Reviews Craigellachie är en tudelare. Somliga uppskattar den skitiga fruktigheten, andra tycker den är störande. Ska det vara rök i glaset ska det väl vara rejält så det märks!
Destillatets oljiga sotiga ton är nedtonad men viktig som fond för all den goda frukten som ju är det Craigellachie vill komma ut med.
Dewars blenders jobbar fram singelmalten genom att använda flera fattyper i sina utgåvor. Mest återanvänd ek och fat man blåst ur med eld inuti för att fräscha upp. Men i programmet ingår även lite sherryfat för att ge frukten en extra boost.
Jag kan spontant tycka att det inte är en lyckad idé att blåsa på med 1st fill sherryfat som Gordon & MacPahil gör här i sin version. Förtjänar spektakulära Craigellachie att dumpas i en sherry-hogshead? Jodå, den sotiga karaktären får en charmig gummisöt klang.
Doften är otypiskt sötlodande med mandelbiskvier som studsar emot fetaktig svampkräm från destillatet. Det låter knäppt men är faktiskt coolt.
I munnen söt sherry plus söta gummitoner. Halvvägs torkad frukt med lite romvibbar. Mot slutet eteriskt pigg där destillatets patenterade svaveltoner märks. Långsam sötstinn epilog a la fruktkaramell som är lagom syrlig och bärs fram av gummivibbar.
Lite vatten gör smaken väldans sötstinn. Sherry umgås med värme och får ett lyft av syrlig citrus. Eftersmaken är sotig, helt klart, men sötman förkortar. Syrlig espresso räddar upp exiten något. Men whiskyn är helt enkelt för söt för min palett.
