Auktionsdags! Vi svenskar utmärker oss i Norden för att vara whiskydrickare. Norrmännen har ju gått ner sig i cognac, finnarna pimplar fortfarande vodka. Danskarna varandes mer kontinentala gör väl allting på en gång.
Svenskarna är i denna konkurrens mer av whiskydrickare. Men det är såklart en modern konstruktion, vi har haft väldigt svårt att lägga undan brännvinet.
Mot denna bakgrund dristar sig Systembolaget/Bukowskis till att påstå: ”På dryckesauktionerna har vi blivit bortskämda med ett stort och brett utbud av skotsk whisky.” Så inleds presentationen av oktobers auktion.
Man kan ju undra på vilket sätt vi som är intresserade av whisky är ”bortskämda”? En auktion med 312 whiskyutrop är inget man baxnar över. Det finns betydligt vidlyftigare whiskylistor på utländska auktioner.
“Man kan ju undra på vilket sätt vi som är intresserade av whisky är ”bortskämda”? En auktion med 312 whiskyutrop är inget man baxnar över.”
Fortsättningen landar också snett: ”Det starka svenska whiskyintresset har en lång historia och whiskysamlingarna har blivit många och stora.”
Jag kan inte hålla med om detta påstående. Det finns inte någon lång historia av svenskt whiskysamlande. Enligt min mening började det blomstra i mitten på 1990-talet.
Jag kommer ihåg när jag var anställd på Systembolagsbutiken på Folkungagatan. Sortimentet var torftigt, enbart några få maltwhiskys. Men biträdande butikschef var mycket intresserad av maltwhisky.
Så, det ledde till att butiken beställde in en hel del från beställningssortimentet för att vara stadigt närvarande. Butiken fick ett rykte om att ha ett stort och brett sortiment av whisky och lockade till sig intresserade.
Kunderna började strömma till, här kunde man ju köpa fina maltwhisky på dagen. Men vad hände tror ni. Jo, huvudkontoret tyckte att detta var opassande, så direktivet var att avveckla denna service!
Och inte ha beställningsprodukter i butikens sortiment. Idag ser Systembolaget på efterfrågan med delvis klokare ögon. Men fortfarande betraktas beställningssortimentet som en fantastisk extra resurs där skryter med ett sortiment på flera tusentals produkter.
Oktoberauktionen står för 311 utrop av destillat. Skotsk maltwhisky till övervägande del. Men lyckligtvis finns en kategori som vi ska kolla in lite och först fokusera på, nämligen calvados.
Under kategorin övrig sprit påträffas ett utrop bestående av två flaskor calvados. Det handlar om Famille Dupont Calvados du Pays d’Auge 1985 buteljerad 2003 och Château du Breuil Calvados Pays d’Auge 1987 buteljerad 2006.
Utropet är satt till 1900 kronor (+20 % köpkommission) och där befinner sig högsta bud just nu. Överkomligt för dessa äppelbrännvin och ett köp som verkligen kan rekommenderas.
Dupont grundades 1887 och har sedan början av 1980-talet medvetet satsat på hög kvalitet. Man har influerats av cognac och inspirerats av deras tekniker. Château du Breuil växte fram under 1500/1600-talen, men destilleriet är betydligt yngre än så – det byggdes först 1954.
Vill du satsa lite mer finns ytterligare en Dupont. För dryga 2000 kr får du då en calvados från 1977, buteljerad 2017, alltså en 40-årig calvados.
Priset är helt okej – på egendomen kan du köpa den för 258 euro, alltså runt 2600 kronor. Fin färg och fina nivåer i all tre, tack vare vaxade korkar.
Nästa utrop innehåller två intressanta whiskyobjekt. De kommer båda från samma destilleri på Isle of Mull, men är helt olika till karaktären. Det är en 7-årig robust och rökig Ledaig och en flaska 10-årig Tobermory.
När det som i detta fall handlar om en Tobermory från 1990-talet är den helt rökfri, mjuk och len som en Lowland-whisky men såklart med större kropp.
Tobermory är kanske något bortglömd, men mycket njutbar om man vill ha en lättare whisky. Budet ligger just nu i underkant med 800 kronor för båda två men acceptpriset är uppnått.
Ledaig/Tobermory har en händelsrik historia med flera stängningsperioder. Ursprungsnamnet var Ledaig, men efter en nyöppning 1979 togs namnet Tobermory, efter orten. Idag alternerar man mellan namnen för att beskriva de två distinkt olika stilarna.
“När det handlar om whisky på keramik-kaggar bör du vara på din vakt! De är mycket luriga gällande vätskenivån – som du av förklarliga skäl inte kan se.”
Det finns ett par utrop bestående av keramik-kaggar. Ni vet, sådana där lustiga lerkrus som vanligen oude genever kommer i. När det handlar om lagrad whisky bör du vara på din vakt! De är mycket luriga gällande vätskenivån – som du av förklarliga skäl inte kan se.
Korkarna är kända för att vara rätt korta och svaga och släppa ut vätska genom avdunstning över tid. Under min tid på auktionerna införde jag ett sätt att försöka upplysa köparna om detta – genom att använda vikten som ett mätverktyg!
Jag har aldrig sett det på någon annan auktion överhuvudtaget. En genomsnittsflaska vin med innehåll väger runt 1,2-1,4 kilo, medan en keramisk kagge med 750 ml innehåll, kan väga upp till 1,8 kg. Understiger vikten runt 1300 gram så bör man vara uppmärksam och kraftigt överväga om det är värt att satsa på.
Blended-kaggarna med 12-årig Usquaebach samt Ye Monks-whisky ser ju kul ut men som sagt, var uppmärksam på vikten. Tänk på att innehållet i en 750 ml behållare väger strax under 750 gram, eftersom alkohol är lättare än vatten.
Här har inspektörerna en viktig uppgift att sålla bort de ”lättvägda” sorterna. En större avdunstning i keramik-kaggarna jämfört med glasflaskor är normalt, med tanke på att korkarna oftast är avsevärt kortare och därmed ligger mer otäta i anslutning till materialet.
Mycket osäkert är det ytterst lockande Bowmore-kruset som rymmer 15-årig whisky. Vätskenivån till följd av avdunstning är av stor betydelse för priset. Utropet på 3500 kronor är inte tilltalande för en vara i denna kondition.
Förvånansvärt är budet uppe i just 3500 kronor nu, vilket med kommission innebär hela 4200 kronor – satsa på något annat i stället är min rekommendation!
Det är intressant att se hur populära dessa lerkrus är på auktion. De blir dock ingen vidare investering, för kaggarba kommer inte öka prismässigt med tiden. Snarare tvärtom.
Jag har genom åren följt olika kaggars väg och just nu säljs liknande objekt på brittiska auktioner för runt 300-350 kr per styck – med innehåll! En rätt stendöd verksamhet ur ett samlarperspektiv.
Vi går vidare i det alltjämt digra auktionsutbudet. Det finns något tilldragande med lotten som rymmer Glen Elgin och Lismore. Glen Elgin är väletablerad och populär hos blenders. Destilleriet startade sin osäkra framtida bana år 1900.
Det var stängt två gånger innan man lyckades bli av med stället 1906. På så kort tid alltså flera olika ägare. Distillers Company Ltd (DCL) tog över 1927 och använde i princip Glen Elgin som ett holdingbolag.
Namnet användes sedan enbart på utländsk marknad tills att den nuvarande ägaren Diageo upplöste White Horse Distillers 2010. Whiskyn produceras dock fortfarande. Dock kan vi genom denna information härleda till att whiskyn som nu går under klubban är utgiven före 2010.
Den andra flaskan som heter Lismore är en av flera omdiskuterade whiskysorter som produceras av ett ”okänt destilleri”. Lismore gavs ut av William Lundie & Co, som sedermera köptes av J & G Grant 2004.
Utgivningen pågår fortfarande och köpet från ”Grant” kan ge en intressant ledtråd till vilket destilleri som producerar denna whisky idag… Mer avslöjar jag inte just nu.
Själva grejen med okänt destilleri är för mig svårt att anamma. Det borde rimligtvis vara mer intressant för köpare att veta vilket destilleri whiskyn kommer ifrån. Möjligen är tanken att skapa just okändhet, en illusion eller en mystik och på så sätt tjäna mer pengar?
Whisky till en lite enklare whiskyprovning genom att vinna ett enda utrop är lotten med fyra flaskor av Aberfeldy, Glen Garioch, Glen Grant och Speyburn. Flaskorna i sig är inget märkvärdigt.
När det begav sig vanlig standardwhisky. Men idag är ju åldrar på skotska etiketter snudd på en utrotningshotad företeelse. Här har du dessutom chansen att uppleva whiskysmaker som de framställdes fordom.
Utropet på 1700 kronor är uppnått och det kan tänkas stiga lite mer. Två högländare och två från Speyside. Att det står ’pure malt’ på Glen Grant-flaskan är inget att oroa sig över. Det är fortfarande en Single Malt.
Etiketten riktar sig mot den italienska marknaden där whiskyn fick sitt moderna genombrott i slutet av 1960-talet. Och då var det beteckningen Pure Malt som gällde på all maltwhisky. Single Malt är en senare konstruktion.
Notera dock att det är låg nivå på Garioch och Speyburn, vilket borde tyda på en återhållsam budgivning.
“Exempel på nutida whiskyinvesteringar är såklart flera. Men jag har valt ut ett tips: Glenmorangie Sonnalta Private Series.”
Ytterligare ett förslag till en provning är fyra olika Auchentoshan från Lowlands. Utropet på 1800 är någorlunda rimligt. Med köpkommission inkluderad blir det 2160 om budet står sig budtiden ut.
Detta utrop i kombination med exempelvis tidigare nämnda Leadaig och Tobermory vore ett intressant upplägg i en provning.
Exempel på nutida whiskyinvesteringar är såklart flera. Men jag har valt ut ett tips: Glenmorangie Sonnalta Private Series. När denna variant kom ut var priset runt 700-800 kronor. Nu ligger buden på internationella auktioner kring 3000 kr.
Glenmorangie var ett av de första destillerierna att buteljera singelmalt. Det finns uppgifter på att deras maltwhisky såldes redan sent 1800-tal.
Sonnalta var deras första buteljering med benämning ”Private Collection” och destilleriet är en av pionjärerna med ”wood finish”, alltså slutlagring på andra fat än det vanliga ekfatet. Denna whisky har slutat sina dagar på PX-sherryfat.
Det finns ett otal poster med Ardbeg. Men det är svårt att hitta de som kommer att generera en vinst framöver. Så mitt slutord är: Var påläst och kolla in tidigare auktioner och slutpriser. Följ för bövelen inte en rask budgivning. Med sunt förnuft så kommer du en bit på väg!
Månadens utrop!
• Calvados 1985 Famille Dupont & 1987 Château du Breuil
• Calvados 1977 Famille Dupont
• Ledaig & Tobermory
• Ye Monks & Usquaebach (lerkrus)
• Bowmore 15 år Glasgow Garden Festival 1988 (lerkrus)
• Glen Elgin & Lismore
• Auchentoshan-kvartetten
• Glenmorangie Sonnalta PX
