Review | SYSTEMBOLAGET Idag släpps Gruvguld, Mackmyras senaste. För några veckor sedan kom Hvens Mizar. Svenskarna börjar komma i ålder. Vilket de gärna talar om, tidigare nämndes inte åldern i kommunikationen. Mizar är 7-10 år, Gruvguld 5-16 år. Mycket mer orkar jag inte förklara om innehållet. De svenska whiskymakarna gör det krångligt för sig, recepten är plåttriga och klåfingriga. Men vad göra när antalet fat är försvinnande litet (jämfört med ett medelstort skotskt destilleri). Mackmyra satsar denna gång på mestadels småfat (30-100-128 liter) och mest rökfritt elegant-kok. Fatmixen föreskriver allt från nyek och 1st fill till refill. Det pratas amerikansk och svensk ek, bourbon- och sherryfat. Man har använt och lite tilt, utom just större fat. Men som vanligt drar Hven ännu mer vad gäller detaljerna. Ölet har bryggts på sex delar lagermalt och tre delar 38 ppm rökmalt samt några nävar chokladmalt. Whiskyn har sedan till två tredjedelar tagits ur 200-liters bourbonfat och en tredjedel franska ekfat (vilket är en grov förenkling av den långa redovisningen av tillvägagångssättet). Och så har allt fått en finish-period i rödvinsfat från Château Margaux. Kemist och whiskymakare Henric Molin på Ven har tillochmed uppmätt 20 ppm fenoler i spriten innan den hamnade på rödvinsfat, efteråt hade ekfenolerna koncentrerat röknivåerna till 32 ppm. Resultatet av de båda destillerierna som synes oändliga ansträngningar är kvalitetsmässigt bra men utfallet i dryckesupplevelsen går åt olika håll.
Småfaten hos Mackmyra framkallar en svårmodig ekkonfys whisky. Inte så där fruktpositiv som vi vant oss vid genom åren. Den stora kontaktytan per volym vätska gör att eken ställer sig i vägen för destillatet. En defensiv reträtt-tappning som är lite jobbig att dricka. Ändå kompetent ihopblandad av Angela d’Orazio. Doften är riktigt bra, för första gången en eftertänksam kultiverad Mackmyra. Lätt fragrant bouquet av tallbarr och sött fullkornsbröd, på djupet muskot och sandelträ. Intet spår av färsk tropisk frukt som brukligt. Munnen är söt chokladkrämig uppfylld av stram torr ek, mot slutet smörigt fet mandelmassa. Ekig tung gump, lätt värmande kryddpeppar och mjuka rökslingor som stoppas av seg suryp och sötlakrits. Med vatten lättar avslutet en aning, fortfarande sötsimmigt men med björksav/tallskott, stannar i smutsig ton av tablettask. Obalanserad är bara förnamnet, småfat är problematiskt att jobba med.
Mizar är med all sin rökmalt också obalanserad, i alla fall rörande den skumma doften som inte alls hör ihop med en underbar mun. Barrvarning i näsan, tung ridå av eneträ/rökelse får en att rygga tillbaka. Aromen räddas av underliggande starkvinssötma. Munnen gör min dag. Oväntat komplex för att komma från en ung whisky. Visserligen kommer Margaux ut som en simpel Commandaria, men i en kontext av whiskyestrar blir ju liksom allt vin sötat, därav min association till ett rödvin från Cypern istället för sjangtilt franskt slottsvin! Komplex smak som börjar i fruktkaka och växer med savande röd frukt som av Commandaria, halvvägs aromatisk krydda (nejlika/kardemumma) plus sotig BBQ-rök. Jämn söt avgång, fruktsuryp liknande glühwein som bärs ut av grillkol och aska – en säregen sötaktig BBQ-rök som är luftigt läcker men ändå handfast. Röken upplevs kvalmigt instängd vattnad, undvik. Intas vid 45% då nivåer/balanser sitter där samtidigt som rökslingorna i eftersmaken är tydliga – mästerligt!
Mackmyra Gruvguld 46,1%
70 cl | SB-nr 40239, 598 kr
84/100p 
22 
20 
21 
21
Hven Mizar No 6:1 45%
3370 st 50 cl | SB-nr 40165, 795 kr
90/100p 21 23 23 23
