DET PÅGÅR EN STRID om rätten till Svensk Vodka och Svensk Akvavit på svensk mark. Pågående skyttegravskrig har utkämpats länge. Domstolssaker drar ju ut på tiden.
Mitt i sommarsemestern kom domen som ställde allt på ända. ”Svensk vodka och akvavit måste inte innehålla svenskt vatten,” kungjorde Kammarrätten. Klagande Lantmännen Reppe och Altia Sweden fick rätt efter att de i den lägre instansen Förvaltningsrätten nekats späda sin svenska sprit utomlands.
2020 sa domstolen att svensk vodka ska vara gjord i landet och innehålla svenskt vatten. Lantmännen som producerar Svedka (som är fjärde största vodka i USA med 4,5 miljoner nioliterslådor) fick alltså inte längre påstå att produkten var svensk längre. Lantmännens representant Magnus Kagevik var inte nöjd med domen:
– Vi har mängder av skäl till att överklaga. Skotsk whisky är också en skyddad beteckning, men får transporteras koncentrerad och späs ut närmare konsumenten, vilket är bra av miljömässiga skäl. Och vad är definitionen av svenskt vatten?
Den här kontroversen kring i första hand svensk vodka går tillbaka till vårt inträde i EU. Sedan dess har Svensk Vodka och Svensk Akvavit varit geografiska beteckningar. Alltså Geographical Indications (GI) som innebär att till exempel roquefort-ost bara kan tillverkas i Roquefort-sur-Souizon.
En rimlig ståndpunkt kan tyckas. Ändå har saken debatterats i våra domstolar. Livsmedelsverket som slagits för svenskheten i de traditionella produkterna brännvin/vodka samt akvavit har nu tappat mark. Så här kommenterar Kammarrättens ordförande Eva-Lotta Hedin sommarens dom:
– Vi bedömer att Livsmedelsverket inte har visat att kraven på svenskt vatten och spädning i Sverige har ett sådant samband med vodkan och akvavitens kvalitet eller anseende att de är lämpliga, nödvändiga och proportionerliga. Utredningen visar till exempel inte att Svensk Vodkas eller Svensk Akvavits kvalitet påverkas i någon nämnvärd utsträckning av att vattnet som spritdryckerna späds med är just svenskt. Inte heller Livsmedelsverkets argument att konsumenterna förväntar sig att Svensk Vodka och Svensk Akvavit är helsvenska produkter är tillräckligt väl underbyggt.
Domstolen har ju en poäng i att varifrån vattnet man späder med kommer i slutändan inte förändrar karaktären på produkten så mycket att vanliga konsumenter märker någon skillnad. Den argumentationen stämmer också in på till exempel svensk whisky. Rättens andra slutsats är mer överraskande. Hur kan en svensk vodka eller akvavit vara ”svensk” om den inte till fullo görs i Sverige?
Att vi svenskar högaktar och är stolta över O.P. Anderson står och faller med att den är gjord på svensk mark. Det var ju därför Altia byggde sitt destilleri i Matfors där idag kryddmästare Jonas Odland huserar bland pannor och kar och mejslar fram högklassiga produkter.
Hur skulle det kännas om Odlands O.P-vätska togs med tankbil till Tabasalu utanför Tallin för att spädas till drickstyrka och sedan buteljeras? ”Distilled in Sweden, but bottled in Estonia”. Försök sälja det till amerikanerna!
Efter Förvaltningsrättens dom att svensk vodka och akvavit skall destilleras i Sverige på svenskt vatten och därefter buteljeras här trodde alla att saken var utagerad.
Men domen överklagades alltså. Lantmännen ville ha ett undantag gällande vodka-definitionen. Självfallet ville man fortsätta koka sprit i Reppe-fabriken i Lidköping. Men nervattning och buteljering borde kunna ske varsomhelst i världen. Det handlar såklart om Svedka som ägs av amerikanska bjässen Constellation.
Altia ville gå ett steg längre vad gäller akvavit-delen. Finnarna yrkar på att svensk akvavit ska få blandas och buteljeras var som helst i världen med vilken sprit som helt och vilket vatten som helst. Den enda begränsningen man anger är att en viss del kryddsprit ska tillverkas i Sverige, men hur mycket lämnar man därhän.
Detta skulle innebära att koka O.P. eller annan svensk akvavit potentiellt sett kan tillverkas i förslagsvis Baltikum. Vilket man inte är främmande för. Faktiskt har nationalskatten O.P. en gång gjorts i Italien.
Det känner såklart allmänheten inte till. Det skedde efter övertagandet av varumärket 2008 då statliga Vin & Sprit såldes ut. Men 2017 flyttade tillverkningen hem då O.P. Anderson Distillery startades.
2008 var ett turbulent år inom svensk spritindustri. När Absolut blev franskt protesterade svenska spritfabrikörer högljutt. Man oroade sig för att produktionen skulle flyttas utomlands och jobb förloras.
Absolut är fortfarande näst största internationella vodkamärke globalt med 9,6 miljoner lådor. Världsettan Smirnoff görs ju på 13 olika platser jorden, för att komma nära slutkonsumenterna.
Farhågorna kom på skam. Istället har Pernod målmedvetet satsat på Åhus i Skåne. Imagen att vara en Svensk Vodka var viktig då. Frågan är om det spelar någon roll längre?
Skulle man skala ner verksamheten i Sverige vore det ett dråpslag. Hamnen i Åhus skulle dö. Landetsenda storskaliga glasbruk skulle läggas ner.
Indirekt sysselsätts 18 000 personer av spritkolossen i Skåne. Trots att bara 35 personer jobbar i själva fabriken. Och ändras regelverket (av sig själv) finns inget som hindrar en sådan utveckling. Det vore ju logiskt att göra Absolut i USA där man är femte största vodka med 3,5 miljoner nioliterslådor.
Det kan tyckas självklart att den svensk akvavit ska göra i Sverige och inte utomlands. Kryddat brännvin har ju en individuell smak på samma sätt som olika sorters whisky eller brandy. Men vodka?
Olikt lagrad och kryddat sprit som ursprungsskyddas på många håll i världen svävar den renaste av spritsorter i en sorts ovisshet. En vodka har ju per definition ingen karaktär.
Minns Smirnoffs klassiska slogan: ”Leaves you breathless!” Märket är som bekant erkänt amerikanskt numera trots att det startades av ryssen Vladimir Smirnov före ryska revolutionen. Men storyn hur vodkan hamnade i exil är många gånger berättad och har blivit en del av märkets dragningskraft.
Det är just detta som är en vodkas själ. Sammanhanget och det historiska arvet och flaskan i sig, alltså designen. Drycken saknar (nästan) helt karaktär så något ursprungstypiskt är svårt att hitta i smaken.
Och det är identitetsskapande särskiljande smak GI-skyddet utgår ifrån. Cognac, armagnac, calvados kan bara göras på dessa platser. På samma sätt har Scotch, Irish, Canadian och bourbon whisk(e)y sina traditioner och tillvägagångsätt i produktionen vilket gör dryckerna särskiljbara och därmed unika.

Vodka handlar om paketering, alltså ’appearance’. Något Guillaume Cuvelier tog fasta på när han 1988 skapade Svedka Vodka ’out of the blue’. Helt utan någon relation till Sverige satte belgaren samman orden SVErige och voDKA.
Självklart inspirerad av Absoluts succé vars koncept satts ihop av reklammannen Gunnar Broman årtiondet innan (efter att ha ”hittat” flaskmodellen i en lumpbod i Gamla Stan).
Cuvelier tog Amerika med storm med hjälp av sex-robotar i reklamen. Femme-Bots lockade till köp. I början gjordes spriten på kontinenten men efter kritikstormar flyttade man produktionen till Sverige.
2007 köpte Constellation varumärket för 384 miljoner USD. Robot-reklamen slopades 2013. Vilket tydligen givit effekt eftersom vodkan idag är större än Absolut i USA. Det är detta som är Reppes affär, export av 96%-ig etanol gjord på svenskt vete till USA där buteljeringen sker.
Kammarrättens dom ska överklagas. Men inte av Lantmännen vars handläggare råkade vara på semester 23 juli när domen föll. 31 augusti är sista dag så spritbranschen själva fick ta tag i frågan.
Henric Molin på Spirit of Hven går i bräschen för försvaret av den svenska spritens särart. Med sig har han Edward Liepe från Saturnus och Mathias Tönnesson på Purity Vodka. Samt såklart branschorganisationen Sveriges Producenter av Alkoholdrycker (SPAA) som också opponerar sig.
Fyra överklaganden av den nya domen. Absolut förhåller sig passiva, å andra sidan är man huvudpart och största finansiär av SPAA så man kan säga att den svenska spritbranschen står samlad inför hotet att delar av produktionen flyttas utomlands.
Som konsument utgår jag ifrån att ifall det står Svensk Vodka/Akvavit på flaskan ska den banne mig vara gjord i Sverige. Moderna konsumenter kräver nämligen 100% transparens. Inga halvkvävda sanningar tolereras längre i konsumentledet.
En krydda i sammanhanget är att Altia på hemmaplan fått igenom att finsk vodka ska spädas med finskt vatten. Inget ”Koskenkorva Bottled in Estonia” där inte!



