Maltwhisky-VM kastades nydestilleriet in i en grym blindprovning och hamnade öga mot öga med giganter som Bowmore Darkest 15 år och Lagavulin 16 år. Gissa vem som vann? Rookien såklart vilket chockade oss alla. Ännu coolare är ju att Sanaigen i finalen distanserade själva Laphroaig och bärgade VM-guldet. Sheer power!
Förutom att whiskyn mognadsmässigt verkar ha hittat sitt läge handlar det såklart om blending. När 3-åriga Inaugural gavs en 5 månader lång slutputs på oloroso sherry butts är det här en mix av fulllagrade oloroso- och bourbonfat. Tre fjärdedelar är sherry (för likaså duktiga Machir Bay är förhållandet det omvända med upp till 85-90% bourbonfat). Den som väntar sig ett monster ska alltså vända om. Det här är ett litet konstverk i balanser. Den sötsimmiga doften känns såklart ung, Fruxo och Trocadero inbäddad i torvrök och tobak, ibland carambole och mangopuré. Den briljanta munnen är hela grejen. Smaken har en lätthet av fragranta trätoner som bara ökar vattnad. vid 46% bolmar den av torvrök och flötrar med tyngre baconsvål. Sherryn då? Ja, den märks inte men disciplinerar röken skickligt.
Häng med, så här smakar Sanaig i naturligt tillstånd: Stor kraftfull sötstinn syrup-mun tar på bränd ved och torvrök, därpå rökt sandelträ med fragranta ceder-toner och saltare bacon-fetma. Lång avtoning, sötkryddig värme växer på medicinal jodbas, ökad sötma med brända vedtoner saliverar.
Det stora lyftet kommer efter någon droppe vatten, smaken blir bredare och mer expansiv. Rik frukt med mer syra följs av torrare kärv rök (cederaromatisk), i basen fet enrisrökt skinka, samtidigt kliande kryddig. Eftersmaken av rökiga aldehyder är förtjusande, fragranta trätoner bär, halvtorr men fortfarande tillräckligt söt. Väldigt gott helt enkelt. Men som sagt, Sanaig är inget vilddjuer, den är viril men balanserad och alltså tillräckligt sofistikerad för att knäcka världens elegantaste rökare (Lagavulin 16) i en blindprovning. En lucka att fylla i barskåpet för alla rökwhiskyälskare därute. Sanaig är en liten inhavsvik strax norr om destilleriet med vassa sönderrivna klippor som sträcker sig mot det vilda havet i öster.
