Äldst & Dyrast & Bäst 9 april 2024 är en stor dag för Loch Lomond. Efter att ha varit igång sedan 1960-talet kan destilleriet äntligen förse en 25-årig singelmaltutgåva med whisky på reguljär basis.
Master Blender Michael Henry presenterar stolt nyheten inför den samlade världswhiskypressen:
– Detta är en milstolpe för oss. Den nya 25-åringen är fint exempel på vår signaturstil samtidigt som utgåvan är enastående smakmässigt.
Nu introduceras Loch Lomond 25 år i Sverige. 30 flaskor till att börja med. Lagret fylls på kontinuerligt om allokeringen sinar.
I fatmatrisen finns lämpliga fatkandidater för överskådlig framtid. Den som fastnar för smaken kan alltså skaffa nästa års batch också, och sedan hänga i så länge orken räcker…
Loch Lomond är en udda fågel i whisky-Skottland. Destilleriet är inte som andra, överhuvudtaget. De underliga kopparpannorna med en cylinderformad överdel väcker uppmärksamhet.
Loch Lomonds underliga hybridpannor har en historia. Amerikanske innovatören Duncan Thomas skapade sin version av en pot still med kolonnrör istället för svanhals på 1950-talet. Men inte i Alexandria vid Lomond-sjöns strand utan på ärevördiga Littlemill närmare Glasgow.
Då en av de äldsta whiskyfabrikerna i Skottland still going strong, inrättad 1773. Under sin karriär ett trippeldestillat, kokat i tre seriekopplade pot stills. På den tiden inte ovanligt.
Man behövde få fram en ren spritkvalitet och fler gånger genom pannan var knepet. Faktiskt kokades Talisker på Isle of Skye fyra gånger på 1800-talet, trappade ner till tre och landade på dubbla kok först 1928.
Duncan Thomas försåg sin ’straight-neck still’ med perforerade plattor inuti tuben som stoppar upp och kyler alkoholångorna, ett effektivt sätt att åstadkomma reflux, alltså omkokning och rening. Genom att variera antalet nedfällda plattor kan vikten och karaktären på destillatet ändras.
Poängen var att Thomas ville åstadkomma olika smakstilar på spriten att använda till blended whisky-produkter, berättar Michael Henry, dagens Master Blender:
– Littlemills ’new make’ låg på 85% efter tre gånger i panna och var fruktigt och floralt till karaktären. Den nya kolonnhybriden landade på samma styrka och gjorde något liknande. Så förändringen var inte jättestor.
När amerikanen på 1960-talet gjorde om det gamla tygfärgeriet, vid sjön Loch Lomond några mil norrut, tog han med sig den nya pannkonstruktionen.
Här tillverkade han i många år två typer av singelmaltwhisky, en rökig kallad Inchmoan och en rökfri variant döpt till Inchmurrin (efter öar i sjön), i sin uppsättning av ”Littlemill-pannor”.
1993 installerades det andra paret och dagens många maltwhiskystilar utvecklades, förklarar Michael Henry:
– Vi klipper ut spritkoket på olika ställen i kolonnen för att göra spriten mer eller mindre oljig och smakrik. Dessutom använder vi tre typer av malt: Orökt, mellanrökig och tungt torvrökig.
Loch Lomond-stilen kännetecknas av destillatets äppelfruktiga estrar som frammanas i straight neck-pannorna vid 85%. Kroppen kommer av vaniljsötma skapat av lagring på amerikanska bourbon barrels. Den tredje viktiga komponenten är den mjuka rökigheten.
– När vi kokar röksprit i vår speciella panna blir den inte medicinal och tung som Islay-whiskyn. Det höga utsnittet i destilleringen skapar en unik rökkaraktär som är mer kryddig. En mjukare och lite fragrant rökton som gifter sig väl med estrarna från det orökta destillatet. Alltihop tillsammans är Loch Lomonds ’hallmark flavour’.
Säg den whiskysvensk som inte smakat på en Loch Lomond. Whiskyn slåss med Tamnavulin om herraväldet räknat i antal sålda liter på Systembolaget. Men då handlar det om 12-åringar eller NAS-utgåvor.
!Nu växlar destilleriet upp och presenterar en sällsynt 25-åring. Whiskyn är stilmässigt en ”hallmark Loch Lomond”, trots sin höga ålder. Det har varit blender Michael Henrys målbild. Att man ska känna igen sig från 12 år och uppåt i åldrarna.
All sprit i flaskan kommer från straight neck-pannan och rinner av vid 85%. Sex delar är gjord på orökt malt och skapar den där omisskännliga Inchmurrin-stilen, som kan avnjutas i 12-åringen med samma namn.
Fyra delar är rökig Inchmoan-sprit kokad på rökmalt med 50 ppm fenoler, som resulterar i en mjuk, fragrant röksmak. Whiskyn har legat uteslutande på refillfat i 25 år vilket adderar sötma, förklarar Michael Henry:
– Whiskyn doftar av fet kokos, päronestrar och krydda. I munnen karamellsötma och aprikos/päron med lite kryddig kanel. I eftersmaken en viskning av rök.
Jag känner igen mig i den lite murriga aromen. Den där kantiga hallmarkstilen med jästig fallfrukt som svärtas av smutsig rök? Aromen är stor och bredaxlad.
Det luktar kladdkaka och äppelkaka omvartannat, med de där speciella LL-äpplena mitt i, och i kanten fullkorn. Rökinfluenserna manifesteras i en sorts kryddig ton av finncrips.
En ålderstigen, oväntad Loch Lomond – fascinerande råvarunära, som vore det en 12-åring nedsänkt i lager av ek. Men så blir det förstås när sliten refillek är mediet i 2½ decennier. Så här ska en Loch Lomond dofta, menar skaparen Michael Henry:
– Jag vill att man ska känna igen sig i doften och förstå att det är Loch Lomond i glaset. Det skapar trygghet och förväntan. Sedan kommer smaken att dra åt olika håll och överraska. Det är det som gör att man vill komma tillbaka och prova nya versioner av vår whisky.
Smaken är något helt annat. Det börjar med saftiga LL-äpplen och blir strax maltsavande med tropiska övertoner a la aprikosmarmelad. Muskotnöt varvar upp halvvägs och släpper av cigarrök mot slutet.
Avslutet är långt och bärs av syrlig nektar. Tobak och läder sväller, svartvinbärsblad gör det fragrant. Allting landar i en sorts dammig feeling av LL-fallfrukt.
Smakresan är häpnadsväckande varierad. Äppelådran begravs i mörk ek. En snyggt regisserad föreställning där de små skiftningarna gör det spännande. Lika fantastisk är eftersmaken med sin örtiga tobaksair som dras framåt av surt läder och frukt. Dammig äppelair omger. Tungt och givande.
Ektäcket lyfts med en droppe vatten. Whiskyn blir lättare, renare och mer örtfragrant. Det doftar luftigt av sockervadd och söt tobak nedsänkt i en bedagad äppelair.
Lång savande smak av äppelkaka som är välgörande ren. Finishen är syrligt lättare och rullar fram på äppelkaka och mandarinlikör med fanér och örtig tobak efterhand.
Såå lättsam eftersmaken blir! Tänk att man kan utvinna så gamla ärevördiga smaker ur Duncan Thomas märkliga straight neck-pannor.
