KLARAR EN WHISKY 50 år ekfat? Nej. I alla fall inte denna Tamdhu. Fast det beror förstås på vem som dricker whiskyn. Rättare sagt hur vältränat luttrade smaklökarna är.
Min gom är präglad på ekdrivor en masse. Uppvuxen med skotsk maltwhisky där fordom 15 år var en norm. Billig finwhisky bortom de vanliga 12-åringarna.
Numera tillhör 15-årig maltwhisky sällsyntheterna, det folk i gemen dricker är yngre, och billigare. Vilket betyder att nutidens whiskydrickare börjar vänja sig av med eksmaker.
Denna ekiga murrighet är förstås den där smaken som gör att vanligt folk ogillar whisky. Maltwhiskygenren smakar för dystert jämfört med vit sprit där eftersmaken är clean-as-a-whistle i jämförelse.
Fanbärarna av dyrbar whisky, som alltså är ekdragen i långliga tider, är Gordon & MacPhail. Elgin-firman brukar säga att man väljer fat utifrån destillatets natur och slutändamål.
Ska det bli en 15-åring är fatet ofta återanvänt, medan man till riktigt långlagrad sprit hellre använder nya sherry-fat. Tricket är att starkvinstonerna maskerar beskan.
1I fallet Tamdhu hämtar man sin reguljära 15-åring ur refill sherry butts. En bra kompromiss för ett destilleri som gjort sig ett namn med 1st och 2nd fill sherry i sin palett. Men 50-åringen kommer bakvänt nog från en refill hogshead av amerikansk ek, inga starvinsinfluenser alls alltså. Hur ska det gå?
Bedårande arom av rika syltiga gammelestrar och pigg fruktsoda a la fallfrukt. Runtom dammig ek och stråk av vindsloft, mitt i mjuk chokladkaka.
Tät smak av gammelestrar som körs över av syrliga vinteräpplen och kalvskinn. Under bittermandelstråk som mildras av syltad aprikos mot slutet.
Långt efterspel som det anstår en gammal whisky. Syrliga karameller tar på fläderbloom men ekbeskan bär (väldigt bitter), efterhand frisk mynta a la eucalyptus.
Som synes en tuffing med mycket syra och bittra skalv. Besten tyglas något vattnad, smaken blir luftig och eftersmaken rätt sofistikerad.
Doften ljusnar och känns färskare med äppel- och honungslag, överallt vindsloft och kärnhus.
Smaken är luftigt ekig med blommiga eterneller och stram ek mot slutet – liksom bittersmörig.
Halvlång till lång eftersmak med flyktig frukt och besk blommighet. Whiskyn ebbar ut i en fadd ekbitterhet som förgylls av ekon av gammelestrar. Som sagt sofistikerat.
Ändå för mycket ek för destillatet att bära. Just därför bra ihopsatt utgåva. Åldern står i centrum. Köper man en 50-åring ska whiskyn tamejfan smaka urgammalt, eken ska vara frilagd och in-your-face. Det får man här, fullt ut.
Och personligen tycker jag att det är spännande med en Tamdhu utan sherry-stöttor i den här höga åldern. Dessutom en 1970-talare, en tidsera vi alltmer sällan får möta.
Frågan är hur whiskysmaker ska värderas. Borde en whisky som är 11 år äldre vara tre gånger så dyr? Så är fallet med Tamdhu 50 år jämfört med nästa whisky, 39-åriga Caol Ila. Fast värdet sitter i priset och denna Tamdhu kommer nog inte att öppnas.
Ett misstag givetvis, för whiskyn håller tveklöst för att drickas och uppskattas. I alla fall av gommar som kan hantera övermåttan ekdoser. Men dessa gommar finns kanske inte att hos folk med så mycket lösa pengar ifickan?
2Klipper man bort ett decennium brukar det funka bättre. Whiskyn blir inte överekad på samma sätt. Särskilt inte rökwhisky där de beska tonerna sugs upp och maskeras av fenolerna.
På öarna läggs i regel all whisky i slitna refillfat. Användningsområdet historiskt sett var ju som råvara i en blended whisky och då var målet att extrahera röktoner, omaskerade av eken.
Denna Caol Ila nedlagd 1982 har hunnit fylla 40 år och kommer från ett refillfat av hogsheadstorlek ihopsatt av amerikanska bourbonstavar. Alltså samma kärl som 50-åringen nyss men med en helt annan vätska i sig, och tio år kortare tid i tunnan.
En mångfacetterad Islay-gamling. Medelstor ljust aldehydig doft av saggigt gräs och matolja. Mitt i feta fenoler och gödsel/koskit. Överallt sötaktig ljunghonung, på djupet grönt äppelskal.
Fruktig äppelsmak med Fruxo-inslag, strax torvrök som tar på salta katten och bräckt vatten. Frejdig tuggummibeska i eftersmaken med fin timjan-fräschör på mild torvröksbas med saltstänk och jodinslag. Stannar i rökt äppelskal. Rätt jämn och minst sagt provocerande – var är åldern!?
Man kan inte klaga på röknivåerna efter fyra decennier på ekfat. Riktig rökmun med saltstråk, dock ogammal, eken som ska komma i eftersmaken lyser närapå med sin frånvaro.
Såå proffsig vid fatstyrka, fast mer spännande vattnad då whiskyn får en otroligt god fruktsmak med en märkligt drabbande munkänsla efteråt.
Savande fruktsallad i munnen, plus fruktkompott och skalbesk gelé/marmelad som förstärks av ekbeskan, mot slutet torvrök och cigarrångor.
Eftersmaken är lättare men lika lång som nyss. En härligt flödande sötaktig fruktröka nedskruvad i kraftig ekbeska.
Munkänslan efteråt är skalbesk cigarrök med liten kreosot-vibe. Självklart köp för alla som är beroende av Caol Ila-rökig gammelwhisky.
3Ska det vara gammalt så ska det vara sherryfat, som sagt. Tyvärr måste jag säga, för utan starkvinsfilten känner man sig närmare whiskyns själ. Bäst i trion är såklart denna sherrybadade 39-åring.
En Benromach från 1982 bjuder på en formidabel uppvisning i hur gammal sherrywhisky ska föra sig. Monumental sherryåldring, härligt saftig och urgod vid 60,1%!
Doften är minst sagt personlig och aningen motvals. Det doftar murrig fruktkaka och sött gummi. Man får leta på djupet efter oloroso-sherryn som stångas med skinka och söt senap.
Saftig smak av gammelestrar med syrlig sherrypåföljd och rik fruktkompott på körsbär. I botten massor av söt ek, efterhand mer oloroso-kakig/sockrig som gör eken hovsamt läderartad.
Lång böljande eftersmak av sherry och praliner som stabiliseras av gammelestrar och oloroso samt dammig ek. Efteråt sötflämtande sherryek-röka.
Vattnad luftig ek bland all sherry, men också skälvande ekmäktig utan att tappa bort frukten som saftar på i refrängen. Men vi börjar med doften. Med vatten en renare och mer distinkt arom av syrlig sherry och lätta gammelestrar, bakom geléfigurer.
Tunga gammelestrar i munnen med luftiga lädertoner. Ekskälvande ekfortsättning som är olorosobolstrad. Allteftersom mer savande med syrlig körsbärsmarmelad plus 85%-ig choklad.
Långsam torr ek vältrar sig i avslutet, ekon av sherry och gammelestrar spökar, värme och chokladkaka puttrar på. Mest fascinerande är att efter fem minuter dröjer sig en känsla av gammal torrt gummi kvar.
Unikt ektorr och obitter final, whiskyn är massiv men samtidigt härligt tunn, vilket gör den tillgänglig för drickaren. Sannerligen en estradör som på samma gång är svårsint. För ek-konnässörer. Köp och njut!
