ROM, VAD ÄR DET? ”Något kubanskt kanske, som cigarrerna,” är ett rätt vanligt svar. Och man kan undra hur kommunisterna på Kuba lyckats sätta sin prägel på två allomfattande företeelser.
När det gäller rom så har ju världens största rommärke Bacardi sina rötter på ön men tvingades i landsflykt till Puerto Rico år 1960 när marxisten Fidel Castro tog makten.
De senaste 10 åren har whiskytraditionen översvämmat världen. I snart sagt vartenda land finns idag åtminstone en liten whiskypanna som oftast kokar sprit på maltkorn.
Men det är ändå ingenting mot utbredningen av rom. Sockerrör växer där det är varm och ofta povert. Romen är fortfarande den förhärskande spritdrycken i fattigare länder, på samma sätt som vodka regerar på det mer kylslagna norra halvklotet.
Förklaringen till romens utbredning är den massiva produktionen av socker som vår moderna värld kräver. Över 165 miljoner ton årligen med en topp på nära 200 miljoner ton år 2017.
När sockret utvunnits kvarstår melassen. Det enkla sättet att slå mynt av restprodukten är att göra rom. Ju mer socker vi äter, desto mer rom blir det…
Dominikanska Republiken i Karibien är säte för flera cigarrfabriker. Inte minst det välkända schweiziska märket Davidoff. Men sockret är viktigare för ekonomin. Dominikanska producerade ifjol 580 000 ton socker som mestadels går på export till ett sockerknarkande USA.
Landets dominerande rommärke heter Barceló. Till skillnad från nästan all världens rom gör man sin rom direkt på sockerrörsjosen. Precis som fransk agricole-rom. Skillnaden är avgörande. Josen ger en mer råvarunära vegetativ och intensiv smak.
Sockerrören kom hit från Kanarieöarna 1493 med Columbus under hans andra Amerika-expedition. Bosättningen Santo Domingo grundlades (där upptäckaren sägs ligga begraven). Ön kallades Hispaniola.
Conquistadorerna mötte svagt motstånd från Arawak-indianerna. Små guldfynd gjorde ön intressant som bas för utfärder västerut och fortsatt kolonisering.
Det var alltså här Karibiens sockerproduktion startade. Columbus reskamrat Diego Bermúdez planterade de första skotten (och fick senare öns första destilleri uppkallat efter sig). Sockerrören spred sig snabbt till omkringliggande öar.
I de franska besittningarna introducerades romproduktion efter förebild från hemlandet där destillationspannor blivit vanliga från 1620-talet och framåt. Med utgångspunkt från Martinique och Guadeloupe spred sig rommakandet, till såväl franska och brittiska som spanska besittningar.
Inbyggarna upptäckte hur lätt det var att bringa melassen i jäsning och med europeiska pannor omvandla den till sprit. I början var intresset att dricka rom lokalt inte särskilt stort. Dokument från Barbados i mitten av 1600-talet beskriver rom som en ”brännande helvetisk och förfärlig spritdryck.”
Hispaniola-ön var initialt en spansk besittning men 1697 klövs ön mitt itu. Den västra delen hamnade under franskt styre och blev självständigt 1804 med namnet Haiti.
Dominikanska Republiken utropades 1821. Mellan de två storstäderna Puerto Plata och Santo Domingo breder en bergskedja ut sig. Pico Duarte reser sig 3087 meter över havet och är den högsta toppen i den karibiska övärlden.
Dominikanerna lever på export av socker, tobak, kaffe och såklart rom. Turister importeras och har blivit en viktig motor i ekonomin.
Det går alltså rätt bra för dominikanerna men sämre för haitierna. Sedan 1960 då länderna hade likvärdig ekonomi har Dominikanska Republiken seglat iväg och har idag fem gånger högre BNP än grannarna.
Landsbygden på ön domineras av sockerrörsfält. På 1800-talet strömmade arbetskraft in från Anguilla under skördetiden. Idag tar invånarna själva hand om fälten med förstärkning av haitier. I pauserna kan man i närmaste bar svalka sig med det lokala ölmärket Presidente.
1852 byggdes det första destilleriet Bermúdez. Initiativet kom efter påtryckningar från den spanska centralmakten för att addera ytterligare värde till den inhemska sockerproduktionen.
1888 etablerades Brugal och 1930 kom Barceló på banan. Den sista spelaren på brädet blev den överlägset mest framgångsrika. Faktiskt en av de största romproducenterna i världen.
Grundare var mallorcanerna Julián och Andrés Barceló som entusiastiskt etablerade sin romfabrik 1929. Bröderna fick värsta tänkbara start, år 1930 ödelades destilleriet av orkanen San Zenon. Andrés drog besviken till Puerto Rico men Julián stannade kvar för att återuppbygga den lilla fabriken.
De första åren testade han en rad olika recept. Romen såldes från bakluckan på hans T-Ford som skumpade runt på ön på knaggliga grusvägar.
Mer allvar blev det 1946 då Barceló & Co flyttade till dagens läge. En riktig spritfabrik byggdes på östra strandbankarna till Ozama-floden nära San Pedro de Macoris. Fortfarande relativt småskaligt.
1950 startades rommärket Ron Barceló för att marknadsföra Blanco och Dorado (mix av vit och mörk rom). I början av 1970-talet utökades det lokala sortimentet med Ron Barceló Añejo som lagrats på ekfat.
1974 gick Julián i pension och lämnade över till brorsonen Miguel som sex år senare tog fram Ron Barceló Imperial. En lagrad premiumrom som tog landet med storm.
Hittills hade Barceló-romen bara gått att köpa på ön. Men 1990 kände familjen att de ville komma ut i världen. Och nya Imperial verkade vara den rätta produkten.
Miguel Barceló gav säljrättigheterna utomlands till en grupp spanska affärsmän med erfarenhet av att lansera viner och spritmärken internationellt. Säljbolaget Ron Barceló grundades som fick rommärket att flyga på 25 marknader.
Att spanjorerna vågade satsa på ett då helt okänt rommärke från Karibien kan tyckas vågat. Men den begynnande globaliseringen spelade in, att världen öppnade upp på ett sätt som tidigare inte skett.
– Man såg de möjligheter öppna gränser skapade. En kombination av instinkt och nyfikenhet låg bakom beslutet, säger Alberto Nouriega, som är VD för Ron Barceló idag.
Till dags dato är Imperial den dominikanska rom som fått flest utmärkelser internationellt. 2006 la spanjorerna bud på den dominikanska rörelsen varpå familjen sålde ut. Med villkoret att arvtagarna i form av familjerna Barceló Diaz och Garcia framgent har styrelserepresentation.
2006 var året då allt ändrades. De nya ägarna redesignade flaskorna till Imperial, Gran Añejo samt Añejo varpå en ny era inleddes. Idag exporterar man till 50 länder worldwide och är världens fjärde största romexportör.
Ett imponerande ’track record’ minsann. Spanjorerna vill mycket? Alberto Nouriega erkänner att det är lätt att stanna upp och börja tycka om framgången vilket aldrig får hända:
– I den stund vi blickar bakåt istället för framåt och slutar att innovera och vara nyfikna, då lär vi oss inget nytt och utvecklas inte längre. Om och när vi blir bekväma slutar det i slutändan med utplåning. Som företagare måste man hela tiden framåt!
Vinnarstrategin börjar med kundperspektivet, att förstå folks behov och sedan omsätta det i konkreta planer internt i företaget. Man samlar på sig goda erfarenheter och drar lärdom av dessa.
De första erfarenheterna gjordes på hemmamarknaden i Spanien på 1990-talet då frihandeln fick sitt genombrott som ledde till att WHO grundades 1995. Spanien är för övrigt fortfarande den starkaste marknaden för romen.
Resandet och globaliseringen har påverkat oss alla, inte minst på vilket sätt vi konsumerar drycker. Nyckeln till framgång är att inse att alla människor är sociala varelser som vill lära av varandra, fortsätter Alberto Nouriega:
– När vi kommer till ett nytt land försöker vi sätta oss in i hur konsumenterna tänker. Folk lever sina liv som består av upplevelser. Vi vill reda på vad, hur, när och var folk får lust att ta en drink. Löser man den gåtan i varje ny kultur lyckas man.
I Sverige introducerades romen 2011 av importören Ward Wines. Systembolaget hade efterlyst en osockrad rom i en offertförfrågan och fastnade för Gran Añejo som lanserades i både hel- och halvflaska 1 april. Och det har gått bra, väldigt bra.
Det ”normala” för en produkt i det fasta sortimentet numera är att man långsamt plockas ner från hyllan. Systembolaget konkurrerar aggressivt med sig själv i form av tillfälliga listningar. Folk bombarderas med spännande nyheter som stjäl uppmärksamheten från de sorter som redan står på hyllorna.
Men 2011 var tempot inte lika högt, särskilt inte på romsidan där inte mycket intressant hände. De första åren låg Barceló stadigt på 60 000 liter.
Men 2018 började romen röra sig uppåt och 2019 passerades 70 000 liter. Innevarande år har 76 000 liter hamnat i svenskarnas hem. Romflugan är här för att stanna!
Barceló kan tacka Hermansson & Co för försäljningslyftet. Importören tog över i januari 2018. Och i september året därpå fick äntligen Imperial Onyx hyllplats – Barcelós nya stjärnrom. Klassikern Imperial finns i beställningssortimentet men är en bartender-favorit.
Enligt Thomas Larsson på Hermansson & Co förvånas romfans han träffar på mässor av att Barceló är torrare än man förväntat sig. Speciellt nya Imperial Onyx:
– Barceló rom har alltid attraherat bourbon-fantaster i och med dess relativa torrhet. Visst har den en sötma som all lagrad rom men nån sockerbomb är den inte. De flesta jag mött dricker den rent eller med en isbit till kaffet efter maten. En perfekt digestive, enligt min personliga mening.
• Barceló Gran Añejo 37,5% (4 g/l socker) | SB-nr 578, 140 kr 35 cl (446 b)
• Barceló Imperial Onyx 38% (9 g/l socker) | SB-nr 82268, 449 kr (166 b)
• Barceló Imperial 38% (7 g/l socker) | SB-nr 87067, 399 kr (best.sort)
LÄS MER: Onyx-rom som växer i munnen
