Reviews Cinco är spanska och betyder fem. På High Coast i Bjärtrå står Cinco för whisky lagrad på fem sorters sherryfat – fino, amontillado, palo cortado, oloroso, pedro ximénez.
En brokig samling som också resulterar i en brokig utmanande whisky. Jag gillar nya Cinco skarpt. Inte bara för utmaningen utan för att det är bra. Förstautgåvan 2020 var mer av ett sockerpiller. Sherry-whiskyn som nu kommer i sin andra upplaga visar att norrlänningarna börjar landa sin vision.
Tappningen är knappa 9 år. Roger Melander och grundarna sa från början att de är här för att göra vällagrad whisky. Inte stanna i växten som merparten av Nya världen-destillerierna gör. Och nöja sig med 5-6 år i fat.
Det är bortom 10-årsstrecket vi ska dricka Ådalen-koket i framtiden. Inte allt, en del ska fortsatt säljas som NAS. Vilket i sig är en strålande idé, bara man lyckas få till bra produkter. Och det klarar alla med rätt sorts fatbehandling. Men mängde vällagrad maltwhisky kommer att ta över när tiden är mogen.
Det ska sägas omedelbart, doften är aningen brötig. Många fatviljor ska samsas och det blir lite kantigt. Vilket är bra ska det visa sig, för i munnen slår det gnistor.
Aromen är stor med en odör av syrliga äpplen som samsas med geléhallon. Överallt kliande furutoner och ibland kaffesump. I mitten blommiga örtiga toner som anknyter till trätemat. Den här påstridigheten klingar av något efter 10 minuters vädring då paranöt gör doften fetare och smågodis tar mer plats.
Smaken är sötaktig och saftigt good! Torkad frukt och äppelpaj drar iväg med syrligt kartig skjuts. Skavad ek tar snart över och stramar till det i en aromatisk halvtorr utgång. Lång final över vingummi med småkakor under som görs het av långpeppar från eken. Eteriska trätoner bär länge.
Man tänker direkt mer på ek än sherry. Och det är det som är så häftigt. HC-gänget hade kunnat göra en variant på PX-svulstiga Berg men väljer att gå hårdare och betydligt med krävande. Rent av nördigt uppkäftigt.
De olika faten får komma till tals på lika villkor. Vilket också gör att aromerna krockar men helheten är ändå sammanhållen.
Söta destillattoner görs syrligt bitande av sherryfaten som framförallt kryddar på och bygger en eterisk dimension i whiskyn som är själva grejen. Helt enkelt en aggressiv HC-whisky som tar ut svängarna, fansen kommer att jubla!
Cinco är saftigare och godare vid 51,1%. Vattnad blir den stramare. I munnen får whiskyn förvisso en söt godisstart med småsyrlig fortsättning i äppelpaj och sedan lemonad. Men mot slutet kickar stramare ek in och lägger ut aromatisk krydda.
Eftersmaken är lång och halvtorr med torkad frukt och täta sherryångor som lättar i fanér. Efteråt fruktkola-flämtande, med backdrop av tobak/anisbrödkrydda.
Aromen blir mindre brötig av lite vatten. Nosen rensas upp av torrare ektoner och dämpas. Furu och mineraler omges av geléfigurer, på djupet salmiakdunster. Mörka drag men i mer sansade proportioner.
Men smaken, den imponerar. En drickwhisky för de mest erfarna, krävande i sin strama trästil, inget för noviser.
