PINK GIN ÄR DET nya rosa. En konstlad gin-genre som fötts ur törsten efter rosa cocktails. Marknadsundersökningar pekar entydigt på att den rosa färgen säljer. Alltså själva färgsignalen lockar till köp. Inte bara kvinnor (som ju präglas på rosa från tidig ålder) utan också män går igång på röd- och rosaskimrande drycker.
Bartenders gillar inte produkten pink gin. De känner sig kränkta. Pink Gin är nämligen inte alls en gin-sort utan en drink. På 1870-talet när gin slog igenom i England blev det på modet att stänka i Angostura bitters i Plymouth gin samt dryga ut blandningen med isvatten.
Drinken uppstod i Royal Navy-kretsar. Angostura Bitters rekommenderades för att bota sjösjuka. Gin från kuststaden Plymouth är aningen sötare än den torra London Dry-stilen och kunde maskera den bittra medicinsmaken bättre. En bieffekt var den rosa färgen.
Sean Eden på Stjärtilleriet i Stockholm serverar ibland Pink Gin som cocktail:
– Först går Angosturan ner i glaset som jag spinner runt. Kunden får välja om den ska vara ”inne eller ute”. Alltså ifall den ska tömmas i vasken eller vara kvar i glaset innan ginen hälls i. Jag använder alltid originalet Plymouth i min Pink Gin-cocktail.
Betydligt vanligare är Pink Gin & Tonic och då förväntar sig kunden att drinken ska vara söt.
– Den som beställer en pink G&T brukar vara ny på gin och uppskattar höga halter av socker och bär. Jag tycker att det är viktigt att ha med enbärstonen också, inte bara den rosa bäriga sötman.
En Pink G&T på London Dry görs med 2 delar gin, 1 del vatten, 3-4 stänk bitters och ett par stänk sockerlag. Eller så använder man en redan sötad gin-stil som Old Tom. Men snabbast är såklart att köra med produkten Pink Gin som enligt de internationella gin-huset ska vara rejält sötad.
Detta ”missbruk” av en tradition fick gin-legenden Jon Hillgren att tända till. På Hernö destillerar man in sin jordgubbsarom vilket gör att både fruktsötman och färgen försvinner. Istället sveps flaskan i en rosa etikett vilket gör att ginen framstår som rosa men är helt klar när spiller upp den i glaset och börjar laga en Pink G&T.
– Att genom marknadsgimmicks locka fler, och ofta yngre personer, att dricka något som anspelar på att vara gin är inte ansvarsfullt som producent, ryter Jon Hillgren. Färgen som tillsätts för att skapa Pink Gin innehåller ingen smak. Jag hoppas att fler får den förståelsen och börjar fråga efter gin med viss karaktär snarare än färg.
Denna uppfriskande argsinthet väckte en del uppståndelse internationellt där ju prisvinnande Hernö har stora respekt. Mäster Hillgren sågar ju de stora märkena offentligt. Alltså framförallt Gordon’s och Beefeater som sötar upp sina produkter rejält med en sockerhalt på 68 respektive 47 gram per liter.
Gordon’s ligger ändå bakom pågående craze för pink gin-produkter. Och ingenting är nytt under solen verkar det som. Diageo hittade ett recept på en pink gin från 1800-talet i sitt arkiv som alltså innehöll rätt mycket socker.
Lanseringen sommaren 2017 har gått som tåget. Redan 2018 passerade man med råge den magiska gränsen 1 miljon nioliterslådor globalt. Jon Hillgren är alltså ute i ogjort väder, folk förväntar sig att Pink Gin ska vara sött!
I UK som är världens ledande marknad för gin exploderade försäljningen av smaksatt gin under samma tidsperiod. Ginmarknaden totalt är värd över 2 miljarder pund. 2018 fick man iväg 66 miljoner flaskor och faktiskt är var tionde flaska pink gin.
Vi var helt enkelt tvungna att kolla hur marknaden ser ut. Utbudet av Pink Gin-produkter har exploderat i Sverige de senaste somrarna. +35 sorter säljs på Systembolaget varav 20-talet svenska. Vi har naturligtvis tagit med storsäljarna som utmanas av en handfull nischade produkter.
Faktiskt är bara några få sötade men flertalet (förutom Hernö) har låtit hallon eller jordgubbar ligga och dra efter destilleringen för att ge smak och färg. Merparten drar alltså åt det lite sötare hållet.
Panelen fick stålsätta sig för att orka genomföra testet. Det kladdigt översöta blandades med torrare varianter. Eftersom vi förväntade oss övermåttan frukt valde vi en tonic som skulle kunna bära all sötma.
Fever-Tree Elderflower har stor karaktär och en blommig sötma av fläder som kan fånga upp i alla fall de moderat fruktsöta ginsorterna.
– Vi blandar eteriska oljor från handplockade fläderblommor här i England med kinin från Kongo, säger Fever-Tree-grundaren Tim Warrilow. Och sötar tonicen med rörsocker. Bubblorna är lagom stora och ska bära aromerna i fruktigare G&T-blandningar.
