Whiskytipset Arran grundades 1995 av Chivas-mannen Harold Currie som med små kopparpannor ville göra en Macallan-lookalike. Whiskyn var en novelty på sin tid. I Skottland fanns mestadels 1800-talsdestillerier. Förutom Speside Distillery som åkte upp 1990 var det på 1970-talet skottarna byggde nytt i form av Pittyvaich, Allt-á-Bhainne, Auchroisk, Braeval.
Så när de första dropparna fyllde 3 år visste inte riktigt hur ung whisky skulle smaka. Kanske är det därför Arran kom att kallas ”Calvados of the North”. Maltwhisky i vardande har mycket äppeltoner i sig, innan eken stöper om smakerna.
Idag pratar man själva inte om ’orchard fruits’ (fruktträdgård), en mer mogen sorts fruktighet. År 2006 kom man med sig första 10-åring, senare kom en fantastisk 14-åring och häromåret en 18-åring.
Huvudfokus för ödestilleriet är 10-åringen. Ifjol släpptes 360 000 flaskor iväg. Mer går inte att åstadkomma, lagren är ansträngda, och man vill också spara en del sprit för att kunna återkomma med äldre utgåvor i framtiden.
Dagens 10-åring dras ur mestadels bourbonfat men en tredjedel har fått en slutputs i sherryfat. Arrans starke man James MacTaggart är märkbart nöjd med sin flaggskeppsmalt:
– 10-åringen smakar apfelstrudel närapå. Vi har trädgårdsfrukterna, äpple och päron. Sekonderad av malt- och honungstonerna.
Ren bourbonfatslagring alstrar citrusaromer hos Arran, som kompletterar fallfruktstonerna. Men för att bygga klart smakprofilen behövs lite mullig sherry. Som i de flesta destilleriers fall. Många lutar sig mot användningen av bourbon- och sherryfat för att skapa sina olika destilleri-identiteter.
Vid sidan av den enda åldersbestämda utgåvan underhåller man sitt varumärke med en rad NAS-utgåvor. Men inte 5-6 år som är kutym bland Nya världen-destillerier. Arrans ’sweetspot’, där spriten passerat de olika ungdomsstadierna är 7 år. Och alltid i kombination med något vinfat eller mindre ekfat, för att lyfta whsikyn över ungdomströskeln.
Och frågan är om inte Arran snart kommer att förknippas mer med sherrysmaker än sin maltiga fallfruktstil? Helt klart är att vi svenskar kommer att göra det. Nu i december lanseras Arran Sherry Cask på Systembolaget. En fast listning i 120 butiker som kompletterar existerande rök-Arran, också lagrad på sherryfat.
Det handlar om en 7-åring som introducerades 2019 under namnet The Bodega. Samma år som James MacTaggart tog vid efter Gordon Mitchell som satte receptet.
– Gordon gjorde ett enastående jobb med Arran. Jag ändrade ingenting utan fortsatte bara där han slutade. Alla parametrar är desamma. Vi förvaltar ett finkalibrerat arv och det känns som att allt vi rör vid blir fantastiskt, nästan av sig självt. Det är det som är legacy-traditionen här i Skottland. Som destillerichef förvaltar man någon annans whisky samtidigt som man bäddar för framtida generationer.
I lagerhusen fanns alla dessa fantastiska oloroso sherryfat i hogsheadstorlek på 250 liter. Inte dubbelt så stora butts. Den mindre storleken ger whiskyn en rejält skjuts av ek och såklart sherrytoner. Tunnorna har sourcats från bodegan Miguel Martin i spanska Jerez.
– Det här är det enklaste recept vi har, förklarar James MacTaggart. Bara 1st fill sherry hogshead. Efter ganska precis 7 år är whiskyn packad med kryddor och komplexitet utan att destillatets fruktighet gått bort sig.
Det här är verkligen en straightforward sherry-dram. Med ren sherrysötma som underhålls av Arrans skimrande frukt-destillat. På pappret ung men utan NAS-vibes, istället genomarbetade smaker som övertygar.
Whiskyn bjuder på ren sötma i doften. Geléhallon från sherryfaten med oljig, gräddig Arran-klang i botten. Under parfymerat schampo, i kanten kvistigt torr malt. Överlag en krämig ambiance av karaktär.
I munnen för-slag av parfym innan blandsaftig sherrysmak breder ut sig. Halvvägs örtigt kvistig när destillatet kickar in, mot slutet karamellig trocadero-sötma. Lång aromatisk finish över lemonad och sockerdricka. En äpplig och parfymerat torr vibe bär. Efterhand örtigt motstånd.
Det är en härlig resa där den blandsaftiga sherryn sitter i förarsätet men utmanas av pilska ettriga destillattoner och parfymerad ek. Det som förvånar mest är att oloroson inte tillåts ta över, som i Macallan eller Glendronach. Allra godast med mest drag vid fatstyrka. Vatten triggar kryddan i spriten:
Munnen blir savande sherrytät åt lemonadhållet, med lemon curd och apelsinblom en bit in. Halvvägs kickar sträv ek in följt av strama destillattoner. Den långa eftersmaken bärs av sträva mineraler och lätta kryddor, parfym smyger i kulisserna.
Lite mer vatten gör smaken saftigt good! Lemonad följs av blandsaftiga sherrytoner och strama mineraler med rödvinssyra mot slutet. Lång sötaktig refräng som är sötaktigt sherrylik men också kvistig. I botten en pirrande fragrant parfymton.
Lite vatten får Arran att leva upp och visa tänderna. Dessvärre tappas näsan bort. Enkelvattnad sopas sherryn undan och fram ställs sockerkaka och honungslag. Lite väl avskalad. Mer vatten plockar fram geléfigurer framför honungspastill, men också massor av maltig ungsötma.
Dofta på whiskyn vid 55,8% men vattna gärna för en mer flödande fruktsmak. Där det är mer Arran-egna estrar än sherry-mättade aromer. Det här är en riktig trivsel-whisky som kommer att bli basvara i många whiskyälskande svenskars hem. Skål!
