Whiskytipset Den lyxigaste smakupplevelsen får man i 18-årig maltwhisky. Då har aromerna förtätats och smakerna fördjupats utan att eken börjat hämma utlevelsen. Som i 21-årig singelmalt som ofta är tunnare och märkligt beskbruten.
Fylligheten, men också ektyngden, återvänder vid 25 år och uppåt, då alstrandet av gammelestrar tilltar i takt med att oxidationen inuti fatet tilltar när luftspalten ökar till följd av avdunstning.
Det är bara den skotska whiskyindustrin som egentligen håller med sånt här. Alltså ger ut så galet gammal whisky som legat i 18 år och väntat på världen – för gammalt är det verkligen.
Japanerna har försökt men de rännilar de åstadkommit genom åren är försumbara. Och numera onåbara prismässigt. De skotska flaskorna kan man fortfarande köpa utan att sälja sin bil.
På den gamla goda tiden, då vi alla drack enkom skotsk singelmalt, rådde rätt enkla ekonomiska ramar. Standardwhiskyn var 10-15 år. Premium-whiskyn var 18 år. De luxe-whiskyn var 25 år. Sedan fanns ju egentligen inte mycket äldre att köpa.
Vi som visste vad som gav mest valuta för pengarna köpte helst 18-åringar. I nästan samtliga fall fick man en Rolls Royce prestandamässigt till priset av extrautrustad Volvo.
I den nya tiden har leden av 18-årig singelmalt tunnats ut. Femtontalet flaskor saluförs, förr var det antalet närapå det dubbla. Bara tre flaskor står på hyllan, eller fem om man räknar in svindyra cask strength-utgåvor över 4000 kr.
Priserna på de tre utvalda går från 699 kr till 1195 kr. Prisvariationen går egentligen inte att förklara, det är ju samma kvalitet på vätskan ur ett produktionshänseende.
Juras 18-åring är i det sammanhanget ett riktigt klipp. 669 riksdaler är ingenting för lyxdricka allt färre får smaka. Destilleriet ligger rätt ensamt på en ö i de inre Hebriderna.
Man tar färjan dit från grannön Islay. En smal landsväg slingrar sig tvärs över den bergiga ön där hundratals hjortar blänger på en från vägkanten. I Craighouse finns ett hotell, några palmer och ett whiskydestilleri.
Det är så exotiskt och osannolikt som det låter. Här har whisky gjorts sedan 1810 men den fabriken övergavs 1901, efter ett bråk om hyran. 1960 byggdes anläggningen upp ånyo för att 1974 börja säljas som singelmalt.
Under sin livstid har pannorna stånkat fram orökt whisky, men i slutet av 1990-talet togs ett rökrecept fram. Som resulterade i den rökiga whiskyn Prophecy 2009. Men när man ryckte upp utgivningen 2018 spreds rökfaten ut över hela rangen.
Jura fick en rökig profil, fast inte som Islaywhiskyn nästgårds utan bara en viskning av rök för att markera ö-stilen. Den nya serien utgåvor kröntes av en 18-åring. Hämtad ur en mix av bourbon barrels, mestadels rökfria fat men med tillräckligt mycket rök-juice så det skulle märkas. För att ge gamlingen lite större rondör har whiskyn slutat sina dagar i rödvinsfat från Bordeaux.
Resultatet är en vidunderlig gammelrök som faktiskt har en släng Islay i sig. I näsan frisk kärnhusbeska av kvitten. Mitt i honungsglaserade röda äpplen. På djupet milda gammelestrar, under läder. Ovan sötsyrliga torvröksfenoler. Sammantaget en finurlig syrlighet som påminner om ett gammal rödvin – synnerligt exklusivt!
Savande, läcker gom med täta smaker. Simmiga tropiska estrar och starkvinsgung, halvvägs rostade mandlar plus en livgivande spritsig vinton. Torr torvrök lyfter mot slutet, ihop med varma ekpuffar.
I eftersmaken hoppande estrar, papaya och äppelflarn. På djupet dröjer söt torvrök. Vibrerande fanér bär, en segbitter lagerbladston fladdrar på och av. Djupare tung ek växer långsamt. Efteråt liksom smått sherrystånkande.
Det intressanta är att sötman i spriten håller emot så bra, rödvinet ger energi och viss syra men landar i mullig starkvinssötma, helt enkelt väldans gott!
Vädring gör aromen fylligare och sötare. En gentil guava-ton stiger, gammelestrarna förtätas. Alltsammans omfamnas av sockrig äppelpaj. Några droppar vatten lättar upp doften, mildare estrar i form av äppelskal och carambole.
Lättare, luftigare smak i munnen. Gammelestrarna kommer fram tydligare, mot slutet torvrökssyrup. Eftersmaken är tobaksdriven med cigarrlik rök mixad med engelsk fruktkaka. Märkbart lättare med mindre ekpåslag.
En flaska packad med estrar, ett levande destillat som badar i mustiga vinestrar. Röken pyr därunder och ger luft åt tropisk frukt. Den sotiga ekfördjupade eftersmaken landar i en rogivande tillfredskänsla. Vital och närvarande, ej trött. Som 18-årig whisky ska vara – primetime Jura!
