Whiskytipset Julwhisky måste man ju ha. Destillerierna tävlar om att servera den bästa och godaste whiskyn till årets största familjehögtid.
I UK dricks det traditionellt också portvin och andra starkviner under helgerna. Så en viktig signal till konsumenterna är att whiskyn är lagrad i smarriga starkvinsfat.
Glen Scotia började fira den kristna högtiden med en särskild release ifjol. 2020 års 11-åring involverade söta sherry-fat av PX-typ vilket ju är så ”juligt” det kan bli, bekräftar Master Blender Michael Henry:
– PX och oloroso ger mer krydda än vanliga fat plus massor av torkad frukt. Fjolårets whisky var mer kraftfull än årets som är bättre balanserad med en pirrande kryddighet som är mer intressant enligt mig.
Upplägget i år är alltså ”torrare”. Ur sina lagerhus har destillerichef Iain MacAlister plockat fram orökt whisky från 2009 som legat på 1st fill bourbon barrels.
Samt tungt torvrökig whisky destillerad 2001 lagrad på refill hogshead-fat av amerikansk ek. Blandningen var inte direkt rökig eftersom det bara handlar om några procent av rökdestillatet.
– Att använda äldre rökwhisky där eken har mjukat upp röktonerna gör att spriten integreras lättare med det orökta destillatet, kommenterar Michael Henry.
Som var imponerad av balansen i den vätska han fick från Campbeltown. Karaktären var precis vad man kan förvänta sig av Glen Scotia, framhåller han:
– Här fanns frisk sälta, äpple och vanilj med en härligt tjock munkänsla.
“Extralagringen på sherryfat har adderat blommiga och nötiga toner samt värmande kryddor. Och de amerikanska faten bidrar med en bränd ton av karamell.” -Michael Henry
Men den slutliga karaktären sattes av de 12 månaderna på andra fat som följde efter de första 11 till 20 åren. Whiskyn har slutlagrats på en mix av 1st fill oloroso sherry hogsheads samt nykolade bourbon barrels.
– Extralagringen på sherryfat har adderat blommiga och nötiga toner samt värmande kryddor, förklarar Michael Henry. Och de amerikanska faten bidrar med en bränd ton av karamell.
Campbeltown-destilleriet vill inte ta ordet ’Christmas’ i sin mun utan nöjer sig med ’Seasonal Release’. Vilket gör att whiskyn kan drickas på andra dagar än juldagarna utan att det känns skevt.
Systembolaget gillade utgåvan skarpt och har köpt in 1000 flaskor. Frågan är om det kommer att räcka. Det här är nämligen en pang-pava många kommer att vilja smaka på.
I samma stund som korken dras ur förstår jag att det här är något annorlunda. Den här doften spårar i ny terräng. En rik fragrant odör av sandelträ och eneträ. Under sötkryddig savaräng. En bit ovan glaset kan faktiskt torvrök skönjas.
Örtig smak av koriander i starten, därpå kryddig muskotnöt. Basen är stadigt söt, en fyllig intensiv sötma. Mot slutet mörknar käften med toner av saltlakrits.
Lång eftersmak där svart lakritsstång flyter ovanpå likörliknande savaräng. Pirrande ekvärme håller igång. Sammanfattningsvis en whisky som bjuder på elak glädje!
Skottarna rekommenderar sin kryddiga värmande ’dram’ ihop med engelsk julkaka packad med torkade fruktbitar.
Eller bara på egen hand i familjens krets. Något gott att värma sig med när snön virvlar utanför husknuten och brasan sprakar i eldstaden.
Kvaliteten i smakerna och balansen gör whiskyn perfekt att dricka vid fatstyrka men lite vatten höjer nivån ytterligare ett snäpp. Doften blir sötare vilket gör de fragranta träaromerna fylligare. Centralt framträder vaniljglass och sött gräs.
Smaken är örtigt sandeltorr men blir strax savande fruktsöt med tropiska övertoner. Halvvägs växer syrlig frukt in och stramar till det rejält.
Samtidigt en luftig air av tobaksblad. Ombytlig smartness som får en vakna till! Långsam rundare eftersmak som är savaräng-ren med halvtorr radiatorek under.
“En old-school-whisky med en tilltalande stramhet som skärper sinnena men samtidigt är avkopplande eftersom man slipper starkvinsexcesserna.” -Henrik Aflodal
En old-school-whisky med en tilltalande stramhet som skärper sinnena men samtidigt är avkopplande eftersom man slipper starkvinsexcesserna. En victoriansk whisky som skulle ha platsat på ett brittiskt julbord på 1800-talet.
Jag testar såklart att vattna mer men ångrar mig snabbt. Doften rensas upp åt fanérhållet med enklare vaniljsyrup. Men smaken sitter där fortfarande.
Långsam och mer sötstinn med eneträ och örter som dock trasslar till det. Det blir bråkigare. Eftersmaken är lång och bullrig med ökad värme samt kakig citronpaj i botten. Utgången är för krävande för en stilla sittning i juletid.
Glen Scotia Seasonal Release 2021 avnjuts bäst efter en vattning. Då kommer komplexiteten i munnen fram och iklädd en äkta skotsk tweed-kostym är julfirandet räddat det här året också…
