Reviews Armagnac de Montals årliga släpp av brandyvärldens mest åldersstigna destillat är en högtidsstund för alla oss armagnac-älskare. Det är såå gammalt men ändå livfullt och egentligen inte alls ekifierat.
Och dessutom rimligt i pris, i alla fall jämfört med whisky. Vad sägs om under 10 000 kr för en 70-åring? Kostsamt men ändå rimligt med tanke på de hundratusentals kronor whiskydestillerierna vill ha för sina alster.
Äldsten är 90 år gammal och gjordes år 1932. Den är löjligt fruktbraskande på ett sätt som får en att undra var eken tagit vägen, i alla fall doftmässigt. Nosen är rik och stor med druckna körsbär och sultanarussin samt stramare svartvinbärssaft under, bakom välsuttna läderfåtöljer.
Chimärt tunn smak där eken spelar en ett spratt. i början syrliga svarta vinbär och äppelkart med tobak. Men halvvägs sveper oljiga lädertoner in och man förstår att den här armagnacen dignar under ekoket.
De här feta fattonerna som gör brandyn aromatisk är hemligheten med åldringen. Samtidigt kan eftersmaken upplevas lite väl ren och vattnig med dessa lädertorra toner. Men efterhand drar körsbärskompott in och ger kropp följt av mer aromatisk tobak.
Äldsten är tungdrucken och skäms inte för sin höga ålder. En tappning endast för de mest hängiva armagnac-fansen därute. För dussindrickaren är detta aningen tungrott.
Dra ifrån 10 år så blir smakresan helt annorlunda. 1942 års armagnac från Montal har en mer beskedlig arom av torkad frukt a la fikonmarmelad och korinter, som skapar en tät klaustrofobisk sötma.
Smaken är rund och famlar efter något att hålla sig fast vid, rätt brandytypisk med andra ord. Efter några ögonblick dyker farin upp, följt av eterisk ek som är rejält savande, mot slutet fyller praliner ut. Halvlång jämn eftersmak av mörk choklad som förlängs av aromatisk tobak.
Smaken saliverar lite för mycket och har ingen riktig dynamik. Men eftersmaken som är lugnare och torrare får karaktär av återhållsam choklad-ek och elegant aromatisk tobak. Voila, ett sofistikerat avslut som lyfter utgåvan ett snäpp prestandamässigt.
År 1952 gjordes nästa utgåva. Flaskan härifrån är 70 år och brandyn luktar paradoxalt nog ungt av mandelkaka och gräddig vaniljkräm. Men det är den syrliga undertonen av surkart och syltlök som gör tappningen så speciell. En borderline-ekad armagnac som ingen kan stå likgiltig inför.
I munnen startar det ”ungdomligt” med vanilj och mandelkaka men så plötsligt sveper en parfymton in som får en att studsa till. Den är rätt skarp men personligen tycker jag att parfymen utgör en cool störning. Efterspelet av chokladsås och granved provocerar ännu mer.
Eftersmaken är lång och lågmäld samt halvtorr. Pirrande fanér och cellulosa föregår höstlöv. Exiten är riktigt avancerad och det är bara att bocka vackert för den underliga smakresan.
Efter den ungdomliga entrén hotar en parfymen att stjälpa ekipaget men resultatet är istället en rätt vacker och faktiskt distingerad smak. Brandyn är dock obalanserad och smakerna stabiliseras först i avslutet som är riktigt högtstående. Kanske något för finsmakare födda på 1950-talet?
Tappningen från 1962 fyller 60 år och är en duktig men åldersstigen Montal. Nosen säger inte mycket förutom att den har en vag ton av torkad frukt med tobak.
Men smaken är desto större och fylligare. Här finns torkad frukt åt hallonchipshållet som anfalls av tobak och höstlöv med stramare lädertoner som växer till efterhand.
Finishen är lång och härligt läskande med fruktkompott och sockervadd samt tobak och ekpirr under som kittlar en stund efteråt. Mest lättköpta flaskan i årets kollektion. En fin 60-årspresent för 4247 riksdaler, helt klart överkomligt!
Samlingens riktiga stjärna är från 1972 och har alltså fyllt 50 år. I sammanhanget lagom gammal. Jag gillade ju fjolårets 70-talist också.
Det är bara att erkänna, det blir bättre när åldern krymper. Ett halvsekel räcker gott och väl för att tämja Montals druvdestillat och dessutom släppa lös ekens energi!
Här bjuds man på en spirituell aromatisk nos som är frejdigt vinös till stilen. Därunder apelsinkonfekt och nougat, på det hela blommigt luftig.
Smaken är förunderligt spritsig och mineralig som ett sött vitt vin. Strax lemonad med fragranta övertoner. Eterisk ek drar med sig körsbärssaftiga toner upp i sfärerna och kreerar en sensation av syrlig knäck!
Lång kittlande eftersmak på ekfanér, vibrerande fragrant med röd frukt i basen och dessutom lite läkerol-pirr. Plus välbehövliga ekon av värme.
Livfullt ekvilibristisk armagnac med rikliga doser av ekkrydda som lever om bland frukten. Ett läckert och fartigt destillat med påtaglig värmeutväxkling i eftersvallet. Energisk som en whisky men förstås sötare och godare. Det är ekpirret som gör denna armagnac så speciell och mästerlig.
En flaska kostar bara 1706 kr. Är du det minsta orienterad mot fin brandy har du redan beställt pavan! För övrigt har Systembolaget i år sänkt priserna på vissa årgångar. Mest på 1940-talspavan som tappat över 1500 kr. Och det är alltid något att fira, Skål!
