Business I höstas missade franska Pernod-Ricard Glenmorangie-affären. Den munsbiten slukades av landsmännen från Moet-Hennessy (LVMH). Nu hävdar envisa rykten att den hungriga bjässen som 2001 köpte Seagrams whiskyinnehav (Chivas Bros) är ute efter världstvåan Allied Domecq. Det är amerikanska Wall Street Journal som spekulerar. Bolagen matchar varandra bra. Allied har Beefeater gin och Stolichnaya vodka, smaskiga varumärken Pernod inte kan matcha. Samtidigt slinker storsäljande standard-blenden Ballantines in snyggt under 12-åriga premium-blenden Chivas Regal. Distributionsmässigt vore ett samarbete perfekt. Pernod är svaga i USA där Allied är tvåa. Pernod är störst i Europa och starka i Asien, särskilt Kina, områden där Allied har problem. Tillsammans skulle de på allvar kunna utmana stora Diageo om världsherraväldet.
Allied är värt ungefär 10 miljarder dollar (ca 70 miljarder skr). Bolaget har vid olika tillfällen tagit upp ämnet självmant: ”Fortsatt konsolidering är oundvikligt”, sa till exempel Allieds VD Philip Bowman i en intervju i augusti 2003. Att ligga tvåa som både Allied och Pernod gör är nämligen tufft, ettan Diageo med Smirnoff vodka och Johnnie Walker Scotch, har alltid större eldkraft. Diageo seglade iväg när de köpte 2/3-delar av Seagramsportföljen (allt utom whiskyn). Bolaget har nu hälften av volymerna globalt för de tio bäst säljande spritmärkena, och 20 procent av den lukrativa USA-marknaden. Dominansen gör att Diageo kan skriva förmånliga distributionskontrakt samtidigt som de spenderar mycket pengar på reklam och marknadsföring, vilket tvingar konkurrenterna att följa efter vilket är finansiellt ansträngande. Det är alltså logiskt att förvänta sig ytterligare konsolidering och produktmässigt kompletterar som sagt de två tvåorna varandra mycket bra. Enda konflikten är på cognac-sidan med Courvoisier (Allied) och Martell (Pernod). Och sedan Allied avböjde att delta i Seagram-auktionen har man målmedvetet byggt upp ett av världens största vin-innehav. Det enda man saknar är ett starkt australiensiskt märke, likt Pernods Jacob’s Creek.
Heta kandidater i den annalkande konsolideringskarusellen är de fyra stora efter Diageo: amerikanska Brown-Forman (Jack Daniel’s), Bermuda-baserade Bacardi, Pernod-Ricard och Allied Domecq. Av de fyra är det bara Allied som saknar kontrollerande huvudägare vilket gör att de sitter lösast vid ett eventuellt övertagande. Privatägda Bacardi befinner sig inte ens på börsen, vilket försvårar möjligheterna att ta över bolaget. Samtidigt har Pernods manöverutrymme begränsats av hög belåning. Inför Seagramsaffären lånade Pernod 5 miljarder euro (45 miljarder skr). Men affärerna går bra, under 2004 sålde man för totalt 3490 miljarder euro (32 biljarder skr) och nu har skulden justerats till 1,8 miljarder euro, en nivå som inbjuder till nya förvärv enligt ledningen.
Ett besvärligt hinder är priset. Allieds aktier störtdök när de nobbade Seagramsaffären och skulle satsa på vin samtidigt som försäljningen på restaurangsidan gick dåligt. De senaste 18 månaderna har aktiekursen hämtat sig och stigit med 74 procent.
Å andra sidan trodde ingen att Pernod skulle repa sig så snabbt efter det dyra förvärvet av Seagram. Har de bara råd kan ett nytt Allied-Pernod-Ricard bli oerhört mäktigt.
Ingen direkt kontakt har tagits mellan bolagen uppger WSJs källor men enligt uppgift diskuteras affären på allvar av Pernod i Paris och bolagets banker har konsulterats.
