Maltwhisky-VM Bränntorps gård i Kolmården var platsen för vår céilidh. En gälisk tillställning med sång och dans och massor av god mat och självklart det gyllene brännvinet uisge beatha. Vi satt på loftet i en ombyggd lada och värd för VM-testet var tjejklubben Bränntorps Lassies som fyllt på med sina gubbar. Koncentrerad uppsluppenhet präglade kvällen. Startfältet var jämnt och bra. Tongivande var den karaktärsfasta Northern Highlands-malten med Dalmore i centrum och Pulteney från Wick i norr. Och anonyma Teaninich några miles bort som jobbar åt Diageos blended-märken. Från Speyside kom andra blending-malter som Glen Keith och Glentauchers. Och öarna bidrog med Jura.
Trots att Dalmore ledde övningen handlade det inte om sherryfat utan om vanlig ek som låter destillatet sjunga ut i naturlig form. Och som det sjöngs. Glen Keith jobbar för Chivas, tvärsöver floden Isla ligger kändisen Strathisla, homeplace för Chivas Regal-blenden. NAS-malten är nyutgiven och har skruvats ihop likt en perfekt blend av firmans Master Blender Sandy Hyslop, berättar VM-general Henrik Aflodal:
– En väldigt fin mun, lätt fruktig med citrus i djupet och eteriskt eklyft mot slutet plus en spännande bbq/rökelse-finish. Mer än bara en tillags flygplatsvirre. Tänk vad bra det skulle bli om Chivas skulle sätta ett ’age statement’ på flaskan och hälla i lite äldre whisky.
Teaninich är helt okänd men håller på att göra sig ett namn. Diageo öppnade förra året ett besökscentrum vilket gör att alla destillerier i Northern Highlands nu är turistriggade. Landsändan är Skottlands mest otillgängliga och därför attraktiv i all sin slösande ödslighet, i verklig mening ett ”Norrland” på de brittiska öarna. Det märkliga med Teaninich är att destilleriet inte har en ”riktig” standardutgåva. 10-åringen som testades tillhör Flora&Fauna-rangen vilket inte är en profilerad serie. Men det är riktigt bra, inskärper Henrik Aflodal:
– Den blommiga doften med parfymstänk är möjligen en smula tam men i munnen målas typiska storslagna Northern Highlands-landskap. Rik tät smak av citrus och torkad frukt med bra syra som med en droppe vatten blir ekluftig med chokladpraliner. Fruktvibrerande eftermäle med lågmäld krydda och tobaksek. Jag hoppas att Diageo tar fram 1-2 genomarbetade whiskies som tillvaratar destillatets potential.
Pulteney gör just nu om hela sin range. En efterlängtad renovering som sätter nytt ljus på Inver House flaggskeppsmalt. Den nya 15-åringen är något alldeles extra men förseningar i produktionen gjorde att tappningen inte hann fram i tid och den vanliga 12-åringen fick tävla. Whiskyn är bra men basic och sticker inte ut. Den gröna friska fruktsmaken charmade flera i panelen och räckte till en fjärdeplats.
Slutstriden skulle stå mellan två Whyte & Mackay-destillerier och en av Ballantines stöttepelare. Det skilde bara en handfull poäng i sammanräkningen men Norrköpingsborna valde Jura före Dalmore. Henrik Aflodal rankade whiskyn som tvåa, på samma nivå som Teaninich prestationsmässigt. Jura 12 år är den nya stjärnan i en helt ny uppsättning malter från blender Richard Paterson som tagit fasta på att öwhisky ska vara rökig. Numera sprids rökfaten jämnt över hela programmet vilket ger tappningarna en liten rökskyla som får frukten att stråla vackert.
– Tobaksmun med honungsdragéer och frukter, sedan bbq-rök och svampkräm. Lång cigarr-finish som är alldeles underbar. Juras rök var ändå aldrig sådär medicinal och jodartat som grannön Islays är. Smartare att dressa Juras frukt med rökslöjor. Det här är deras bästa tappning, inte konstigt att den vinner ikväll.
Men Henrik Aflodal hittade en bättre whisky. Glentauchers är en doldis som hålls högt bland blenders. I Ballantine’s jobbar den i tandem med Glenburgie för att ge blenden sin fruktkärna samtidigt har maltwhiskyn en stramare avslutning som hjälper Miltonduff att bilda ryggrad i blandningen. Församlingen mumlade gillande åt doften när glaset bars ut.
– Den har en ljuvlig tutti frutti-nos som stack ut och gladde. Fruktfesten fortsatte i munnen där sälta och fenoler smög sig på. Sötrökig läder-avslutning som lättade. Självklar etta för mig.
Aflodals dubbelröst gav Glentauchers 6 poäng vilket gjorde att den slog ut Dalmore. Lyxdestilleriet hade skickat in sin prestige-malt Vintage 2006 dragen ur bourbonfat och buteljerad vid 46% istället för normala 40%. Framtagen på begäran av franska La Maison du Whisky och omtyckt även i Sverige där den är listad i fasta sortimentet på Systembolaget.
– Den var för aggressiv, både arom och smak låste sig kring tuff syrlig frukt och stram ek. Svårjobbad.
MALTY style | Kolmården 12 september
1. Jura 12 år 40% = 49+2 poäng
2. Glentauchers 15 år 40% = 41+6
————————-
3. Dalmore 10 år Vintage 2006 46% = 45
4. Pulteney 12 år 40% = 34
5. Glen Keith Distillery Edition 40% = 14
6. Teaninich 10 år 43% = 13
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
