Nikka Coffey Grain Whisky är annorlunda på många sätt. Det är varken en maltwhisky eller blended whisky. Den är inte heller gjord på kaffebönor (!) som vissa tror. Aeneas Coffey hette den franskättade irländare som på 1800-talet konstruerade pannan som bär hans namn. Ordet Grain säger att whiskyn gjorts på säd, och inte bara på mältat korn.
VALET AV GRÖDA är alltid är utgångspunkten för smaken i en dryck. Därför smakar inte en grainwhisky alls som den maltwhisky de flesta är vana vid. Och där maltwhiskyn nästan alltid kokas batchvis i en kopparpanna kallad ’pot still’ görs den här i en kolonnpanna medelst kontinuerlig destillering.
Om grödan är betydelsefull har destilleringsmetoden ännu större påverkan på aromurvalet. Grainwhisky har lika lite gemensamt med maltwhisky som med cognac eller rom. Den är sin egen kategori som ingen har hört talas om.
Grainwhiskyn har sitt existensberättigande i symbios med maltwhisky i en blended whisky. Det har skottarna lärt världen. Och i Skottland är det ingen som bryr sig om Single Grain Whisky, annat än som byggsten i den stora exportprodukten Scotch.
Men grain har självfallet sin plats i whiskyvärlden. Inte minst eftersom tekniken bakom i grunden förändrade allt vi vet om sprit och sprittraditioner.
Aeneas Coffey föddes 1780 i franska Calais men växte upp i Dublin på Irland. Som 19-åring tog han jobb som ’gauger’, alltså skatteuppbördsman i spritbranschen.
I whiskyhistorien är han en doldis men oerhört betydelsefull. Inom excise-myndigheten steg irländaren raskt i graderna. Mellan 1820 och 1824 skrev han flertalet tongivande rapporter om destillering.
Det var han som föreslog en formalisering av stavningen, Scotch var ’whisky’ medan Irish skrevs ’whiskey’. Men framförallt är Coffey mannen bakom formuleringarna i Excise Act som parlamentet i London klubbade igenom 1823.
En verklighetsanpassad ny lagstiftning som gjorde det möjligt att koka whisky legalt med rimligt satta skattesatser. Reformisten Coffey gjorde också att alla resurser samlades i en och samma tillsynsmyndighet för England, Skottland och Irland.
Men 1824 begärde Aeneas Coffey överraskande avsked. Progressiv och fylld av moderna idéer ville han förbättra destilleringstekniken. 1822 hade ett destilleri i Cork tagit ut ett patent på en kolonnpanna som kunde göra större volymer fortare till ett billigare pris än tidens otympliga ’pot stills’.
Att det var på Irland det nya hände var inte konstigt. Den gröna ön var världens dominerande whiskykraft. John Jameson skalade upp sitt imperium redan på 1790-talet följt av John Power.
Aeneas Coffey satte igång att vidareutveckla och förbättra den nya destillationspannan. Grundidén var att låta alkoholen vara kvar inuti i pannan istället för att i omgångar plocka ut ångorna och kyla ner dem i syfte att rena och öka alkoholhalten.
Coffey tog ut sitt patent år 1830 efter sex års experimenterande. Nyss nämnda Dublin-fabrikörer testade maskinen och tackade nej eftersom spriten blev för ren och i jämförelse med deras pot still-whiskey alltför lättsam (och undermålig).
Men skottarna i lågländerna köpte apparaten. Det intressanta var att den första versionen spottade ut 60%-ig sprit som befann drickvärdig. Dubbeldestillering i ’pot still’ snittar på 70%. Dessutom var apparaturen energisnål så man sparade in på bränsle.
Men mest intressant var volymerna. På en dag kunde destillatören få fram kring 9000 liter ren alkohol. Den nya tidens grainwhisky vann dock inget gehör till att börja med. Skottar i gemen föredrog att dricka smakrik maltwhisky från bergstrakterna som Glenlivet.
Men låglandsdestillerierna pressade fram en förändring i dryckesvanor. Genom att blanda lättviktig grain med svårdrucken Highland-malt åstadkoms den perfekta kompromissen. En spritdryck som till och med skulle kunna utmana irländarnas mer smakrika pot still-whiskey.
“Masataka Taketsurus första möte med en ’coffey still’ var hos Bo’ness väster om Edinburgh under några sommarveckor 1919.”
Ett nytt sekel randas och grainwhiskyn har funnit sig tillrätta i sin roll som råvara i blends från whiskyhus som Walker, Buchanan, Dewar.
Unge Masataka Taketsuru reste till Europa för att lära sig göra whisky på 1910-talet. Hemma i Japan sysslade man på den tiden med fusksprit. Karaktärslös sprit färgades och smaksattes med essenser för att skapa cognac- och whisky-imitationer.
Första kontakten med maltwhisky gjord i pot stills hade japanen på Longmorn på Speyside men det var på Hazelburn i Campbeltown han skolades in tekniskt.
Med tanke på att den skotska whiskymodellen var uppbyggd kring blended blev grainwhisky viktigt att studera. Första mötet med en ’coffey still’ var hos Bo’ness väster om Edinburgh där James Calder stod för utbildningen under några sommarveckor 1919.
Tillbaka i Japan assisterade Taketsuru först Shinjiro Torii i bygget av Yamazaki som invigdes 1924. Tio år senare startade han egna Yoichi. Det skulle dröja till 1960-talet innan Masataka Taketsuru gjorde grainwhisky i egen regi. Han fokuserade främst på kvalitetsmaltwhisky.
1954 kommer bryggaren Asahi in i bilden som ny delägare i Nikka. Tamesaburo Yamamoto övertalar Taketsuru att sätta in en kolonnpanna i firmans buteljeringsanläggning i Nishinomiya.
1962 reser därför Masataka Taketsuru till Glasgow och beställer en coffey-panna hos Blair Campbell & MacLean. I pannan börjar man med att koka Gilbey’s gin på licens och även vodkan Sabaru.
Men också grainwhisky på majs från USA. 1966 behövs mer kapacitet och ytterligare en coffey-panna flyttar in. När Nishinomiya stänger 1998 flyttas båda pjäserna till Sendai.
Det är därifrån dagens grainwhisky kommer. Skulle man köra i full fart (vilket sällan sker) kan maximalt 6 miljoner liter produceras på ett år. Normalt sett görs grainwhiskyn på 95% majs och resten malt. Men till sin singelgrainwhisky har man skruvat upp kornmaltdelen till 10%.
Flera recept förekommer parallellt. Här görs också en helmaltgrain. Eller rättare sagt en 100% maltwhisky fast kokad i kolonnpanna! En sorts hommage till uppfinnaren skulle man kunna säga.
På Aeneas Coffeys tid gjordes grainwhiskyn i Skottland med korn som sädesslag. Så småningom byttes kornet ut mot billigare säd. Idag har alla grainfabriker övergått till vete som bas-säd.
Tillochmed klassiska graindestilleriet North British vars Coffey-pannor skolats in på majs som gröda har styrt om till vete.
Hur funkar en kolonnpanna? Ölet introduceras i toppen av pannan och i botten leds het vattenånga in som stiger uppåt genom perforerade plattor som bildar små kammare.
I varje kammare utförs en enkel destillation där balans uppnås mellan inkommande alkoholhaltig vätska och utgående starkare ånga. I en av dessa kamrar uppnås den önskade kombinationen av styrka och smak, och där tappas då ångorna av och kondenseras.
Det finurliga med en coffey-panna är att den kombinerar behovet av att kyla alkoholångorna med behovet av att värma upp mäsken så den kan förångas.
I halva kolonnen (rectifier) värms den inkommande mäsken samtidigt som den kondenserar spritångorna när den färdas i slingor inuti kamrarna. I den andra halvan (analyzer) möter den utsläppta, förvärmda, mäsken vattenånga som förångar och förstärker alkoholen.
I Nikkas coffey-panna är det ca 20 kamrar i varje halva av kolonnen och spriten tas ut drygt halvvägs upp i den sista kolonnen, från kammare 32 (av 39) vid 94% alkohol.
Coffeys innovation har vidareutvecklats och används idag även till vodka-produktion där målet är att strippa alkoholen på alla aromer. Men också i grainwhiskyfabriker.
I moderna högeffektiva pjäser som ofta opererar nära vacuum för att spara energi sker kondensering och förvärmning utanför kolonnen. Ut kommer en grainwhisky som är renare och tunnare än Nikkas gammalmodiga grain-kok.
“Att det står Nikka på etiketten istället för destillerinamnet Miyagikyo beror på att whiskyn gjordes på Nishinomiya Distillery när produkten lanserades.”
Jag är särdeles förtjust i japansk grainwhisky, särskilt Nikkas singelgrain på majs gjord i coffey-panna. Att det står Nikka på etiketten istället för destillerinamnet (som idag är Miyagikyo istället för Sendai), beror på att whiskyn ju kom från Nishinomiya när produkten lanserades.
Den kvaliteten var annorlunda. Nishinomiya-grainwhiskyn osade av citronestrar. Miyagikyo-varianten har rundare äppelestrar i sin makeup.
Fatformulan är också mer uttänkt än förr. Nikka-folket håller tyst om åldern i flaskan men berättar att tre fattyper blandas. Blendern väljer ut faten med omsorg från sitt stora inventarium.
Basen i mixen är refill bourbon barrels. Den sorts fat Nikka (likt många skotska whiskyhus) använder i sina blended-produkter. Efter maltwhiskylagring slussas faten vidare till grainanvändning, så kallad refill.
Men här finns också barrels som bränts ur ånyo för att revitalisera tunnan och återställa ekkraften och framkalla mer sötma under lagringen.
Mest intressant är den tredje fattypen. Det handlar om ombyggda ekfat där ändlocken bytts ut mot jungfruek som bidrar med kryddig spets.
Pilsk arom nyhälld, som studsar ur glaset med limdunster och sega råttor. Men så är det med denna genre, grainwhisky utan åldersbestämning. Första intrycket är alltid klistertub!
När bouqueten lugnat ner sig framträder Champis-estrar med calvados-tyngd, skuggade av hasselnöts-crème och fullkornskorpa med smör. En arom med bedagad nonchalans.
Direkt i munnen, Fruxo fruktkola och dextrosol, helt enligt förväntan. Det är nu karaktären tar en oväntad vändning. Mogen fallfrukt fyller ut gommen, en säregen papaya-ton tar ledningen. Mot slutet vidgas paletten i en blommig, bladig beska.
Verkligen överraskande med denna mogna distingerade smakupplevelse som påminner om ålderstyngd grainwhisky men ändå med ungdomens pigga driv.
Avslutningen är krämig och lång med segsöta estrar, rönnbärsgelé plus en aning bananchips. I botten höstlöv och lagerbladsek med eteriska övertoner som förlänger.
Smak och eftersmak hänger ihop, helheten utstrålar mognad och försvaras mot de aggressiva klister-ångor som är så vanligt förekommande på skotsk grainwhiskymark. Det är gott, riktigt godisgott!
“Helheten utstrålar mognad och försvaras mot de aggressiva klister-ångor som är så vanligt förekommande på skotsk grainwhiskymark. Det här är gott, riktigt godisgott!”
45 whiskyprocent tarvar ytterst försiktig vattning. En mikrodroppe ändrar balanserna. Blyerts smyger sig in i näsan bland torkad frukt, vingummin och dextrosol. Faktiskt en känsla av maskinolje-indränkt trassel.
Smaken blir luftigare med marshmallows-start. Vingummi-estrar trycker på med underliggande kryddnejlika som övergår i knäckebröd med ett kärvt stråk av björksav.
Eftersmaken är strävare påminnande av späda sälgkvistar. En aning kryddnejlika i bakgrunden förebådar lakritsrot-vibbar. Smågodis och fruktkaramell bär framåt. Efteråt ekon av grönt äppelskal.
Helt klart tuffare och mer asketisk med lite vatten. Whiskyn förlorar delvis känslan av åldersestrar men ombytet gör såklart flaskan som helhet intressantare att inskaffa. Whiskyn bjuder på smakvariation.
Fast jag sätter mina pengar på den ovattnade gommen. I originalskick levererar Nikka Coffey Grain väldigt goda smaker som varken känns för unga eller gamla.
Majsbaserad coffey-whisky av den här kvaliteten är svårt att få tag på i vår moderna värld. Skaffa en flaska och få upp ögonen för en annorlunda whiskystil. Systembolaget har köpt in 6000 flaskor, frågan är hur länge det kommer att räcka…
