Whiskeytipset Irländsk cask strength-whiskey är vi inte bortskämda med. Det händer alltför sällan att irländarna ger ut sin whiskey direkt från fat utan att späda med vatten.
Det är så här whisk(e)y egentligen ska serveras. På det gamla Irland, när varje gård hade egen panna och lönnbrännarna florerade, tappades whiskeyn ur fat efter husbehov. Varpå man vattnade till önskad smak.
Precis så kan vi nu göra med Irish Distillers nya fatutgåva av Redbreast. Och eftersom det handlar om märket som skapades 1912 av whiskyhandlaren W.A. Gilbey ska whiskeyn självklart hämtas ur en sherry butt.
Då handlade det om en 12-årig sherryfatslagrad whiskey. Aktuellt fat är en 16 år gammal 1st fill oloroso butt med fatnummer 59815 som lades ner 7 maj 2004. Det är första gången Sverige får smaka äkta pot still-whiskey vid denna styrka. Whiskeyhistoria skrivs!
“Det måste sägas direkt – denna Redbreast är en riktig sherrybomb!
Det måste sägas direkt – denna Redbreast är en riktig sherrybomb! Något som Gilbey kunnat träffa på i sin källare på 31 Upper Sackville Street i Dublin på 1910-talet.
Då kom ju whiskeyn från Jamesons Bow Street Distillery, kilometern bort. Idag kokas pot still-whiskeyn av Midleton Distillery, utanför Cork på södra Irland.
Innan vi smakar måste det här med Pot Still-whiskey redas ut. Begreppet går tillbaka till 1800-talet då all whisky (på Irland och i Skottland) ju kokades i ’pot stills’. Sedan 1790-talet hade företagare som John Jameson och John Power tillverkat whiskey i jättelika kopparpannor i Dublin.
Råvaran var korn men volymerna på miljontals liter gjorde att man inte mäktade med att mälta allt korn. Därför blandades malten ut med omältat korn.
På landsbygden kokade allmogen också sprit fast i småpannor och där användes den gröda som fanns till hands. Recepten innehöll allt från korn och råg till havre och vete. Skottarna däremot höll sig till kornmalt även om man understundom nyttjade råg.
Dagens språkbruk med motpolerna maltwhisky och grainwhisky är en modern konstruktion. Förr definierades whiskytypen av den apparatur man använt.
Den traditionella pot still-apparaten fick på 1830-talet konkurrens av kolonnpannan. Som var billigare i drift och gjorde renare sprit.
Irländarna vägrade använda nymodigheten som man tyckte producerade undermålig sprit som inte borde betraktas som whiskey. I de skotska lågländerna gick man däremot all-in.
I början matades kolonnpannan med korn, senare bytte man till vete eller importerad majs, grödor som var billigare. Blended Scotch som blandade sprit från de olika panntyperna började i slutet av seklet utmana Irish whiskey försäljningsmässigt.
En strid om rätten till namnet WHISKY drog igång. På ena sidan pot still-destillerier, på andra sidan kolonnpanne-fabrikörer. Fajten slutade med att båda whiskytyperna godkändes.
Men irländarna fortsatte med sin pot still-whiskey ända till 1960-talet då man tog efter skottarna och gick över till blended genom att blanda in majs/vete-baserad whiskey (kokad i kolonnpanna) i sina recept.
“Väldigt god smak med bra tryck som mot slutet är välgörande okomplicerad. En whiskey att umgås chosefritt med, bravo!”
Den här Redbreast-whiskeyn är gjord på en 50/50-mix av maltkorn och omältat korn. Som naturligtvis är trippeldestillerad i en pot still och inte i en kolonnpanna.
Whiskeyn har en sträv doft av trä/cellulosa. Ovan vaniljkräm och druckna körsbär. Centralt ricinolja och drottningsylt. Sherryn är överallt men ektonerna står i vägen.
Stor sherry-mun, saftig och syltig, men också ekstram med savande toner av något som liknar granved, här finns även pot still-krydda.
Lång sherry-vaggande eftersmak där stramande ekplank markerar sin närvaro. Väldigt god smak med bra tryck som mot slutet är välgörande okomplicerad. En whiskey att umgås chosefritt med, bravo!
Men denna Redbreast blir ännu bättre med lite vatten i glaset. Dagens luttrade whiskyfans har blivit vana vid att dricka whisky vid fatstyrka. Skotsk singelmalt har sedan årtionden tillbaka marknadsfört ’cask strength whisky’.
Ofta blir alkoholstinn whisky bättre av att vattnas. Dels sänks alkoholstyrkan av spädningen men framförallt triggas aromerna och nya smaker uppstår. Och den här irländaren behöver vattnas ner för att hitta det perfekta läget där balansen får aromerna att kroka i varandra.
“Den här irländaren behöver vattnas ner för att hitta det perfekta läget där balansen får aromerna att kroka i varandra.”
En dos vatten ger nosen oljig svärta som skapar en sötare tyngre sherry-bouquet med oloroso på djupet. En härligt obekväm gåpåig whiskeynos!
I munnen saftig sherry, liknande körbärskompott. Mot slutet en fragrant stegring av aromatisk ek in i en lång böljande eftersmak av stramande ek med en underton av gravad oxfilé som gör sherrypådraget aningen skitigt.
I andra vattningsvändan jämnas doften ut. Sherry och torkad frukt sjunger ut med torra korinter i botten och ekplank påminnande om koriander samtidigt som pot still-kryddan pyr därunder.
Savande smak av sherry i munnen som tar på syrlig torkad frukt följt av pot-honung och läder. Eftersmaken är lång och lågmält sherryputtrande.
Eken avger avgaser som vore det en lagrad rom i glaset. Efterdyningarna fyller på med mer pot still-honung och man återförs till den gröna öns mylla.
Det här unika fatet är en ’treat’ både för sherrywhiskyälskare och fans av genuin pot still-whiskey från Irland. Trots sherry-dominansen är whiskeyn ingen walk-in-the-park utan rätt krävande med en underliggande skitig avgas-dimension som grävs fram med vattningsskeden. Whiskeyn blir här en sorts genial mellanväg av Irish Pot Still och muckhålsrom från Jamaica.
Men framförallt är det här en hyllning till Redbreast-traditionen. inte undra på att 12- och 15-åringarna är så goda med den sortens fat i mixen!
