GORDON & MACPHAIL är lyxwhiskyns härförare nummer 1 i världen. Man slår förstås inga rekord som Macallan gör. Men gissa varifrån Speyside-ikonen fått sina fat?
G&M har samlat på whiskyfat sedan starten på 1890-talet. Med det uttalade målet att sälja whiskyn i hög ålder för att få bättre betalt. Men då krävs också en marknad med folk som är villiga att betala mycket pengar för en flaska whisky.
Den tiden är nu kommen. Till slut kan tyckas. 1900-talet handlade om blended Scotch. När fransmännen i Cognac sålde sitt druvdestillat dyrt slumpades den skotska whiskyreserven bort till för en spottstyver.
Det stora skiftet mot lyxwhisky inträffade kring 2008/10 då de stora whiskyhusen chockhöjde priserna och marknaden svarade positivt. Den stora skillnaden mot enstaka dyra whiskysläpp före sekelskiftet är att nu finns volym. Breddmarknaden är här.
Vanliga dödliga är beredda att lägga tusenlappar på en enda whiskyflaska. Idag uppfattas whisky som jordens lyxigaste dryck, alla kategorier. Champagne och Cognac är akterseglade med råge.
G&M har en magnifik reserv av gamla Glenlivet-fat också. Tveklöst har familjen Urquhart approcherat Chivas Brothers för att se om intresse finns för återköp.
Avsikten har naturligtvis inte varit att verkligen bli av med lagret utan snarare att få ’carte blanche’ att köra på. Franskägda Chivas tackade nej.
Glenlivet är mer en volymprodukt än Macallan som tidigt började bygga upp sin image som ”världens dyrbaraste whisky.”
“G&M har gammal whisky i överflöd. Bara härifrån kan man idag få gammal överårig singelmalt till rimliga priser.”
Glenlivet Generations var en 70-årig whisky från 1940 som sattes kristallkaraffer och såldes för svindlande belopp. Detta var första gången en ’independent bottler’ gjorde en stor grej av att sälja någon annars whisky. Det är ju alltid Macallan, Dalmore, Glenfiddich som säljer sina egna dyrgripar.
G&M har gammal whisky i överflöd från alla möjliga destillerier och man kan naturligtvis inte kränga iväg alla fat till rekordpriser. Inte om man ska göra en business av affären och uppnå volym. Därför är det enkom från G&M man idag kan få tag på gammal överårig singelmalt till rimliga priser.
Glenlivet-släppet omfattar whisky gjord 1977 till 1987 och kostar 10 000-20 000 kr. Det lägre spannet upptas av Connoisseurs Choice och den dyrare whisky har givits ut i prestige-serien Private Collection.
Refillfatet från 1987 luktar Pommac och champagne. Den där aromen av svampkräm man får från en gammal Krug. Ovärderlig lyx! I stort lätt, luftig, sötstinn. Denna 33-åring ska doftas på nyhälld, den förlorar sin fräschör ganska snart.
Sötaktig smak av tobak i starten. Lemonad med karamellsmak breder ut sig. Alltmer ekstockad men också eterisk. I eftersmaken som är lång dominerar eken, fruksyrup driver på, fruktlikör avancerar.
Att vattna den här pärlan är bara korkat. Doften blir simpel, brownie med lite mintkola, söt-död liksom. Smaken är simmig och tät, söt-rörig. Finishen är läskande lätt men lite ihålig av beskan.
Var Glenlivets frukt-själ tagit väg kan man undra. I unga år pratar klassikern äpple som många andra men i medelåldern är den bitsk citrusaktig. Visst ansamlas estrarna som alltid i hög åldrar men den här Glenlivet-kvartetten handlar mer om ek-kraft än frukt. Som sig bör bortåt 40 år.
Yngst i sällskapet är Connoisseurs Choice-fat nr 17167. 30-åringen från 1990 är också lagrad på refillek men kommer ut helt annorlunda. Färgen är mörkare vilket tyder på att fatet i starten var fräschare.
Stickig sötaktig arom med intressant blommiga toner av saké och chardonnay. Det känns att whiskyn är alkoholstark med sina 54,4%.
Storsimmig sötma i munnen som slungas mot chokladdryck, efterhand mer syrlig citrus. Halvvägs blommig beska samt rökfragranta toner. Alldeles mot slutet en glimt av hallonvin.
Lång eftersmak med ekröka, blommiga toner och estrar. Samtidigt varmfodrad, en väldig ekvägg anas?
En tappning märkt av eken men den har stuns med syrlig mun och tydlig beskröka som är utmanande.
Med vatten rundare enklare arom. Gammelestrar varvas med fruktkaramell och gräsiga toner. I munnen choklad och estrar. Simmig smak av tropisk nektar. Savande blombeska tar mer plats nu.
Lång estrig final med örtlikör i bakgrunden. En sorts bedagad beska bär. Whiskyn känns äldre än sina 30 år. Ekdominansen förtar en del av livligheten men fortfarande väldigt bra!
Mest obekväm i samlingen är refill-fatet från 1977. Som sig bär eftersom whiskyn är äldst med 42 år på nacken. Därtill dyrast med 19 415 kr, utgiven i Private Collection.
Whiskyn doftar kärnhus och fallfrukt, som råskuret äppelmos. På djupet gammal lump och bittermandel. Eken visar sig från sin sämsta sida, sötman orkar inte bära ek-oket.
Frukteuforisk mun dock. Tropisk nektar och samtidigt äppeljosig. Halvvägs smörig eukalyptus – massor av ek. Ren lång eftersmak, ekmynta störs av bittermandel, i basen mintchoklad, nektarin och äpple.
Arbetsam 42-åring, eken sänker whiskyn. Kan vatten skingra eksjoken? Doften blir i alla fall mindre ful. Omfånget minskar, mer skalbeska toner framträder. Helheten är sockrigt bedagad med äppelmos och geléfigurer. Inte avancerad men angenäm.
Munnen blir komplex och spännande. Gammelestrar och tobak tar kommandot direkt, efterhand tjockare fruktkrämig karaktär med fostrande knäckebröd – bra!
Rundare avslutning med mer sötma och pigg värme, gammelestrar växer. Den där lilla vattendroppen förvandlar den fula ankan till en vacker svan. All thumbs up!
“40-åringen från 1980 är ett litet mästerverk i alla delar. Smaken flödar av tunga tropiska estrar, eken ger liv och kontrast med sin krydda.”
Sist ut är 40-åringen från 1980, också ett refill-fat från Private Collection. Ett litet mästerverk i alla delar. Liten men attraktiv bouquet av lagrad äppelcider med praliner och aprikosmarmelad.
Långsam vältrande mun med stor kropp. Gammelestrar liknande mango och kumquats. Värme växer, feta krämiga toner mildrar mot slutet.
Eftersmaken tar på gammelestrar och krydda. En lågmält molande värme som är skön. Äppelmos och tropisk lemonad bygger vidare ett bra tag.
Helt fantastisk whisky med alla bitar på plats. Flödar av tunga tropiska estrar, eken ger liv och kontrast med sin krydda. Aromen blir dessutom bara större och bättre med vädring.
Vattendroppen renar aromen. Det doftar rätt och slätt söt äppellemonad, gott och enkelt. Ännu mer tunggung i munnen. Gammelestrarna går djupare med jordgubbsmarmelad och tangerine.
Gräddbakelse ansluter halvvägs toppad av savaräng. Läderfenoler och honungspastill trillar in mot slutet. Lång eftersmak av Sauternes och sprudlande äppelcider, gammelestrar i basen. Efteråt sötmentol-flämtande.
Bäst i gänget. Smaken varvar komplexa exotiska fruktsmaker med krämiga ektoner som avlossar små kryddskott då och då. Precis vad en väldigt gammal whisky behöver. Bara 3 flaskor släpps. Har du turen att klicka hem en av dem? Lycka till!
