MACANUDOS SKIFTE mot tyngre ”droger” inleddes 2014. Europa fick Inspirado-seriens premiär-garre med orange gördel. En traditionell cigarr med old-school-looks som man bedömde skulle passa den mer trögrörliga publiken i den gamla världen (till staterna kom Inspirado först 2016).
Jag rullar Orange mellan fingrarna, den är mjukrullad, har en nötbrun look likt solbränd valnöt med minimala vener. Det mesta handlar om Honduras här. Täckblad och omblad är honduranskt, men inlagan blandar även in tobak från Dominikanska Republiken (där märket har sitt säte) samt Nicaragua (för karaktärens skull).
Täckbladet luktar söt melass med nötiga övertoner. Foten har neutral doft av tobak/hö med lite brunt socker i kanterna. Kalldraget ger söt karamell och lite ceder.
Jag tar fram en av uppföljarna. White kom 2017 som svar på kärva stränga Black som släpptes 2015. White presenterades som den “milda” Inspirado-varianten. Med tanke på att Macanudo gjort karriär i denna ände av cigarrspektrat var väl stocken ett rutinjobb? Icke, firman gör allt för att framstå som oförutsägbar med sin Inspirado-ansats.
Här finns inte ett spår av dominikansk tobak, som man normalt sett använder. Och sammansättningen är provocerande, nästan grotesk. Det krämiga goa innanmätet utgörs av indonesiskt omblad och inlaga från Mexico (4 år) samt nicaraguanska Condega- och Jalapa-blad (4 respektive 2 års lagring). En mix av snällhet och temperament.
Och med ett 6-årigt Connecticut Shade täckbladet från Eucador. Rätt cool blandning?
– Vi har utvecklat denna blend under flera år och använt tobak som förfinats och lagrats till perfektion. Tänk dig den krämigaste mest lockande cigarr du någonsin rökt, addera komplexitet, och du har en Macanudo Inspirado White, säger Jhonys Diaz, vice VD på General Cigars.
White är vacker, täckbladet har färgen av ljust kalvskinn som är lite nedsmutsat med svarta linjer där tobaksbladets tunna ådring löper fram. Ytan är halvblank och oljig, aningen sträv när man drar fingret över stocken som har en gräsig arom av gödselstack, attraktivt mild.
Foten avger doft av mörk melass och vanilj samt vetebröd. Kalldraget är neutralt, trä- och hö-toner med torrt pepprig eftersmak.
Jag tänder upp. Krämigt sa han visst, herr Diaz. Sötaktigt brödig är den dominerande smaken, som blir krämig en bit in. Eftersmaken är fetare med hasselnöt och kokos samt en torr grönpepparbeska.
Munkänslan efteråt är brödig. Draget bra, lagomt motstånd, garren är fint rullad med fast konsistens och avger sval rök, precis som det ska vara.
Detta är ett tandem-test där jag ska parallell-röka dubbla cigarrer. Orange har en sötare fylligare rök, nötig start följs av trätoner, mitt i karamellig Trocadero. Lättsam tobak i ren eftersmak med tilltagande trä-beska. Örtig rosépeppar i bakgrunden.
Rätt sammansatt smak, det är mer som pågår under ytan här än hos White. Den örtiga beskan känns svårare och stocken är relativt krävande. Men cigarren för mjukt rullad, nyper man till med fingrarna fjädrar det slappt. Några bloss får cylindern att hetta till och röken känns varm, inte så bra.
Men smaken är det inget fel på. Efter en tredjedel ökar den syltiga sötman, nötighet balanserar. Eftersmaken har ingen hetta längre, örtigheten lättar dessutom och ersätts av ljusare mineraler. Lättviktig elegans, faktiskt rätt skönt att bli av med beskan.
White håller stilen utan att slira på sitt tema. Första tredjedelen är krämig och brödig med smörig touch, sent sötaktig tobak och i eftersmaken kittlande cederträ, samtidigt mjukare utan pepparkänning. Light smoke, nema problema.
Jämfört med Black och Red lirar vi i de lättare dimensionerna, särskilt svartingen som är så besvärlig med sin mörka personlighet. Den andra tredjedelen glider på i sin krämighet med mer röd frukt efterhand, körsbär? Under intressant eterisk smak av ekspån.
Laidback finish som andas tobak och en släng söt citrus med backdrop av vitpeppar. Genomtrevlig sak där fruktsötman gör mycket för upplevelsen.
Andra tredjedelen hos Orange är precis lika syltig som tidigare med en rik fruktighet som tar på söt karamell. Eftersmaken smakar nu hö och jord (fortfarande lättsam) och stannar i tobaksblad.
Tendens till större djup och tyngd som i starten. Och sluttampen är mycket riktigt fetare. Fortfarande bär frukten, men cigarren får ett nötigt djup – vilken enastående balans mellan sötma och tyngd!
Eftersmaken är rikare utan beska/hetta. Frukt blandas med ren tobak, såå najs. Sekundärdoften som sprider sig i luften vittnar om klassisk sötaktig cigarrök, en vällukt. En air av kokos toppad av lite fruktkaramell.
Inspirado Orange har ett väldigt trevligt avslut med mogen sötma, distingerad med en ren och städad profil. Avslutet lyfter poängen till 87 efter en något bökig start.
Hur går det för White, ska den ljusa pinnen lyckas problematisera något på upploppet? Sista tredjedelen blir stramare med mineraler som skapar en krispigt frisk rök med brödig lätthet, samtidigt bubbelgumfräsch – yes!
Eftersmaken är vegetalt jordig/oljig med inslag av pepparkaka, munkänslan är en perfekt torr beska. Snacka om balans, fortfarande easy-going men stramheten gör avslutet intressant, vi får det där lyftet i upplevelsen. Det handlar inte om någon jobbig beska. Som helhet en väldigt ’approachable cigar’ värd 89 poäng.
CIGARRER
87p Macanudo Inspirado Orange Syltig Trocadero-sötma med nötiga trätoner. Ren eftersmak med örtig beska som efterhand byts mot ljusare mineraler. Överlag lättviktig elegans. Men för mjukt rullad. Robusto 20×127 mm. Täckblad och omblad från Honduras. Inlagan från Honduras, Dominikanska Republiken, Nicaragua. Ålder 5 mån. Pris: 105 kr
89p Macanudo Inspirado White Krämig brödig smak, sent sötaktig tobak, i eftersmaken kittlande cederträ. Mer röd frukt efterhand. Genomtrevlig ’light smoke’ som adderar lager mot slutet. Robusto 20×127 mm. 6-årigt ecuadorianskt Connecticut-täckblad. Indonesiskt omblad. Mexikansk inlaga med nicaraguansk Condega-tobak lagrad i 4 år, samt 2-åriga Jalapablad (Nicaragua). Pris: 85 kr
