Reviews Så är det äntligen dags. Isle of Raasays första reguljära utgåva är här. Efter den trestegsraket man bjudit på i höst där de rökiga beståndsdelarna i receptet sålt slut i rask takt på Systembolaget.
Denna whisky är här för att stanna. Och fansen kommer att gilla vad de får. Pavan levererar enligt plan, öwhiskyn håller hög klass.
Whiskyn är självfallet ung i stilen och följaktligen energirik men utan de där uppenbara ungdomstonerna man brukar få från konventionella skotska destillerier med en fot i 1800-talet.
“Man kan ta sig ett järn när som helst och upptäcka att whiskyn anpassar sig efter ens humör och mood.”
Tappningen är rökinfuserad i sann öwhiskystil men med savande fruktdjup från vinfaten som verkligen inspirerar. Flaskan står i mitt barskåp för tillfället och åker fram då och då.
Den har där viktiga egenskapen av ”drinkability”. Man kan ta sig ett järn när som helst och upptäcka att whiskyn anpassar sig efter ens humör och ’mood’.
Smaken är vanlig och balanserad för att inte sticka ut, men samtidigt tillräckligt originell för att man ska vilja ta en sipp till. ’Moreish’ som skottarna själva säger när de hittar en whisky de gillar.
Isle of Raasay Distillery ligger på ön med samma namn. Den lilla ön heter ju egentligen Eilean Ratharsair på gäliska och består av sandsten och lavasten.
Kobben bebos av 161 invånare. Tillfälliga besökare väntas i horder. Man kan tänka sig att många som ska till Talisker på närliggande Isle of Skye även vill beskåda detta remarkabla nybygge.
Alasdair Day tänkte sig först ett destilleri närmare marknaden nära gränsen till England. Men övertalades av en kompis att satsa på proveniens istället och göra en öwhisky.
Läget i de Inre Hebriderna på behörigt avstånd från rökön Islay i söder men nära ikonen Talisker visade sig vara en fullträff.
“Följarskaran växer för varje dag. Inte så konstigt kanske. Nya rökdestillerier i Skottland med placering på öarna etableras inte dagligen.”
Whiskykoket sitter där. Det har många fattat som följt resan fram till denna milstolpe. Just svenskar är väldigt engagerade i destilleriet. Följarskaran växer för varje dag.
Inte så konstigt kanske. Nya rökdestillerier i Skottland med placering på öarna etableras inte dagligen. Att dessutom sätta ner sina bopålar på en ny ”öde” ö är än mer ovanligt.
Snittåldern på Raasays första stora produkt är blott 3,5 år. Men den ringa åldern är som sagt inget som besvärar i form av ungkolatoner som annars är vanligt i nywhisky.
Whiskyn görs på mineralrikt vatten som dras upp från 60 meters djup ur brunnen Tobar na Bà Baine. Mäsken får jäsa i 3 till 5 dagar. Nykoket direkt från pannan smakar enligt Alasdair Day ”söta björnbär”.
Man kokar fram två varianter. En rökfri och en osande torvrökig version. Denna omständliga process där man separerar stilarna är också en del av hemligheten i den balans som slutprodukten har.
Det är såklart i faten spriten kultiveras och förvandlas till en färdig whisky. Raasay använder tre fattyper. Från amerikanska rye whiskey-fat och amerikanska jungfrufat av chinkapin-ek till rödvinsfat från franska Bordeaux.
Inalles sex byggstenar som balanseras mot varandra i slutskedet då singelmalten blandas samman. Om magin sker i lagerhuset, och dessförinnan i pannhuset, är det i labbet hjärnkraften tillförs och produkten ges en tydlig riktning.
Doften nyhälld är stor och utgående. Mäskiga malttoner blandas med gräsighet och centralt, fruktsyrup, där äpple och druvor leder. Den känns ung och frejdig men inte för ung.
Vädring rekommenderas, då stabiliseras bouqueten. Röken och eken framträder än mer och ger whiskynäsan den jämvikt som behövs. Frukten kringskärs av tobaksrök med inslag av söt tjärpastill. Men framförallt tilltar en sälta som påminner om kräftspad = väldigt attraktivt!
Smaken är också stor, och tät. Honung och malt tar på godisestrar. Halvvägs torvrök och torra radiatortoner. Samtidigt tilltagande kryddsötma och chokladbeska.
Lång eftersmak åt sötlakritshållet med torvrökrök och vinfatig björnbärssylt under. Efterhand medicinala jodtoner och faktiskt rökt sik. Tuff avslutning, men god.
“Whiskyn luktar som en bedagad rökrock med syltfläckar!”
Lite vatten i glaset dämpar aromen men gör den också ljusare. Lädertoner med nålstick av kanel. Passionsfrukt-jos i mitten och lakritsfudge på djupet. Det luktar som en bedagad rökrock med syltfläckar!
Munnen blir lättare och luftigare. Smak av maltkorn och tobak i starten. Intressant instick av sikrom precis ur startblocken. Strax savande estrar och nektar. Halvvägs svartvinbärssylt med kanelstick. Rödvinfaten förlöses. Mot slutet torvrök och fragrant läder.
Fruktkaramellig final med torvrök som tar på sur tjära och efter en stund lite sandelträ. Eftermälet är mer savande gott men fortfarande tillräckligt elakt för att kvala in som en öwhisky av rang.
Sammanfattningsvis en sömlöst integrerad blend av de sex destillat/fat-varianterna. Inte alls Islay-style utan en helt egen mix av röktoner men som sagt med den tunga impact man vill ha från en klassisk öwhisky.
Och vattnad blir smaken mer fruktig vilket gör det hela lite godare. Samtidigt utvecklas också efterspelet och blir godare trots de tunga sura röksjoken.
Märkningen R-02 är förstås förvirrande. Dessförinnan kom ju R-01. Handlar det om en pågående serie där vi kan förvänta oss kommande utgivningar? Eftersom destilleriet är nybyggt antar man automatiskt att detta är en dagslända, en tillfällig ”utvecklingswhisky” som ska försvinna.
Förklaringen är enkel. Det handlar om olika stilar. R-01 bygger på samma sex beståndsdelar men viktas lite annorlunda än R-02 och är mindre rökig. I den flaskan uppmäts 6 ppm fenoler medan R-02 har 12 ppm.
Raasay själva pratar om batch-nummer men egentligen är det ju produktnamn. När innevarande batch tar slut följer en ny blandning som kommer att märkas R-01.2.
Men båda versionerna benämns i stort som Isle of Raasay Single Malt. Fortlöpande produkter som möjligen kommer att följas av ytterligare en stilvariant i form av R-03 men det vet vi inte ännu.
Tillvägagångssättet bäddar för missförstånd den dag destilleriet når en allmän publik. Ettan och tvåan ser ju intill förväxling likadana ut på hyllan i en spritbutik utomlands. Det gäller att leta upp märkningen för att veta vad man får med sig hem.
Det hade naturligtvis varit enklare med två unika egennamn. Vilket man kanske tvingas ändra till i ett senare skede om konsumenterna så vill.
Tills dess är det R-02 du ska leta upp om du gillar mycket rök. Den är här för att stanna. Och den är bra, riktigt bra.
