MIDLETON VERY RARE är den irländska whiskeyns krona. ”Toppen av irländskt whiskeymakande,” som Brian Nation brukade säga när han talade om sin roll som Master Distiller på Midleton utanför Cork på södra Irland.
Det är här på världens mest avancerade destilleri namnet kommer ifrån. MVR skapades av en legend inom irländsk whiskey – Barry Crockett. Född i en stuga på ägorna där hans far Max Crockett var chefsdestillatör.
– Vi som är Barry Crocketts efterföljare här på Midleton har honom att tacka för våra jobb. Det är Barry som format irländsk whiskey till vad den är idag. Och hans legacy-whiskey är MVR. Det grundrecept han gjorde i början av 1980-talet ligger fast än idag.
Året var 1984 då blenden skruvades ihop första gången. Arbetsmaterialet var relativt ungt. Nya Midleton öppnade 1975.
Den flora av whiskeystilar man kokade skulle ersätta de gamla nedlagda fabrikernas. Man klev ifrån ’pure pot still whiskey’ för att på allvar satsa på blended whiskey, som man börjat göra i slutet av 1960-talet.
Inom bolaget fanns ett starkt behov av att göra något väldigt exklusivt och högklassigt. Vid sidan av exportprodukten Jameson och hemmafavoriten Power’s. Båda volymprodukter för massorna. Midleton Very Rare blev svaret.
En whiskey för whiskeymakarnas egen palett, deras ’baby’ där man inte behövde spara på krutet när det gällde innehållet.
Sällsynt whiskey från den gamla tiden användes de första åren. Unik pure pot från de utdöda fabrikerna fick göra nygjord 8/9-årig whiskey sällskap i blenden.
De första utgåvorna flög under radarn. Det var inte lätt att få ihop elementen, grainwhiskeyn spretade och den gamla pot-whiskeyn trivdes inte riktigt i den ovana miljön i en blended whiskey.
Lösningen blev att tona ner andelen grainwhiskey i blenden och den nykokade pot-whiskeyn stoppade man mangrant ner i 1st fill bourbon barrels direkt från USA. För att säkerställa att ekkvaliteten var på topp och att den whiskey man sedan plockade ut efter tiotalet år drog åt samma håll.
Irländarna som ju bootade om hela sin whiskeyindustri på 1970/80-talen framhöll på 1990-talet att ekkvaliteten på den gröna ön var vida överlägsen den skotska. Och det är sant.
Det var först på 1990-talet skottarna insåg betydelsen av färsk ek för att säkerställa hög och jämn kvalitet på whiskyn som ges ut. Då hade man liten koll på vad den skotska whiskyn låg i för sorts fat och hur många gånger de använts. Det tar tid att ställa om ett fatförråd på miljontals fat.
För den som är intresserad av irländsk whiskey framstår MVR som det mest centrala. Framförallt för att kontinuitetens skull.
Produkten rymmer den bästa whiskeyn från Midleton-destilleriet sedan starten på 1970-talet. Den fabrik som ensam stått för whiskeyn i Jameson och alla andra stormärken från ön.
Kärnan i formulan på 1990-talet var 12-åriga whiskeyfat som Barry Crockett kryddade med upp till 20-årig whiskey. 1995 gick jag i klinch med utgåvan på allvar. Och blev tagen direkt.
Whiskeyn som hade en sötsvuren lakritsrik smak vände nästan direkt, sötman byttes mot kärva ektoner med mättad vanilj och kryddig pot still-whiskey.
De hårda pot-tonerna mjukades upp i eftersmaken av toffee från grainwhiskeyn och lite mörkrostat kaffe med ekig vanilj allra sist.
I mina noteringar från tiden konstaterar jag att utgåvan står stadigt fastskruvad i pot still-whiskey som minner om gamla tiders ’pure pot still’.
Fina ord som väcker minnen. Nästa notering kommer från 1999 då jag fick associationer till en mild bourbon. Karamellig start i munnen med honung och syrliga äpplen och ånyo skarpa pot-toner mot slutet.
Eftersmaken var läskande med syrade äpplen och honung. Aningen bitter med vanilj i fonden. Äldsta whiskeyn i blenden kom från 1979 och stilen var mer finstilt och lågmäld än det normala whiskeyprogrammet från Irish Distillers. Och det är det som är tanken med produkten – lowkey med finess.
Det har kommit och gått många flaskor genom åren. Genomförandet är kompetent men vissa årgångar berör mer än andra. 2011 minns jag som det var igår.
I munnen hände först inget. MVR börjar alltid försiktigt. Så vaknade pot-kryddan som förlöste en bourbon-lik fruktighet följt av en rejäl ek-push, mildrat av maltsiraptoner. Pot-whiskeyn bar finalen, som sig bör.
Pirrande evighetslång kryddvärme på honungssyrlig botten med kraftig choklad-ekig tillväxt. ”Själva essensen av irländsk whiskeylyx. Lowkey energy packad med aromer och en häftig dos ek. Man kommer att tänka på en ultra-gammal sävlig bourbon…”
2014 tog Brian Nation över från Barry Crockett och skiftet märktes. Utgåvan tyngdes av för mycket toffee som tryckte ner pot stil-whiskeyn och dog ut för snabbt i eftersmaken. 2017 var också en besvikelse, för neutral och intetsägande, inte alls den pigghet tappningen förtjänar.
Orkeslösheten kan ju ha att göra med att whiskeymakarna höjt åldern inuti flaskan. Whiskeyn är enligt Brian Nation 16 till 22 år gammal. Inställningen är att ju äldre desto lyxigare. På appret kan det stämma men vill man åt energin hos kärnwhiskeyn kan nog yngre versioner göra nytta.
2018 hade en liten begåvad arom. Tuggummiljus med exotisk vingummifrukt, sauternesvinigt distingerad! Men smaken var sötaktig och pastil-ren med grästoner och inga egentliga spår av pot-krydda. I eftersmaken honungsäpplen och marmelad. För ospännande helt enkelt.
I juni 2020 lämnade Brian Nation över stafettpinnen till Kevin O ’Gorman som tidigare ansvarat för whiskeylagret. Nu inne på andra året som Master Distiller på Midleton. Och med hans andra egna MVR skrivs ett nytt kapitel i whiskeyinstitutionens historia.
Nu är whiskeyn ånyo lyxigt laidback, som det var tänkt en gång, balanserat tillbakadragen men med en edge av något intressant. Helt enkelt typisk MVR-elegans.
Kevin O ’Gorman kommer från jobbet som Master of Maturation. Så ekfaten har han full koll på. Ingen kan navigera bland irländska whiskeyfat bättre. På Midleton har han varit i snart 25 år.
I lagerhusen ligger amerikanska bourbonfat, franska vinfat och spanska oloroso sherry-fat. Faten kommer i olika generationer. Somliga fylls för första gången med whiskey, andra gör sin andra eller tredje resa.
Valmöjligheterna är med andra ord många för att åstadkomma något som är en syntes av Midletons whiskeyarv. I sin nya roll är Kevin O’Gorman ansvarig för både destillering och lagring:
– Visst är det en fantastisk fördel att vara så välbevandrad bland Midletons olika fattyper som jag är. MVR har sin egen DNA och struktur som självklart måste upprätthållas. Men jag vill introducera mer ek-attityd för att skilja årgångarna åt mer än tidigare.
Arbetsmetoden är pågående. Rent praktiskt skruvas blenden ihop under ett hektiskt halvår men det är förarbetet som bestämmer utfallet i smak. Lovande fat headhuntas genom åren och öronmärks som kandidater för en framtida MVR-utgåva.
– När det är dags att sätta ihop blenden har jag väldigt mycket information att gå på. Jag drar mängder med prover från olika kandidatfat och sållar fram de som bäst möter smakprofilen. Och sedan kastar jag in något för att ge tappningen en twist.
Det är just urvalsarbetet som gör utgåvan ”very rare”, inte många fat kan komma ifråga. Och visst kan man med fog hävda av MVR drabbas av en nyskapande Kevin-faktor.
Jag sitter länge och sniffar på doften i 2022 års utgåva. Den är mild och seren med vit persika och lychee som trånande speglar sig i druvig sauternes.
Skumgodis och vaniljtoner skymtar därbakom. På djupet espressosyrlig med rostade ektoner. En verserad och balanserad bouquet som på samma gång är tillgänglig och publik.
Munnen är elegant och timid och allmänt tillags. Start i brödig kornsötma, strax oljigt krämig med apelsinskal och fudge. Mot slutet vaniljpudding och chokladfondant. Från djupet stiger så sakteliga pot-kryddan – som vi längtat efter i flera år nu!
Efterspelet är långvarigt med apelsinfromage och syrlig kumquats till en början. Genomgående tjockt sötaktigt och efterhand alltmer chokladigt. Samtidigt puttrande pot-kryddigt med smygande skalbeska, och mitt i, en glimt av ljus lychee!
Den oljiga kryddiga pot-whiskeyn samsas bra med den söta grainwhiskeyn. Alldeles underbar är den apelsinchokladiga finalen med oförlöst puttrande pot-krydda.
Verkligen relaxing. En whiskey att sippa på till en god bok, eller när man behöver samla tankarna. Rofylld och inspirerande på en och samma gång.
Faten är mellan 12 och 33 år gamla i årets Midleton Very Rare. Whiskeyn tas uteslutande ur lättrostade ex-bourbon barrels, inga vinfat involveras.
2022 års utgåva har tagit fyra decennier att skapa. Häri ingår whiskey från 1980-talet då Kevins föregångare Barry Crockett var i farten. Som också varit en mentor för honom under alla år.
Hans premiär-whiskey 2021 innehöll 15- till 36-åriga destillat så det här är en föryngring som också knyter an till utgåvans barndom. Föryngringen märks. Den yngre pot still-whiskeyn bär på mer kryddighet.
Den 39:e utgåvan sålde slut på några minuter på Midletons hemsida så det som kommer på Systembolaget är eftertraktade flaskor ur ett internationellt perspektiv. Intresset skapar en positiv press på whiskeymakaren, bekräftar Kevin O ’Gorman:
– Midleton har en rik historia och lång tradition. Man har gjort whiskey här sedan 1825 och tack vare Midleton Very Rare är destilleriet idag känt världen över. Utgåvan bär på ackumulerad kunskap som förts vidare från generation till generation. Det är därför folk vill ha en flaska. Detta är den ultimata kvaliteten av Irish Whiskey. Folk vet att de får just det.
Master Distiller O’Gorman har rätt stor frihet att ändra om i receptet. Fatens åldrar kan varieras som vi sett men mer intressant är användningen av 1st och refill barrels.
– I framtiden kanske jag drar ner andelen nya bourbonfat och ökar refill-inslaget vilket ger destillatet mer utrymme att skina igenom. Att komma närmare pot still-kärnan.
Men i sin andra MVR gjorde han precis tvärtom. Här ökades andelen fräschare fat för att få mer ektyngd i whiskeyn.
– Jag ville ha mer ektyngd i whiskeyn vilket märks på chokladtonerna. Men här finns också citrussötma och vaniljig crème brûlée. Vätskan i glaset är komplex och man kan sitta länge med glaset.
Men den viktigaste egenskapen för en MVR är balans. Att inget sticker ut för mycket. De många skikten av aromer får inte störa varandra utan finnas där parallellt, fortsätter Kevin O’Gorman:
– Det jag gillar med 2022 års version är att när man går tillbaka till whiskeyn upptäcker man nya lager av smaker. Som att skala en lök. Det finns alltid något nytt att upptäcka. Jag ville inte ha så mycket frisk fruktighet. Därför ökade vi inslaget av ek. Vi snackar fudge, vanilj och rostat kaffe.
Inför årets upplaga hade man sammanställt tre prototyper varav en till slut valdes. De andra två står hemma i chefsdestillatörens barskåp.
– Provflaskorna är nästan tomma nu, ler Kevin O’Gorman. Men detta är historia, 2022 har lagts åt handlingarna. Vi har precis börjat med 2023. Grundjobbet görs i juni och juli, med nya fatprover. Vi börjar från scratch.
Oj vad spännande det låter. I början av nästa år kommer den. Måhända med mer känsla av Midletons destillerikaraktär i sig. Till dess får vi hänge oss åt 2022 års ekmättade version. Cheers, Kevin!