Whiskytipset Ledaig är Tobermorys rökiga alter ego. Destilleriet som ligger på Isle of Mull i de inre Hebriderna. Hamnstaden Tobermory är känd för sin färgglada front där husen ut mot redden är målade i starka färger.
Lej-CHECK som man säger är egentligen originalnamnet på fabriken som fick sin licens 1798 men så småningom tog namn efter orten, eller rättare sagt whiskyn som såldes under namnet Tobermory.
Ledaig får nu chansen på Systembolaget med en tillfällig hyllplats. 5000 flaskor har köpts in. Sinclair-serien är en hyllning till grundaren med John i förnamn. En skeppare som trafikerade sträckan Glasgow-Liverpool. Engelsmännen ville ha skotsk tång att göra tvål av, och hem till Skottland medfördes korn för att göra whisky av.
Spritkokandet ebbade ut 1930 men 1972, efter 40 års tystnad, startas verksamheten upp igen. Rökfri whisky kokas i fyra nygjorda pannor. Blandmalten Tobermory släpps där Ledaig ingår.
Den första rökmäsken sätts 1997. Eftersom den vanliga rökfria utgåvan är känd som Tobermory tar rökversionen destilleriets originalnamn. I grunden ett naturnamn som härleds till fornordiskan (och vikingatiden) och betyder ”skyddad vik”. Vilket är precis vad hamnbassängen där Tobermory ligger är.
Det rökiga maltkornet har ett fenolinnehåll på hela 35 ppm. Som en Lagavulin eller Caol Ila alltså. Efter kokning kvarstår 15 ppm i den vita spriten som läggs på 1st fill bourbon barrels.
Men Sinclair-utgåvan har fått sluta sina dagar på rödvinsfat från Rioja. Inspiration har hämtats från den spanska galeon som förliste utanför hamninloppet för 400 år sedan och sägs ha haft juveler i lasten!
Rökig Mull-whisky brukar bli bra. Frågan är förstås hur rökdestillatet reagerar på rödvinsfat. Men rök och rödvin brukar hitta varandra rätt bra. Den där underliga syrligheten som ofta stör, och ibland kör över, orökta destillat, platsar bättre i detta sammanhang.
Whiskyn har en stor doft av radiator med söta torvrökstoner. Sötman kommer från två håll. Ovan honungspastill med inslag av hallonsoda. Som underifrån förstärks av fruktkaramell och bröstkaramell.
Här finns också en grön sötma i form av fetare salladskål. Helt klart annorlunda jämfört med röken från Islay i söder och, precis som förväntat, byggs destillatets fruktighet ut av vinfatet på ett alldeles förträffligt vis!
Whiskyn får en lugn start i munnen med smygade torvrök. Men strax rullar estrarna in, geléfigurer och honungspastill – o så gott! Mot slutet tjärbeck och sent sura rödvinstoner.
Lång eftersmak av oljig torvrök med fruktkompott i basen. Efterhand mer BBQ-stil på röken och slutligen bränd ved åt kreosothållet. Whiskyn blir helt klart tuffare när man väntar ut den, fruktsötman tunnas ut av sura safttoner och allt stannar i en halvtorr till torr munkänsla.
Vilken åktur! Jag är nästan matt. Så här varierad brukar Ledaig inte vara. Det är verkligen rödvinsfatet som är grejen, Riojan gör lyfter whiskyn ett snäpp. De tre dimensionerna samverkar på ett utsökt sätt.
Vinsyran och surheten motverkas av Ledaigs egna honungsestrar som förmerats i bourbonfat. Och så detta oregerliga rökorerande mot slutet av smaken. Det verkar som vinfatet även förlöst fenolerna, för så här rökig brukar inte Ledaig vara. Och då har vi inte ens vattnat whiskyn. Sinclair-utgåvan blir nämligen bara godare med någon droppe vatten i glaset.
Doftmässigt blir whiskyn fylligare, honungspastill och geléfigurer både lugnar ner aromen och gör den fetare. I bakgrunden en molande ton av torvrök och piprök. Smarrig jämn smak som är vingummisyrlig och geléfigur-söt. Syrlig torvrök skramlar i basen, mot slutet blir smaken torrare av vita krusbär (raffinerat).
Eftersmaken är både lång och lättare. Syrlig sötrök bär – surisar omvandlade av torvrök. Alltmer bränd ved tar över, torkade tranbär kämpar emot. Med vatten som sagt godare och mer balanserad. Inte lika tvära kast mellan det goda och det ”onda”. Mer brutal, men ändå någorlunda vårdad vid 46,3%
Ledaig är en rökmalt att räkna med. Sinclair hoppas jag att vi får mer av när den här sändningen tar slut. Här har destilleriet och blender Brendan McCarron träffat mitt i prick. Jag är inte förvånad.
När ägaren Distell värvade Ardbegs superblender våren 2021 förstod man att stora saker skulle komma ur hans händer. Islay-whiskyn jobbar ju med bourgogne-fat i sin Corryvreckan-utgåva så blender McCarron vet hur röksprit reagerar på rödvin. Mer sånt här, tack.
