NU ÄR DET auktionsdags igen efter säsongsuppehållet. Det är som vanligt spännande att botanisera i utbudet. Men nu i månadsskiftet februari/mars ska man skjutsa iväg närapå 2200 utrop!
Himmel och pannkaka – det blir värre och värre. Systembolagets auktionsenhet slår sig för bröstet och säger att detta är största auktionen hittills. Som om det är ett självändamål.
Vad är vitsen med dessa groteskt många poster? Jag har svårt att förstå. Kvalitetsnivån har också sänkts betydligt, speciellt på vinområdet där lagringshistoriken i många fall är osäker.
Det blir en felaktig ingång till vanligt folk som vill komma in i auktionsbranschen och köpa vin till sina vinförråd. Att köpa felaktigt lagrade viner kommer rent ut sagt att smaka ”skit”.
Varför satsa pengar på gammalt vin som inte håller måttet? Dryckesauktionen har sjangserat och blivit en svensk ”lagomauktion” med dålig bismak.
Däremot är spritdelen är fortfarande pålitlig, med vissa undantag. Jag återkommer till detta lite senare.
Till en provning för en whiskyklubb är följande utrop rätt intressanta.
Jag skriver ”whiskey” för att buteljerna kommer från Irland. Närmare bestämt från Dublin-destilleriet Teeling som startades 2015. Dels den berömda Brabazon-serien och så ett gäng vinfatstappningar.
Destilleriet ligger i Liberties-området. Faktiskt det första destilleri som grundats i Dublin på över 120 år. I staden där man för länge sedan hade 40-talet destillerier.
Teeling grundades av bröderna Jack och Stephen och har anor till Walter Teeling, som i sin tur grundade ett bränneri redan 1782 på Marrowbone Lane i Dublin.
Hans destilleri tvingades dock stänga på grund av den minskade efterfrågan på irländsk whiskey. Det var faktiskt så illa att av 1880-talets hundratals destillerier var det endast två som återstod på 1970-talet.
John Teeeling köpte ett potatisdestilleri i Cooley 1985 och så småningom återlanserades den glömda Tyrconnell. Han sålde 2011 verksamheten till Beam för 71 miljoner euro! Suntory Beam-koncernen har även märken som Connemara och Kilbeggan.
Sedan hittar jag en skum flaska rom: J. Bally 1966 Rhum Vieux Agricole Martinique. Frågan är om det verkligen är vad rubriken säger i flaskan.
I texten står ”vieux”, men något sådant verifieras inte på flaskan. Det står även att denna rom är från år 1966, vilket skapar oro. De två sexorna på etiketten ser inte ut som original.
Det står i texten att den sista sexan är handskriven – troligen av producenten. Jag förstår inte varför en producent skulle skriva för hand? Det låter inte rimligt.
Och det rådde knappast brist på etiketter när årgång 1966 buteljerades i början av 1980-talet. Sista sexan är bortskrapad och har helt fel typsnitt i nederdelen. Färgen är också mycket ljus på bilden ovan. På bilden nedan (där man ser skrapmärkena) ser den lite mörkare ut.
Nej, lägg inte pengarna på denna. Synd är också att acceptpriset är uppnått vilket betyder att flaskan kommer att bli såld – om den inte tas bort från auktionen, vilken är min rekommendation.
En köpare blir lurad. Allt tyder på att det inte är en rom från 1960-talet däri utan något mycket mer banalt. Det blir inte lätt att sälja vidare denna butelj – det ska helt enkelt inte gå.
På romsidan finns också ”Old Nick”. Den sägs vara från 1960-talet, vilket jag inte tror stämmer. Den bör vara buteljerad tidigt 1950-tal. På 1960-talet var förslutningen skruvkork.
Denna med en folie i vitt och ett vertikal rödfärgat sigill användes på 1950-talet. En bit in på 1950-talet användes också en vit folie men med rödfärgad horisontell topp. Det vi kan konstatera är i alla fall att det är en sällsynt flaska idag.
Bland de runt 400 utropen med whisky borde den whiskyintresserade kunna hitta någon favorit. Skottland står för största delen med 321 utrop. Denna gång har öwhiskyn Highland Park från Orkney en stor andel med 69 utrop.
Orkney har haft stor påverkan av vikingar som erövrade flera nordliga öar under 800-talet. Många blev kvar som farmare och bönder. Det sägs att var tredje öbo idag har vikinga-DNA!
Det tvistas ibland om det var spritsmugglaren Magnus Eunson eller bonden (och skattefogden) David Robertson som grundade destilleriet på High Park, näset ovanför staden Kirkwall. Någorlunda klart är det dock att man hade satt fyr under pannan redan 1798. Den officiella licensen att destillera kom dock först 1826.
Det var på 1870-talet under William Stuart som destilleriet blev mer etablerat. I mitten av 1880-talet slog han sig ihop med James Grant (manager på Glenlivet) som tog över helt 1895. Highland Distillers tog vid 1937 och idag tillhör destilleriet Edrington-gruppen.
Men det finns ju även svensk whisky, så varför inte ordna en provning. Exempelvis bjuds tillfälle att lägga vantarna på åtta flaskor av Mackmyras Season Range.
Gå ihop och dela på kostnaden och ordna en provning innan vintern går över till sommar (nu när corona-situationens stabiliserats). För det är ingen idé att spara, någon värdeexplosion kommer det inte att bli. Skål!
