Reviews Lagg är Arrans rökiga whiskydestilleri som ligger på på öns sydspets, med utsikt över Kintyre-halvön där Campbeltown gömmer sig. Det var här i Lagg öns sista licensierade destilleri låg innan man gav upp 1837 om flydde tvärs över bukten.
Här i Lagg startade Isle of Arran Distillers sitt andra destilleri i mars 2019. Så långt bort man kunde komma från första destilleriet som år 1995 invigdes i byn Lochranza, vid norra färjeläget.
Grejen med Lagg är att här görs bara rökig maltwhisky. Som man tidigare ”fuskat” med på Lochranza vilket svenska folket kan njuta av i utgåvan Arran Heavily Peated, även kallad ’Crazy Swede’.
På Lagg kokar man sålunda sprit på rökigt maltkorn med 50 ppm fenoler. Pannorna är små och lyne-armen sluttar brant nedåt för att få med fenolerna. Pjäserna körs också ganska bryskt för att få en mer kraftfull oljig spritkvalitet.
När jag besökte destilleriet hösten 2022 bjöd destillerichef Graham Omand på sin ’new make’:
– Spriten ska vara sötaktigt rökig med kryddig värmande touch. Lagg-stilen rymmer gräsnoter, aska och lägereld. Spriten lagras mestadels på 1st fill bourbon barrels med litet tillskott av sherryfat. Det är den mixen vi vill ge ut bortåt 10-årsstrecket. Rökigheten gömmer sig de första åren men kommer att återvända mer och mer.
Det finns väl inget mer intressant än att prova vit whisky. Råvaran som för all framtid definierar vad whiskyn kommer att smaka, själva utgångspunkten. Here goes:
Nyspriten luktar diesel med en maltig kakig sötma. I munnen söt torvrök med kakiga toner och lägereld i eftersmaken som är fetaktigt värmande. Vattnad kommer vingummin fram med härlig rökbeska i efterklangen. Det är där vi startar smakresan på södra Arran.
Batch nr 1 av den allra första utgåvan (inaugural release) har följaktligen lagrats på bourbonfat, ryggraden i kommande standardwhisky. Efter 3 år på ek luktar det torvrök med terpentinstick och skogsstig samt såklart vaniljkräm från de amerikanska faten.
Inte alls komplicerat utan enkelt och avskalat, och sötaktigt gott. I munnen karamelliga toner liknande karamelliserat äpple. Strax mild torvrök följt av kanelig äppelpaj. Liten halvlång eftersmak ned sötaktig torvrök och övertoner av farin.
Ren och beskedlig i stilen, so far. Som en rökig ung-Arran in-your-dreams. Intressant motsträvig torvröksodör med trätoner. Det söta destillatet driver på i munnen och torvröken finns med tack vare den stora rökmängden i rökmalten.
Försvinner förstås fort i eftersmaken men både rökighet och längd kommer att byggas på framöver när eken får mer tid på sig att jobba fram smakerna.
Vatten drar fram mer träämnen men även fruktsötma och sjungande torvrök. Doften blir mer etanolig med tydligare torvrök liknande gammal socka, samtidigt varm kryddpeppar och äppelnoter.
Saftig vedartad smak av torvrök och äppelpaj med inslag av strama terpentin-toner. Lång rökfruktig epilog, vaniljig och explicit torvrökig.
Frukttonerna bådar gott för framtiden. Kanske kan whiskyn bli Bowmore-aktig +12 år med drag av Lagavulin-jod? Jodå, legenden med sina småpannor lånar ut attribut till Lagg-whiskyn. I alla fall när man får spriten ur ett urbränt franskt rödvinsfat.
Glöm vininfluenser och glöm söthämmande vanilj, här är det eken som talar, ihop med rökspriten. Stor bolmande nos av ren torvrök som är gräsig med salladsblad i periferin. Precis som Graham Omand vill ha det.
Saftig sötaktig smak, verkligen ett sockerpiller. Halvvägs lite torvrök och en släng jod. Halvlång ren söt torvrök i finishen. Ungefär som att dricka nykoket fast med de skarpa kanterna avlägsnade. Dessutom nästan helt utan ungwhiskytendeser vilket tyder på att spriten är optimalt kalibrerad för att snabbt omvandlas till whisky.
Med lite vatten mindre arom. Torvrök med lite jodsälta – cool vibe av ung-Lagga. Ren rökighet med lagom kropp. Sötsavande lång smak av torvrök och sockerdricka med mandelkubb och mineraler mot slutet.
Lång lätt pirrande final med söta torvrökskyar och ung syrup som bär. Lagg-stilen är alltså väldans söt med en antydan till jod faktiskt. På nosen som en ung Lagavulin men detta lär väl försvinna?
Lagg-gänget skissar ju på ett fatrecept som bygger på amerikanska barrels kryddat med sherryfat. Och oloroso sherryfatet gör såklart mest väsen av sig. Mer intressant doft av tobaksrök som överskuggar torvröken.
Även lite fetgörande grön salladskål. Under fruktkaramell och lite brötiga sherrytoner. Aningen kantig som det kan bli i unga år när klumpiga fenoler krockar med tjocka vintoner.
Smaken är saftig och good. Sherry och blandsaft möter mineraler och rökskyar med geléfigurer en bit in. Lång, lung sherrysaftig final som är söt, där torvrök anas, invirad i cigarrök.
Sherryfat brukar göra underverk med rökwhisky. Lagg får kanske lite bökig arom men rackarns god smak. Med vatten ges whiskyn ett stort lyft. Det doftar old-style av torvrök med renare oloroso-backdrop. En sofistikerad air av gammal Islay-virre liksom.
Munnen är inte lika självklar, aningen hård. Flödande savande smak av fruktsoppa och torkad frukt tar på söt torvrök och varma kryddor. Desto finare torvröksljus refräng av god längd som har inslag av lakritsstång med lätta oloroso-skyar.
Det är rätt otroligt vad mycket torvrök som kommer fram i avslutet. En superwhisky i Islay-klass med några år till i fat? Hur som helst en förträfflig start av en sprit som i unga år är väldigt stilren och gångbar. Keep it coming!