Reviews Franska cognacshuset Ferrand ligger bakom rom-märket Plantation. Alla känner ju till bästsäljaren här i Sverige. Plantations Barbados-rom säljer över 300 000 liter årligen på Systembolaget vilket är mångdubbelt mer än tvåan Captain Morgan som strävar efter att spränga 100 000-gränsen!
Hardcore-fansen väntar med spänning på det årliga släppet av Single Cask-utgåvor varje höst. I vanlig ordning kommer man med två laddningar.
Den första i form av ett webbsläpp denna vecka, och i slutet av oktober kommer resten i beställningssortimentet. Inalles handlar det om 14 fatvarianter från olika destillerier och länder. Vilket är mer än de vanliga tio.
Närhelst man pratar lagrad rom kommer sockerfrågan upp. Storsäljaren Barbados Grande Reserve sötas med 16-17 gram ’browning’ efter lagring. Browning är karamelliserat/bränt socker av melass. Ett traditionellt sötningsmedel i rombranschen.
Sötning är ett beprövat trick för att ge rom-destillat mer body och kropp. Vilket särskilt kolonndestillerad sprit tjänar på som annars kan upplevas tunn och spritig. Några gram gör kanske inget, men drar man upp sockerreglagen mer döljs ju aromerna och helheten blir dimmig.
Kritiken från kännarhåll är rätt rå. Romdrickare som är villiga att betala extra för extraordinära smakupplevelser ojar sig över sockermissbruket. För det blir ju inte bättre för den som letar detaljer i aromuttrycket.
Men kritiken verkar inte ta skruv hos Plantation-gänget. Effekten är snarare den motsatta. För i år är 9 av totalt 15 fatsläpp sötade. Fyra är modest sockrade med 5 gram men hela fem utgåvor drabbas av 10-15 gram socker per liter.
Fast intressant nog är det mestadels osötade sorter som kom med i webbsläppet. Alltså den rom som Systembolaget aktivt bestämt sig för att köpa in. Om det är så att monopolet nåtts av insikten att sötad rom inte bara är av godo är oklart.
Förmodligen håller man fast vid sin linje att kraftigt sötade romliknande drycker är vad svenska folket vill ha och då är uppgiften att förse marknaden med företrädesvis denna kvalitet.
Följaktligen är somligt i veckans webbsläpp väldigt bra medan annat inte är riktigt lika bra. Men det handlar alltså inte om sockringen i detta fall utan romkvaliteten i sig, i kombinationen med de vägval Plantation gjort vad gäller val av fat för slutlagringsfasen.
För den som inte är insatt i Plantations romtänk fungerar det så här. Ferrands blender Alexandre Gabriel köper upp romfat från olika destillerier världen över som först får ”tropisk” lagring på plats. Sedan forslas faten hem till Frankrike och tomen tappas om på tömda cognacsfat för oftast något års extra lagring.
Slutligen får drycken sin twist i en främmande, lite spännande fattyp. En slutlagring som adderar ytterligare något år eller ett par månader, beroende på önskad effekt. Och innan buteljering testas sockringsgraden fram, ifall blender Gabriel anser att romen behöver en boost av browning.
Vi börjar med en sort man inte lyckas ta hem fullt ut. En rom lagrad på whiskyfat låter ju spännande men själva whiskyn gör varken från eller till i de här sammanhangen. Desto viktigare är säljpitchen, för hur många whiskydrickare finns det inte här i världen!
Och om man väljer whiskeyfat från irländska Teeling kommer många whiskeyfans att stå i kö för att få tag på en flaska. Jag passar dock. Nosen är helt nedgjord. Konstigt nog luktar det som en ofruktig ungwhisky, alltså smörkola och fudge.
En smörigt fet historia som med lite vatten i glaset påförs just den där nyansen av ungkola, som är så vanlig i whiskysvängen. Inbäddad i sockrigt knäckiga rom-toner. Smaken är sålunda sockrig men har energi i form av en rostad ekton. Smakerna är koncentrerade. Utgången i smörkola och sockerlag låter vek men är faktiskt rätt funky likt en ofiltrerad whisky.
Denna 53,7%-iga rom man som sagt ska vattna försiktigt. Destillatet reagerar som en whisky och packar upp andra aromer som ligger dolda. Smaken får mer trätoner och en skön ton av chili märks ihop med lite finkeljox (bra).
Eftersmaken puttrar på med värme och en sugande beska liknande italiensk grappa. De där ”whiskeytonerna” kommer fram med vatten i glaset och bättrar på helheten. Men ändå, en rätt dum rom man kan vara utan.
Fast rom på whiskyfat kan visst vara en bra idé. I alla fall om man håller sig på hemmaplan. Franska destilleriet Rozelieures har lånat ut tunnor till Maison Ferrand. Tidigare har faten rymt whiskymakarens rökiga fumé-maltwhisky. Däri har romproducenten tömt Fiji-rom.
Gammalt är det också. Född 2001 har destillatet klivit över 20-årsstrecket. Resultatet är bländande, självklart behövs ingen sockertillsats här, det vore ju ett helgerån att frånta åldringen sin autenticitet.
Chimärt ungdomlig arom av fruktkola men med tropiskt djup vilket kommer av åldern. I mitten står äppelsoda och päronpastill ut. På djupet kanel och kardemumma från faten.
Simmig välfylld smak med fruktstart a la mango. Direkt blommig innan björnlimtar vid följt av tyngre marsipan. Omväxlande, tydliga faser ovanliga för en rom. Väldigt imponerande smakuppvisning!
Exiten är blommig med honungstoner a la älggräsblommor. En krämigt söt epilog med lagom beska från eken – lite bittra röktoner finns på djupet för den som letar, bra!
Visst, romen tappar trycket i finishen som får räknas som halvlång men samtidigt blir den ju mer lättdrucken vilket är en gåva när det gäller gamla destillat. Av röken blev det inte mycket av, möjligen tillförs en sorts torrhet som håller tillbaka estrarna något. Välbalanserat är det i alla fall, trots åldern – KÖP!
Jamaicansk rom är ofta whiskyälskarnas favorit-stil. Van vid tyngd och power faller den estertäta engelska skolan många på läppen. Long Pond är ett av öns legendariska destillerier, med anor från 1700-talet! Här har destillatet slutlagrats på spanska orange-vinfat. Ett vitt vin macererat med apelsinskal (!) som faktiskt gör sig bra ihop med alla romestrar.
Estrig doft av arrak. En väldigt klassisk rom-näsa, med spännande inslag av muskotnöt i periferin. Käften bjuds på berg-o-dal-bana = intense taste! Temat är tropiska estrar, förmerade av apelsinvinet, som pendlar mellan sötare honung och torrare läder. Utlevelsen dämpas något mot slutet av avgas-vibbar (som är en del av Jamaica-stilen).
Lång puttrande eftersmak med mer avgaser och en söt krämig grundton. Lowkey och savande, saliverande i stilen. Den här Long Pond-flaskan ska vattnas. Doftmässigt ljusnar romen med druviga inslag, ett lyft från den ordinära rom-karaktären vid 53,1%.
Smaken mjuknar. Fruktfasen förlängs och är mer bullrig men lugnas av kanderad frukt/suckat. Från explosiv till lugn, en häftig scenförändring. Också mer frukt i eftersmaken som dominerar över avgas/läder-dimensionen som ändå vinner i slutänden. Romen blir godare och är bättre balanserad med vattendropparna i glaset.
Här är ett exempel på en rom som tjänar på lätt sötning. Plantation har i efterhand tillsatt 5 gram ’browning’ per liter till denna trinidad-rom slutlagrad på ungerska tokajervinfat.
Doften verkar inte ta stryk utan är utgående med fruktsyrup i fronten och äppelmust a la Champis därunder. Bra djup i aromerna, en rom med personlighet. Styrkan på drygt 52% gör att vattning funkar. Några droppar ger mer frukt och en något sur ”rutten” ton av jäst äppelmust, vilket måste vara tokajern.
Estrig tropisk smak där päronsplitt sticker ut, samtidigt eterisk med gammelestrar. Lång gungig utgång med nektar och guava samt stråk av mandellikör. Riktigt komplex käft som får en att le stort.
Funkar som sagt bra med vatten i glaset också. Mer av eken kommer fram i munnen och romen får en kryddresning i avslutet. Komplex och belönande romsmak, bravo bravissimo!
Tillbaka till 0 gram socker. Här en australiensare som verkligen avviker från normen. Långt ifrån de karibiska utflykterna man är van vid från Plantation. Långjäst estertät mäsk som kokats i pot stills. Och visst är den full av estrar. ’Aussien’ har en mild doft av skumgodis a la banan och päron med gräsigt lätt kärna som omges av en pigg mint-air.
Smaken är fruktig av nektar med melonvibbar men stannar av något halvvägs, då en pappig, bladig beska bromsar. Faktiskt något av en G&T-feeling i smaken. Avslutningen är gräsig med äppelkärnhus. Spriten bryter igenom och tunnar ut, eftersmaken blir en aning vattnig.
Men oj så intressant, vem har druckit en G&T-rom förut? Som sagt inget extra socker tillsatt vilket såklart är en förutsättning för den torra beskan som bär smaken framåt.