I dagarna kommer Henrik Aflodals bok om SVENSK WHISKY ut. Ett riktigt läsäventyr för alla whiskyälskare. Chefredaktör Aflodal har kuskat landet runt, med fotograf Hans-Olov Öberg, och lyssnat till de svenska whiskyhjältarnas berättelser. Boken släpps 16 oktober, beställ ditt eget exemplar på svenskwhisky.com
I dagarna kommer Henrik Aflodals bok om SVENSK WHISKY ut. Ett riktigt läsäventyr för den whiskyintresserade. Whiskykännaren har kuskat landet runt, med fotograf Hans-Olov Öberg, och lyssnat till de svenska whiskyhjältarnas berättelser.
Långvariga samtal och besök som aldrig velat ta slut. Så blir det när man möter människor som slukats fullständigt av sina livsverk. Engagemanget och envisheten, och en outtömlig kärlek till whisky, kan utläsas i bokens undertitel – pionjärer, nytänkare och utmanare.
Henrik Aflodal som under sin karriär varit på ständig resa i whiskyvärlden blev förvånad när han till slut började gräva i den svenska whiskymyllan:
– Oj vad jag fått lära om. I likhet med många andra trodde jag att vår inhemska whisky till sin natur var en variant på Scotch. De egensinniga pionjärerna kanske började där, men alla har tagit sina egna, ofta slingrande, vägar till målet.
Den svenska whiskybranschen har varit igång sedan slutet av 1990-talet. Alla som var med då känner till historien om KTH-gänget i Sälen som bestämde sig för att starta det första svenska maltwhiskydestilleriet.
Idén som blommade ut i Mackmyra började ta form 1999. Att Magnus Dandanell och kompani redan från början basunerade ut att man skulle göra en 100% svensk whisky har nog de flesta förträngt:
– Vi ville göra allt själva, från grunden. Det skulle inte bli en kopia på en skotsk whisky, utan svensk whisky på svenskt vis.
Det var ju över 20 år sedan de första dropparna rann ur det fullskaliga destilleriet på bruket utanför Gävle. Denna kompromisslösa inställning, att göra ”svensk whisky” är förklaringen till att Mackmyra framhärdar i att röka eget korn till skyhöga nivåer (300 ppm fenoler), för att blanda ut med orökt kornmalt.
Att Mackmyra rullar ner sina fat under jord i en gruva var från början en sorts nödlösning, man förhindrades nämligen att lagra faten på bruket.
Att tunnorna djupt nere i Bodås gruva (med 98% luftfuktighet) rostar sönder efter bara några år har man inte talat högt om. Inte heller att alkoholstyrkan sjunker oroväckande snabbt.
Men att avsaknaden av temperaturskillnader inte gör att whiskyn mognar är nys, menar dagens blender Lii Johnson:
– Det går långsammare bara. En konstant temperatur gör kvaliteten konsistent. Som blender vet jag att fem fat som legat bredvid varandra ger ifrån sig liknande smaker.
Närmaste destilleri ligger bara trekvart bort, i en annan historisk bruksmiljö. Hos Gammelstilla står den enda Sverigetillverkade kopparpannan i aktivt bruk. En plåtniklas-historia som initialt gav ifrån sig svavelosande sprit.
Flera omgörningar krävdes för att få till kvaliteten och idag tappas klanderfri sprit upp i fat. Tunnorna rullas över vägen in i det gamla ståtliga tegelmagasinet från 1864. Härifrån kommer omslagsbilden till boken, avslöjar Henrik:
– Att kliva in där är som att förflytta sig till de skotska högländerna, eller Kentucky. Ett klassiskt lagerhus som skär genom sekler. En fördjupad känsla som bara whiskybranschen kan frammana med sina långa löptider.
En av de stora profilerna i svenskt whiskyliv är Henric Molin på Hven. Men bilden av kemisten omgiven av otaliga pannor i olika storlekar är minst sagt ytlig.
Allt började med konsult- och labbverksamhet. Det ingen svensk fattar är att Henric Molins labb är ett av de ledande inom spritvärlden. Och det är inkomsterna från konsultandet som möjliggjort drömmen att koka egen maltwhisky.
Det ännu färre förstått är att Henrics verkliga passion i livet är ekfaten, inte alla myllrande pannor. Många år innan Hven ens byggdes tillverkade skåningen sina egna fat på plats i Missouris ekskogar.
Det var enda sättet, när det begav sig i början av seklet, eftersom Henric Molin ville göra en 100% ekologisk whisky. Idag har han tre amerikanska fotbollsplaner fulla av ekstavar som ligger och torkar:
– För mig är arten av ek nummer ett. Det är från eken en stor del av doft och smak kommer, vilket alltid fascinerat mig. Den jos vi får fram hälls ju på fat, och det börjar alltid med eksorten.
I närheten av Smögen håller göteborgaren Pär Caldenby till. Whiskyfantasten som ville göra en Islay-whisky på svensk mark.
I början gjord på Skottlandsrökt malt men idag en helsvensk historia. Sedan 2020 kokas spriten på svenskodlat korn som röks över torvbrasa av en bonde i Kinna-trakten.
Smögen som var tidigt ute har gjort sig känt som branschens minsting, en enmansshow där Pär rör om i mäskbyttan med en åra, efter att ha släpat maltsäckarna uppför en ranglig trappa.
Idogt arbete tre dagar i veckan resulterar i över 10 000 liter årligen, vilket med svenska mått mätt är ”halvstort”. Här i Hunnebostrand görs ingen grovhuggen jodartad rökwhisky i Islay-stil, meddelar Pär Caldenby, som inte heller vill ha så mycket estrar i spritkoket:
– Smögen har en kraftfull karaktär men smakerna är integrerade. Canvasen är malttonerna. Röktonerna speglar sig fint i de här brödiga, kakiga tonerna.
Det finns mycket att förvånas över i den svenska whiskyterrängen. Svensk whiskys verkliga särling är ödestilleriet på Gotland, startat av bönder som ville göra 100% Gotch på gotländskt korn.
På gårdsmälteriet i Ronehamn mältas en rökosande malt på korn från granngårdar. Det märkliga är att röken sedan trollas bort i pannorna, i Romas gamla sockerbruk, maltmannens ansträngingar omintetgörs, konstaterar Henrik förundrat:
– Förklaringen är att skotten som intonerade anläggningen, och bestämde receptet, trodde gutarna ville göra rökfri whisky! Röken reduceras till en sorts kliande örtighet istället.
Till slut besinnade man sig och ändrade parametrarna, så från 2017 görs också ett alternativt rökigt whiskykok.
Att ökända Grythyttan som slutade i ekonomiska oegentligheter givit upphov till tre livskraftiga destillerier är inte heller så känt. Kvarvarande tunnor snappades upp av Bergslagen som idag gör egen whisky i en panntyp man vanligen ser i fruktbrännerier.
På sin tid var Grythyttan en kvarnsten för en stapplande svensk whiskyindustri, menar Henrik Aflodal, som på senare år ändrat uppfattning:
– Grythyttans råwhisky var opålitlig och kantig men nykoket bjöd på massivt med smak, vilket är synnerligen osvenskt. Alla försöker ju göra så ren sprit som möjligt, som ska mogna felfritt i faten. Efter dryga 10 år i fat framstår Grythyttan som en av de stora svenska whiskysorterna.
Vem tar upp manteln? Kanske Nordmarken i Värmland, för det var där Grythyttan-apparaturen hamnade. Kopparpjäserna stånkar fram en helt annan kvalitet, fast alltjämt originell, framhåller Henrik:
– Destillatet smakar mycket även nu. Detta är den mest egensinniga kryddberikade råwhisky som görs i Sverige idag. Nordmarken kommer att utmärka sig bortåt 10-årsstrecket.
När Grythyttan-sagan led mot sitt slut fick destillatören sparken. Oskar Bruno hamnade istället i Arboga där han byggde hightech-destilleriet Agitator, som inte liknar något annat i hela världen, med sin energibesparande högeffektiva vacuum-destillering.
Själva destillatet har designats för att mogna fort och whiskyn är klar på en handfull år. En del av hemligheten är de temperaturkontrollerade lagerhusen, som speedar upp mognadstakten, förklarar Oskar Bruno:
– Efter tre år dyker den krispiga frukten upp. När whiskyn fyller fem år fördjupas smakerna men flörtigheten från frukten minskar något. Jag tycker Agitator är riktigt bra kring 4 år.
Master mind för hela projektet är Håkan Jarskog, Handels-ekonomen som brinner för affärsmässighet och professionalism:
– Våra produkter ska ha ett rimligt pris och då måste produktionskostnaderna hållas nere. Effektivitet i whiskykokandet är grunden för Agitator. Utan att tumma på smaken.
Agitators singelmalt som kom sommaren 2022 är redan Sverige-etta på Systembolaget. Yngst är störst.
Att Roger Melander på Box sa att han ville göra världens bästa whisky i starten 2010 utmanade jantelagen rejält. Men det visar sig att High Coast-gängets tankesätt är den svenska whiskybranschens gemensamma nämnare.
Måttstocken är skotsk whisky och alla har bestämt sig för att göra något som är bättre. Det är den enda koppling till Skottland som finns kvar. Världsklass eller inget alls är mantrat Roger Melander håller fast vid:
– Jag har ägnat tio år åt råspriten. Jag tycker att vi börjar få bra koll på vad man kan göra med de här pannorna. Nu är det dags att lära känna eken.
Här skiljer sig High Coast från Agitator. Norrlänningarna är inte på långa vägar klara, Roger Melander går i mål med sin livsuppgift kring 2040. Då säljer man 12- och 17-årig standardwhisky med en 9-årig NAS-produkt i släptåg:
– För mig är kvaliteten allt. Jag vill ju släppa så bra grejor som möjligt. Vår orökta whisky kommer att vara fantastisk efter 12 år, det lovar jag.
Anno 2023 har svensk whisky varit i farten i över 130 år. De första trevande försöken sjösattes i slutet av 1800-talet, i kölvattnet på dåtidens brännvinskokande.
Svenskarna hade knappt hört ordet whisky på den tiden och var måttligt intresserade, brännvinet stod högst i kurs. Whiskykokandet dog ut innan det ens kommit igång.
Införandet av spritmonopolet kvävde fortsättningen, tills direktörerna på Vin&Sprit på 1950-talet bestämde sig för att göra Skeppets Whisky, det största fiaskot någonsin i svenskt whiskyliv.
Produkten höll inte måttet, det var något ”fel på smaken”, insåg till slut direktörerna. Men så drygades malt- och grainwhiskyn ut med potatissprit.
1960-talet var årtiondet då svenskarna ”upptäckte” whisky. Scotch-drickandet kom igång på bred front, och den kvaliteten var bättre än den svensktillverkade.
På 1990-talet blev Single Malt en snackis i folkhemmet. Det var då Henrik Aflodal danades som whiskydrickare:
– Jag fångades i den där första vågen av maltwhiskydrickande. Och blev fast, för livet. Det finns något oemotståndligt med whisky som fascinerar mig. Berättelserna och den ocean av smakvariation som sädesdestillat bjuder på.
Henrik var inte ensam i sin fascination. KTH-gänget, som samlades i Sälen för sin årliga återträff, hade också nördat ner sig. Alla hade tagit med sig en flaska maltwhisky, berättar Magnus Dandanell:
– Vi undrade varför ingen gör Single Malt i Sverige? Jag växte upp någon kilometer från Mackmyra bruk. Och det såg ju ut som ett riktigt destilleri ska göra.
Den moderna svenska whiskyscenen etablerade sig ett knappt kvartsekel bort. Det är ungt för att vara whisky, men rätt läge att skriva berättelsen om svensk whisky.
Ett enormt arbete ligger bakom boken. Inte mycket var nedtecknat när Henrik Aflodal började forska i ämnet:
– Bra då att förstahandskällorna är vid liv och kan berätta! Detta är de svenska whiskymakarnas berättelse, ordagrant. Tajmingen är perfekt, nu har svensk whisky uppnått finfin verkshöjd – denna förstaupplaga kommer att leva länge.
Det är ett vackert bokverk. Den svenska whiskyresan levandegörs av Hans-Olov Öbergs livfulla bilder. Varje kapitel avslutas med en cocktail skapad av bartender David Kringlund, skräddarsydd för varje destilleri.
Från 16 oktober finns boken i bokhandeln, fysiskt och på nätet. Och kan beställas direkt på bokens egen hemsida: svenskwhisky.com. Skål för svensk whisky!
Svensk Whisky – pionjärer, nytänkare och utmanare
Beställ boken på svenskwhisky.com. Gå ihop med några whiskykompisar och beställ fem exemplar så ingår frakten. Whiskyklubbar som beställer fler än tio böcker får dessutom rabatt på priset.
