ROMHUSET PLANTATION är här med årets Single Cask-släpp. En begivenhet för landets romfantaster. Som vanligt experimentella fatkombinationer. Grunden är alltid originalrom lagrad på destilleriet i tropiskt klimat som sedan flyttas till Frankrike och byter kärl till nytömda brandyfat hos huset Ferrand i Cognac.
Sedan ges romen en personlig twist i en ofta oväntad fatmiljö. Allting överses av master blender Alexandre Gabriel som bestämmer när utgåvan är mogen att plockas. Ur årets skörd av 15 fatvarianter kommer en dryg handfull till Sverige.
Samlingen är totalt torrare än någonsin. Browning i form av sockerrörs-syrup har tillsatts i sex utgåvor och då i mindre mängder från 2-8 gram per liter. Av de sju flaskor som kommer hit i år är tre sötade, resten är orörda.
1Först ut är ett 13-årigt Panama-kok från kolonnpanna som klätts på med slutlagring på sherryfat av PX-typ (den sötaste sherryformen). Doften är lite vek dock. Lätt flyktig arom. Rostade toner och salladslika aldehyder på en rågbrödsyrlig botten, kaffesyrup på djupet.
Simmigt sötsyrlig smak med body av chokladkaka där melasstoner vinner, mot slutet grönsavande selleri. Lowkey-lång finish på syrliga vingummin, samtidigt stramande tanninrik a la tobaksblad, krydda förlänger.
Behöver vatten för att utvecklas. Någon droppe gör doften sötare med en flyktig fragrant toast-ton, helt enkelt utsökt. Även smaken blir sötare, och längre. Kakiga toner tar på chokladwafers och fruktsyrup. Avslutet förlängs, småkakig ingång följs av tangerine och lätt krydda.
Bra balans och lagom leverans, en rom för sällskapliga sammanhang där stämningen är hög.
2Näst på tur är en Trinidad-rom gjord i kolonnpanna som fått en blott två månader lång kyss i mezcal-fat – tequilans mindre kända kusin. Plantation har bättrat på bodyn med lite sötning efter lagringen.
En liten dosage på bara 2,5 gram per liter. Sötningen lyfter fram och boostar frukten i destillatet. Som helhet ett perfekt blendingjobb av Alexandre Gabriel.
Medelstor och rätt luftig, fragrant arom av fruktsyrup med drag av arrak/krokant. Samtidigt fruktsoda-bubblig och perifert lite agave-grön.
Smaken är fruktsoda-savande och fruktsyrup-söt, strax aprikos-nektar med övertoner av apelsinblom, mot slutet en släng agave-beska. Lång rik eftersmak, härligt fruktvinig med skalbeska, efterhand lättare grön agave.
En skvätt vatten i glaset ökar fruktsötman, nu doftar det mer explicit fruktsoda och nektar samt exotiska blommor. Efterhand stiger choklad och farin ut glaset, plus en sorts fragrant rök.
Smaken är savande tropisk men lätt i anslaget. Strax sött gräsig med tydlig agave-närvaro. Följdriktigt lättare eftersmak med mer fruktbeska ovanpå en fragrant rostad ton – som en ”lättrökt” mezcal!
Ett vågat fatexperiment som faller väl ut. En flaska den nyfikne romdrickaren bör skaffa.
3Här en Clarendon-pava man inte känner igen sig i. Jamaica-destilleriet kokar rom i både pot stills och kolonnpanna. Det sista av de elva åren har romen tillbringat på ett calvados-fat som inte gör särskilt stort avtryck. Kontentan är att den bullriga charmen saknas.
Söt stor fatdominant arom av mjölkchoklad och vanilj med sockrig krokant här och där. Under en beskedlig rå ton av fallfrukt. Onyanserad.
I munnen melass i stora lass, strax gräddmjölk med stråk av parfym (snyggt). Mot slutet mer matolja blandat med äppeldricka. Lång och fet eftersmak där vanilj sticker ut, understödd av kokos. Stannar i fallfrukt med surkart-vibb.
Vatten gör det inte bättre. Visserligen renas aromen. Fortfarande mjölkigt simpel men uppstramad av lätt parfym och kaffebönor. Bakom allt anas Jamaica-själen i form av svett och omklädningsrum.
I munnen blandsaft och bränd karamell. Eftersmaken tappar trycket. undvik vatten, romen blir tafatt. Ingen bra idé att vattna, låt bli, ifall du skaffar en flaska.
4När Jamaica inte levererar är det tur att vi får ett lagom obekvämt Fiji-romkok. Single Cask-serien är ju Alexandre Gabriels experimentverkstad. Mantrat är att ingen kombination upprepas. Alltid något nytt i flaskan.
Kokad i en pot still kom denna rom till Frankrike efter fyra års tropisk lagring på bourbonfat. I cognac tappades vätskan som vanligt om, i ett brandyfat. Men utvecklades trögt så efter bara ett halvår kastades Fiji-vätskan tillbaka i ett nytt bourbonfat, den här gången med friskare trä, använt i bara några år i USA.
Den här metoden är vanlig i Skottland där destillerierna städar upp i lagerhusen och tappar om whisky som ligger i overksamma refillfat till nya barrels. Effekten är omedelbar och påtaglig, destillatet får en nystart i mognadsprocessen. I Fiji-fallet fick romen ligga i 1,5 år innan den var mogen att skördas, 6 år gammal.
Fiji-spriten har liksom Jamaica en skitig ådra, en sorts rökighet. Mer muskler helt enkelt, som delvis har att göra med destilleringen i små kopparpannor istället för större kolonn-dito.
Det osar av söta avgaser. En stringent aromatisk ton av fragrant, rostad melass med olivoljig omkrets. Centralt exotisk fruktsyrup, på djupet vaniljglass.
Simmig smak av jästig fruktsoppa stöter på fenoliga avgaser en bit in, följt av torkad frukt och rostade sötmandlar. Långt avslut, torkad frukt följt åt av rostade cornflakes och bränd karamell. Efteråt rökpustande nektar!
Ett måste-köp för den som är hooked-on Fiji-stilen. Visst kan det vara kul med fatexperiment men för mig personligen finns det inget som slår rom (eller whisky) som fått ligga i ”vanliga” ekfat (läs: bourbon barrels).
Då får man det bästa av två världar, destillatets kvaliteter kan utvecklas ifred och kläs upp naturligt av eken utan extra lager av främmande element. Briljant utförd trippellagrad Fiji-rom, kudos till herr Gabriel!
5Vad sägs om rom lagrad på rökwhiskyfgat från Islay? Beroende på vem man är, en kul idé eller en bedrövlig kombo. Som whiskydrickare är jag marinerad i Islaystilen sedan tonåren och har lite svårt för den formidabla krocken mellan övermåttan söt romsprit och rökhulkande whiskyfat.
Man vill ju att det stånka av torvrök, men här serveras istället en vulgo-rök som kan vara både motbjudande och lockande.
Guyana-koket har legat det sista av 12 år i fat som innehållit Big Peat blandmaltwhisky. Resultatet är en gräddig, mjölkig arom kvaddad av rått kött, liknande rökt renbog eller sur prickig korv. Romen kliver fram i form av mjuk pepparkaka centralt. Odören känns o så ung, trots alla år i ekfat.
Savande gräsig smak, en mix av bränd karamell och gräsbrand. Halvvägs får destillatet en arrak/rom-push som blandas ner i gödsel och renbog. Lång melasspräglad avslutning på arrak-bas (riktigt romtypisk) med toner av bränt gräs varvat med charkuterier.
Lite vatten får allt att flyta på och bli snyggare. Det luktar mjuk chokladkaka dekorerat av parfymerad vanilj, mer elegant.
Savande smak av rökigt maltkorn (närapå), avlöses av sockrigt saftig romsmak. Mot sluttampen en mix av gödsel och torvrök som rullar ut i en renare och sötare (=godare) eftersmak där chark-toner blandas med bränt gräs och slutligen krokant.
En rom som inte tar några fångar. Väldans kul idé, men är det gott?
