Reviews Den här whiskyn fick tiden att stanna för mig. Rökig ja. Men är det möjligt med Cragganmore? Classic Malts-stjärnan som inte ens använder pyttelite torvrökt malt i sitt recept.
Vis av erfarenhet vet vi att skotska destillerier experimenterar i det dolda. Av någon anledning har man kokat röksprit på Cragganmore just 2006. Fast det kan ju också vara så att en leverans rökmalt kommit fel och man av misstag kokade sprit vilket vi nu tackar för med ett skratt.
Såklart en novelty som kommer att sopa rent på hyllorna. Det som gör denna Special Release extra speciell, förutom den epokgörande röken, är att flaskan är bra också. Och för att vara ”fastlandsrök” fantastiskt bra.
Doften är rätt avtändande (i förstone). Första sniffen säger ungdomlig smökola/colaflaskor. Andra sniffen släpper ut enkelt saftsött rödvin a la Allesverloren. Och såklart torvrökskyar. Ungkolaentré i munnen, direkt rik småcitrus varpå rök flätas in.
Torr torvrökig final med explicit jodsötma (!) och stram krydda som river. Annars lång-banal med ungkola, räddad och lyft av kvalitetsröken. Du läser rätt. Här har vi så kallad fastlandsrök med fläktar av Islay-rök, ovanligt!
Lite vatten förändrar aromen, samma ungkolaliknande bas men tvåflagor och fenoler. Helt värdelös faktiskt. Så här blir det när man lägger på lite rök på en annars förträfflig Speyside-nos. Men smaken är ett fynd med sin söta citrus som nu adderar flädersaft och dessutom ett oljigt djup som rökfärgas i epilogen.
Ett unikum som Cragganmore betraktad och ett upprörande fräscht alternativ till den lite strikta vanliga 12-åringen. För det är nog precis det som blender Craig Wilson planerat. Blender-kollegiet har såklart haft koll på denna fatficka de senaste åren och väntat till 12-årsdagen med att släppa den.
Dragen ur refill-fat utan mycket ekkraft i sig, därav ungdomstonerna. Och att vänta ett par år till hade inte gjort mycken skillnad. Rätt att skörda nu, bara att köpa, detta måste upplevas!
