Årets sista dryckesauktion omfattar nästan 2000 utrop, hur ska man hinna med? Den ständigt svällande storleken sänker kvaliteten för både säljare och köpare. Decemberkatalogen fylls av fina viner och champagne inför tolvslaget. Men också julens njutningar framför brasan som whisky och portvin. Sören Nylund tipsar om kalasobjekt att buda på. Vad sägs om tjeckiska kommunistwhiskyn Hammerhead? Och så ger sig auktionsexperten in i en språklabyrint kring kända blandmaltwhiskyn Scallywag – vad gör hunden på etiketten?
Auktion Det verkar vara så att starkvin är på väg framåt efter många års stillhet. Utbudet har ökat och nu i december är ett bra tillfälle att bunkra upp inför julen. Det är mestadels portvin.
Som de tre flaskorna av 2003 Quinta do Tedo Late Bottled Vintage för en dryg tusenlapp. Eller den magnifika blandlotten med Graham’s, Silval och Taylor’s i olika årgångar. Från bortglömda men finfina 1994 och eleganta 1997 till koncentrerade 2000.
Perfekta och mogna raringar. Det finns mycket annat att se bland de 44 utropen av starkvin, exempelvis viner från de lysande årgångarna 1970 samt 1977. Glöm inte dekantera!
Söta starkviner i all ära men en jul utan vällagrad whisky är ingen riktig jul! Ett intressant utrop dyker oväntat upp bland ”övriga ursprung”. En anonym post med två flaskor – Cotswolds Founder’s Choice samt Hammerhead 1989.
Den första flaskan är inga konstigheter och kommer från det nystartade engelska destilleriet Cotswolds i Staffordshire, precis utanför Birmingham. Den andra flaskan är mer intressant med en färgstark historia att berätta.
“Tjeckerna på Prádlo bestämde sig för att göra egen whisky. Destilleriet hade ’pot stills’ och man kunde ju hantverket efter att ha bränt sprit under flera decennier.”
Det statliga (alltså kommunistiska) destilleriet Prádlo, utanför Plzeň i Tjeckoslovakien, grundades 1929. Man specialiserade sig på sprit och örtbitters i stil med Fernet.
1989 fanns en del varor från västvärlden som partieliten hade tillgång till. Vanligt folk kunde dock inte få tag i whisky – om man inte ”hade pengar” och kontakter vill säga.
Tjeckerna på Prádlo bestämde sig sålunda för att göra egen whisky. Destilleriet hade ’pot stills’ och man kunde ju hantverket efter att ha bränt sprit under flera decennier.
Men eftersom man inte kunde resa utomlands, till Skottland för att studera whiskytillverkning, fick man förlita sig på böcker!
Václav Šitner valdes ut att leda ett team och man började 1984 så smått experimentera fram Hammerhead. Målet var att göra allt med lokala råvaror.
Šitner sa i en intervju långt senare: ”Att läsa böcker är en sak, men verkligheten är något helt annat”. En första destillering gjordes i kolonnpanna med påföljande i en pot still. Ett lite annorlunda tillvägagångssätt kan man säga.
Den första batchen på tjeckiskt spannmål blev i princip odrickbar. Man lyckades dock få in höglandsmalt med lastbil och tåg från Skottland. Så nästa kok blev bättre.
Det var den oturligt dåliga tajmingen som sänkte Hammerhead. Just när de första faten buteljerades 9 november 1989 föll Berlinmuren vilket följdes av ”Sammetsrevolutionen” bara åtta dagar senare.
Kommunistregimen lämnade över makten till en icke-kommunistisk regering med Václav Havel i spetsen. I slutet av december var allt över och över 70 000 ryska soldater sändes hem.
Efteråt började västs varor flöda in. Skeendet speglas bland annat i filmen ”Good bye, Lenin!” från 2003 av Wolfgang Becker.
På whiskeysidan var Tullamore Dew en av de första, följt av Jack Daniel’s och Grant’s. Hammerhead föll i glömska och faten likaså. Så småningom privatiserades Hammerheads ägare Stock Plzeň-Bozkov, men de nya ägarna såg ingen framtid för whiskyn.
2007 köptes verksamheten av Stock Spirits. När man inspekterade lokalerna påträffades tusentals fat av whisky vars innehåll bara väntade på hamna i flaskor. Buteljeringsverksamheten återupptogs 2010.
Fortfarande finns ett stort antal fat, som buteljeras i olika utgåvor. Man har även gjort försök med slutlagring på andra fattyper som port- och PX-fat.
Hammerhead finns alltså kvar, men att det ett stycke historia, det råder det ingen tvekan om. Så vill du smaka på äkta kommunistwhisky finns chansen nu!
Bland 361 skotska whiskyutrop borde det finnas något att berätta. Glendronach har länge varit en av mina favoriter. Lotten med 10- och 8-åringarna drar blickarna till sig.
”Forgue” var först ämnad för taxfreemarknaden. Namnet kommer från det lilla samhället Forgue, där Glendronach är lokaliserad. Denna har legat på både PX- och oloroso sherryfat.
Här finns en rätt maffig torkad fruktighet med nötter och smörkola. Fullt godkänd, men inte den bästa Glendronach har släppt.
8-åringen har lagrats på bourbon- och sherryfat. En fin ingångswhisky, okomplicerad men balanserad med en typisk kolaton. Utropspriset på 1000 kr (=1200 inklusive provision) är helt okej.
Glendronach byggdes 1826 av James Allardice. Stället drabbades av en brand 1852 och renoverades därefter. Grant’s blev sedermera ny ägare tills det såldes till Teacher’s på 1960-talet. Det lades i malpåse av Allied Distillers 1996, återupplivades 2002 och har därefter stärkt sitt varumärke.
Vi stannar kvar på Glendronach men kliver upp lite på prisstegen. Jag blir nyfiken på ett 13-årigt PX-fat från 2005 som resulterade i 700 flaskor. Det står i texten att cask #1311 buteljerades för Whisky Galore.
Men enligt mina källor var det på uppdrag av The Green Welly Stop, där Whisky Galore ingick sedan 1970-talet. Numera går whiskydelen under namnet Tyndrumwhisky.com.
Utropet är rätt satt på 1000 kronor – men flyg inte iväg med budgivningen. Ytterligare ett Glendronach-fat att hålla koll på är 11-åriga cask #7675 från 2008 buteljerad för handlaren Nickolls and Perks.
Det finns ett otal buteljeringar av skotsk whisky från olika handlare/whiskymäklare, vilka fyller sina flaskor och inte namnger vilket destilleri eller vilka destillerier whiskyn kommer ifrån.
Spökwhisky eller hemlig whisky (’undisclosed’ på engelska), är bara några benämningar. Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför man gör det. Här handlar det på riktigt att ”köpa grisen i säcken”. Man vet inte vad man köper helt enkelt.
Whiskybranschen är påhittig. Destillerierna vill sälja och whiskymäklarna vill sälja. Efter whiskyboomen på 1990-talet så började alltmer hemlig whisky komma ut på marknaden. Fenomenet är egentligen inte nytt.
All blended whisky är ju hemlig, eftersom man inte anger vilka destillerier whiskyn kommer ifrån på flaskans etikett. Däremot är det oftast känt varifrån ”de stora märkena” köper sin whisky. Eller vilka destillerier de själva äger och använder sig av i sin blend.
När man häller samman singelmaltwhisky i en flaska kallas det blended malt. Ofta prisvärd och kvalitativ men kanske utan den edge av särskild karaktär som en singelwhisky från ett enda destilleri har.
Vi ska titta närmare på tre blandmalt-flaskor. Den första är en 8-årig Blairmhor med 20 olika singelmalter i sig, varav de flesta kommer från Speyside.
Den andra är en Famous Grouse från 1992 med innehåll från bland annat Highland Park och Macallan. Famous ”maltisar” är lite bortglömda eller undanskuffade eftersom de förväxlas med blenden. Kvaliteten är oftast bra, trots att de inte är så komplexa – och priset är också därefter.
Den tredje är mer intressant – Scallywag Cask Strength Limited Edition No 1. Den kommer från Douglas Laing och innehåller enbart Speysidewhisky, huvudsakligen från Mortlach, Macallan och Glenrothes.
Kända aktade destillerier med högkvalitativ vätska. Men enbart blandning av whisky från kända märken garanterar inte kvalitet i sig. I detta fallet är det dock just denna som sticker ut.
’Scallywag’ kan ha lite olika betydelser. ’Wag’ kommer troligtvis från skandinaviskans ”vagga” – att något gungar fram och tillbaka. I 1500-talsengelskan var betydelsen ”skojare, skämtare” och ofta refererad till en glad hund som hoppar fram och tillbaka.
Hur benämningen ’Scallywag’ kom till finns det lite olika förklaringar till. Den antas härröra från vikingarna och norskans Skálavágr, en ort på Shetlandsöarna, som beboddes av fattiga bönder som kallades ’scallags’.
Scalawags blev även en definition på vita i södra Amerika under inbördeskriget i USA, som stödde alla likas rättighet.
Som sagt en spännande historia, som åtminstone kan förklara varför etiketten pryds av en hund, för övrigt väldigt lik Tintins ”Milou”.
Det finns som alltid frågetecken i auktionskatalogen som behöver redas ut. Värderingsansvarig kommenterar decemberauktionen så här: ”Framför allt ser vi en värdeökning på prestigeviner till internationella nivåer.”
Jag ställer mig frågande till att har det varit underpriser i Sverige förut? Har kunder förlorat pengar genom att sälja i Sverige? Svaret är ett rungande NEJ!
Slutpriserna har i stort sett varit lika med världsnivån. Det finns undantag, även priser här i Sverige har emellanåt överstigit de internationella priserna. Detta gäller framförallt champagne och whisky.
Det man måste ta i beaktande är att vissa auktioner utomlands fått stor uppmärksamhet, med utbud från producenternas egna källare! Då råder ingen tvekan om proveniens, vilket leder till att slutpriset ökar med enorma steg.
“Vi får hoppas att auktionsfolket besinnar sig och drar ner på tempot och försvarar kvaliteten och i förlängningen sin integritet och trovärdighet.”
Det finns ytterligare hundratals med whiskyutrop på årets sista dryckesauktion – fullproppad med närapå 2000 utrop! Jag har sagt det förr och säger det igen: Varför så många utrop på en och samma auktion?
Systembolagets auktionärer slår sig för bröstet och utnämner detta till den största auktion man haft. Jag förstår inte syftet att häva ut så många utrop på så kort tid.
Jag kan även se att kvalificeringsnormen för att få med objekt har sänkts med tiden. Vad som kallas samlarobjekt nu är inte samma sak som för några år sedan. Då var kvalificeringsgränsen betydligt högre.
Jag undrar vart detta bär hän, vad kommer att hända framöver. Vill man sätta ytterligare rekord genom att ha med så många objekt som möjligt, eller vill man stå fast vid kvalitet?
Och kommer Systembolagets definition av ”samlarobjekt” att ändras? Det lär tiden utvisa men man får hoppas att auktionsfolket besinnar sig och drar ner på tempot och försvarar kvaliteten och i förlängningen sin integritet och trovärdighet.
Årets sista dryckesauktion
• 2003 Quinta do Tedo Late Bottled Vintage
• Graham’s, Silval & Taylor’s 1994-2000
• Cotswolds & Hammerhead 1989
• Glendronach Forgue 10 år & Hielan 8 år
• Glendronach 2005 13 år #1311 (Whisky Galore)
• Glendronach 2007 11 år #7675 (Nickolls and Perks)
• Scallywag, Blairmhor, Famous Grouse Vintage Malt
