Upplev hur en cigarr kan förändra smaken hos fem singelmalter. Cardhu och Glen Grant hanterade garren fint men med Aberfeldy lyfte parterna varandra. Bruichladdich var som en dröm en bit in på stocken. Och finalen skötte Glengoyne med tyngd. Skaffa Honduras-pinnen Camacho Connecticut och häng med på en fascinerande smakresa över hela Skottland.
CAMACHO ÄR EN skjutjärnsgarre. Gördlar i skrikiga färger och dramatiska smaker. Mottot är ”The Bold Standard”. Självklart en jänkare fast med kubanskt arv. 1961 flydde Simon Camacho från Kuba till Miami där han öppnade cigarrfabrik. Försäljningen tog fart i USA, cigarrkännaren Winston Churchill, brittisk premiärminister under kriget och en period på 1950-talet, hittade märket mot slutet av sitt liv. Tobaken togs från Mellanamerika, särskilt Nicaragua. 1990 dör Simon Camacho och fem år senare tas företaget över av spanskättade familjen Eiroa som också tvingats bort från Kuba på 1960-talet. Vid den här tiden säljer man upp till 3 miljoner cigarrer årligen. Eiroas egna plantager i Honduras är idag leverantör av tobak till cigarrerna som också rullas i landet.
I min hand har jag Camacho Conecticut i Robusto-storlek. En av de mildare varianterna. Jag vill nämligen inte slå sönder tilltänkt whisky. Planen är att pitcha mot den mest äkta skotska maltwhiskyn som målar i rena kornmaltsfärger. Smaka bara på namn som Glen Grant och Cardhu, inget vinfatsbjäfsande eller röktrams utan klara härliga maltklanger! 12-åriga Cardhu med sin maltigt äppliga smak ges liv av sprittande ek och lyfter med småcitrus innan torrare ek lägger gommen till vila. Det häftiga är att skitiga fenoler dyker upp mot slutet och märks ännu mer i efterklangen! Glen Grants 16-åring förenar destillatets äppel-espri med distingerade gammelestrar från eken – ett sprittande fruktpotpurri med expanderande äppelkompott möter kärvare skalbeska.
Cigarren är lätt och känns porös. Inlagan är från Honduras med dominikanska instick. Ombladet är Connecticut Shade från Eucador. Pinnen har söt hö-arom och luktar lagrad tobak, foten doftar sött karamellig med cederträ men är jordig på djupet. Avsnoppad avslöjar ett lätt och luftigt kalldrag att garren är ganska löst rullad. Jag får sött hö och jordiga toner med en släng melass. Nytänd halvtorr hölik smak, lite örtig med inslag av cederträ. Ganska torr i stilen, lätt till medelfyllig. På djupet anas dock viss svärta i form av en pepprig touch, och så har cigarren en jordig finish, om än lättsam.
Första sippen på Glen Grant påverkar direkt cigarröken som blir lättare och renare, först en kall citrusston sedan sötare frukt, i förgrunden krämiga hötoner. Whiskyn går åt motsatt håll, all färsk frukt är som bortblåst, smörig smak med sälta är helhetsintrycket, mot slutet torrare mineraler. Whiskydoften blir än mer underlig, det luktar gödsel och frukt. En minst sagt tung kombo, rätt fascinerande att whiskysmaker kan förändras så drastiskt. Jag doftar på Cardhu-glaset intill, en plain maltig gräddkole-arom, precis som väntat. Men efter en puff på cigarren blir Cardhu äppelfrisk och krämigare med hö i bakgrunden. Smaken sötnar och börjar i pear-drops (!) följt av äppelsallad, eftersmaken är lång och rent maltig, en torrare sotighet tar över efterhand (fenolerna från whiskyn överlever). Cigarren blir återigen lite kryddigare och mer aromatisk men framförallt sötare. Förslag av cederträ, därpå örtiga toner. Bäst är den långa eftersmaken av gammal lagrad tobak. En avancerad kombo som lyfter båda parter.
Jag har nu rökt en tredjedel av stocken som är lite sötare med citrusskalsmak och en mäsk-jästig ton påminnande om brödbak, fortfarande lätt till medelfyllig med ren eftersmak. Jag behöver en tyngre whisky och hämtar en 15-årig Glengoyne i whiskykällaren. Nu snackar vi sherryfatslagrad virre och frågan är om vår relativt milda Camacho ska överleva? Whiskyn är helt klart fylligare doftmässigt, syltlök blandas med sherry. Efter ett bloss på cigarren lättar whisky-nosen och får ett förslag av Ahlgrens bilar innan äppelfrukt insmord i kodynga stabiliserar. Smaken är stor och bred med god komplex fruktighet följt av fyllig krydda, sälta och värme. Lång aromatisk eftersmak där röktoner och cederträ bryter in från cigarren. När jag bolmar vidare är whiskyn hela tiden närvarande, cigarren lättas upp och hötemat förstärks under själva puffandet men eftersmaken landar ständigt i eteriskt pirrande whisky. En whisky-dominant kombo där cigarren får Glengoyne att växa och släppa ifrån sig godare frukt än på egen hand. En spännande utvikning som får mig att lossa kreativiteten, varför inte testa med en fylligare malt från vanlig ek också? Jag springer efter nyligen uppdaterade Aberfeldy 12 år. Ett fynd ska det visa sig. Det intressanta är att whiskyn inte behöver förändra sig, den suger liksom upp cigarrtonerna utan konflikter. Långsam mun, maltig sötma tar på rik frukt, lite kärv ek skapar djup. Eftersmaken tar tid, böljande frukt balanseras av eken som med cigarrens hjälp svänger över i bildäck men oj vad gott det är, aromatisk värme bär evighetslänge. Aberfeldy bjussar på sig själv till cigarren som blir fyllig och rik med jordig hölik smak där första halvan är sötare nu men blir torrare med cederträ mot slutet. Lång ren eftersmak med återskalv av aromatisk whisky. En delikat kombination där cigarr och whisky ger och tar chosefritt. Camacho matchar eleganta Aberfeldy perfekt.
En bit in på cigarren behöver vi öka insatserna så jag plockar fram 46%-iga Bruichladdich. 16-åringen har en underbar äppelfrukt med kryddigt temperament och ek-chokladig refräng där fenoler tittar fram. Doften surnar till influerad av cigarröken och blir till sur socka. Smaken är frejdigt rik, äppelfrukt med syrligt bett lossar plötsligt bbq-rök, helt fenomenalt! Eftersmaken är lång och kärvare, kartig men ändå sötgod, tobakslik munkänsla med cedersläng. En manlig mäktig kombo, söt och fyllig där både whisky och cigarr växer. Cigarren får en jordig sötma och blir väldigt fyllig, whiskyn ger stocken en tyngd och ett djup som särskilt märks i den långa jordiga efterklangen där whiskyn sipprar igenom i form av fruktkaka. Cigarren lyfter å sin sida whiskyn till nya höjder, kryddvispet ersätts av starkare rökforcering, och efterspelet som landar i tobaksfeeling är verkligen en kick. Men låt bli att vattna whiskyn, den tappar sötman och blir bitter när eken blottläggs.
Livet är underbart och jag lattjar runt en stund mellan whiskyglasen för att se vad som händer. 2/3-delar in på cigarren låter jag Glengoyne få en mikrodroppe vatten i glaset. Smaken upplever en dramatisk lägesförändring och blir söt/fyllig och mäktigt lång, avslutningen är nästan pepprig och en bbq-röknot tillkommer. Cigarraromen blir jordigare och tyngre men ändå lika lätt och ren i uttrycket, finishen är luftig med en släng cederträ. Glengoyne får uppenbarligen Camacho att röra sig med lätta steg. Utan whiskyackompanjemang blir nämligen cigarren den sista tredjedelen örtig och jordig, ibland sticker vitpeppar till. Den sötare trenden består jämfört med startsträckan, citrustonen backar en smula. Och i den lätta eftersmaken är cedertonen än mer framträdande.
Gör nu så här. Beställ hem en låda Camacho Connecticut och samla vännerna. Börja med Glen Grant och Cardhu, testa kontrasten med Glengoyne, njut av lyftet i Aberfeldy och gå i mål med smarriga Bruichladdich. Sista sippen får en vattnad Glengoyne. Den helkvällen kommer att bli en av de bästa i ditt liv. I promise.
CIGARREN
Camacho Connecticut Robusto (88 kr)
WHISKYN
Cardhu 12 år 40% (379 kr)
Glen Grant 16 år 43% (slut)
Aberfeldy 12 år 40% (389 kr)
Glengoyne 15 år 43% (599 kr)
Bruichladdich 16 år 46% ”Laddie Sixteen” (slut)
