Reviews Talisker är det lite annorlunda ödestilleriet på Skye. Annorlunda eftersom den inte är öppet torvrökig som Islay-whiskyn längre söderut längs västkusten. Röken slåss om utrymmet med en pepprighet som efter 10 år märks tydligt.
I yngre åldrar är den inte lika uttalad. Och det är det som är själva utgångspunkten för blender Craig Wilson i den här versionen:
– Talisker är väldigt maritim i sin karaktär. Torvröken har inslag av sälta och destillatet är temperamentsfullt med peppriga toner. Vi ville stöpa om karaktären hos denna unga ömalt och testade att slutlagra på romfat.
Talisker är det destilleri som är flitigast förekommande i Special Releases. Man har gjort 20 framträdanden sedan starten 2001, ofta med dubbla utgåvor. Men 2014 ströks klassikern tillfälligt ur rullorna för att återkomma 2018 med just en 8-åring. Den gången på 1st fill hogsheadfat.
Men i år har 8-åringen alltså slutat sina dagar på romfat som tidigare innehållit pot still-rom från Karibien. Och whiskyn har också byggts om i grunden men inte utan att man känner igen sig.
Detta är en frejdigt rökig Talisker. Vilket inte alltid är fallet med den vanliga 10-åringen. Där indikerar en stum tillknäppt arom att smaken kommer att vara pepprigt offensiv.
Medan en fruktigare doft ger en mer torvrökig smak. Nu är detta en underårig variant som precis fyllt 8 år och alltså dressats upp i romfat!
“Smaken är långsam. Saftig fruktsyrup tar på sotiga saltkorn – man tänker på sandkorn på en strand vid havet.”
Det luktar fruktsyrup och maränger, ibland pustar av torvrök. En instängd arom som andas ungkola. Whiskyn är inte klar och jag förstår snart att lukten inte är det viktiga här.
Smaken är långsam. Saftig fruktsyrup tar på sotiga saltkorn – man tänker på sandkorn på en strand vid havet. Bränd ved sveper in sent och smaken blir väldigt saliverande. Antydan till pepprighet kommer av sig.
Eftersmaken är halvlång och verkligen udda med medwurst och torvrök. Ungkolan bryter igenom med colaflaskor och saltskvalp.
Det smakar ungt och piggt. Och det är bra. En insiktsfull och känsligt komponerad Talisker. Paketet hålls ihop. Ungkolan dras med i den allmänna saftigheten och torvröken framkallar oväntade rökeffekter.
Värmen finns där i avslutet men är inget man tänker på. Energin hålls tillbaka effektivt av romfaten. Man ler inombords, de måste ha haft kul när denna sattes ihop!
“Man ler inombords, de måste ha haft kul när denna Talisker sattes ihop!”
Vatten rensar upp i nosen. Torvröken blandas med arrakstoner, under fruktkaka och fruktsyrup. I munnen förlängs fruktfasen, halvvägs sotig bränd ved och en pregnant fruktkolaton som övergår i sockrig rökig fruktfudge.
Ett tapp i smakhöjd när ungdomstonerna får för mycket utrymme. Och det fortsätter i eftersmaken som är halvlång och sockrig med vit rom-feeling. Sött rökt maltkorn i basen. Whiskyn värmer lågmält länge.
För mycket romsocker i andra halvan gör smaken mer primitiv. Smakprofilen blir sökt och tillgjord. Whiskyn är snäppet bättre utan vattnet.
De främmande faten gör denna Talisker sötsockrigt ung i sin rökighet. Romfaten drar ut röktonerna men sockrar på lite för mycket. Ungdomen befordrar samtidigt röknivåerna, och visst är det lite kul med dämpningen från romen. Men vad ska man ha whiskyn till?
Denna ungwhiskyn avnjuts med fördel över is (drick fort så den inte hinner bli för kall). Eller ännu hellre lätt kyld tillsammans med sodavatten. Saltvattnet lirar snyggt med röken i whiskyn samtidigt som den maritima dimension förstärks.
Precis så här rekommenderar Craig Wilson själv att whiskyn ska drickas. Lätt spädning med kyla gör denna Talisker till en vintrig refresher!
