MACDUFF ÄR DESTILLERIET få hört talas om. Olikt andra skotska destillerier säljs ju singelmalten under annat namn. Destilleriet ligger vindskyddat med ryggen mot Nordsjön med utsikt mot floden som mynnar i havet här.
Till det yttre rätt fult, men tidstypiskt. En betonglåda a la 1960-talet. Den första spriten rann ur pannorna 1963. Här tar destillerichef Stephen Burnett emot för att visa runt. Fast inga turister släpps in, det här är en arbetsplats.
Burnett med manskap gör en trevlig singelmalt med en träffande honungssötma och behaglig äpplig rundhet som går hem i breda lager.
The Deveron kallar man sin singelmalt, som förr gick under namnet Glen Deveron. Prefixet är överflödigt, destilleriet ligger vid Deveron-flodens mynning. Och är legendariske destilleridesigner William Delmé-Evans okända whiskybygge.
Namnet ska uttalas DEFF-eron och whiskyn är en modern skapelse. Fabriken började byggas 1959 för att haka på efterkrigstidens whiskyboom. Det glada 1960-talet stod för dörren då blended Scotch tog fart försäljningsmässigt.
Ett gäng whiskyhandlare från Glasgow låg bakom projektet i form av konsortiet Glen Deveron Ltd. Byggplatsen var strategisk, invid deltat mellan hamnstäderna Banff och Macduff. Det havsnära läget var en transportmöjlighet som säkert lockade. Detta var en brytningstid. Lastbilstrafiken slog igenom fullt ut i slutet av decenniet.
Detta var också välkänd whiskymark. Längre västerut i utkanten av Banff makades whisky fram till 1983 då man jämnade stadens destilleri med marken. Kvaliteten var inte den bästa på den spriten.
Banff har varit centrum för sillfisket längs kusten alltsedan 1100-talet då den första båten la ut från inhavsviken. När marknaden bedarrade övertog forna hälso- och spa-staden Macduff i östra bukten fisket med sin större och mer skyddade hamn.
Det var härifrån smugglarna opererade också på 1700-talet. Fat från traktens många lönnbrännerier rullades ombord fartyg på väg söderut. Orterna sammanbinds av John Smeatons vackra bro från 1779 med sju stensatta valvbågar som spänner över floden.
1840 lät baron Braco uppföra magnifika Duff House, öster om brofästet, ritat av arkitekten William Adam, för 70 000 pund – motsvarande 6,5 miljoner kr idag! Huset tjänstgör numera som fashionabelt konstgalleri.
Det var här i trädgårdarna framför herrgården som konsortiets huvudmän Marty Dykes, George Crawford och Brodie Hepburn började bygga sitt destilleri i slutet av 1959. Den sistnämnde rekryterade Delmé-Evans för designuppdraget som låg bakom bygget av Hepburns Tullibardine-destilleri 1947-1949.
Modernitet var ledordet. Bygget låg i framkant på flera sätt och applicerade nya tekniska lösningar. Istället för direktverkande eld under pannan installerades ångelement inuti pannorna. Dåtidens vanliga ’worm tubs’ där alkoholångorna kyldes i stora vattenkar utomhus, byttes mot mer effektiva värmeväxlare av ’tube and shell’-typ inomhus. Till råga på allt placerades några av de cylindriska koppartuberna liggandes ner istället för stående som är standard idag.
Det var hit branschkollegorna kom för att få idéer till sina egna utbyggnadsprojekt på 1960- och 70-talen. Macduff må vara okänt idag men i starten var man rejält omsusad inom branschen.
En bit in i processen blev man osams och Delmé-Evans drog. Han kommenterade aldrig offentligt sin medverkan i Macduff-projektet vilket gjort att hans namn försvunnit ur historieböckerna. Senare skulle Delmé-Evans konstruera både Jura och Glenallachie.
Efter bara några års produktion lämnade grundarkonstellationen 1966 över till den London-baserade vinhandlaren Block, Grey & Block. Man inrättade ett buteljeringsband och under några år sattes whiskyn i flaska för lokalt försäljning.
Parallellt med att man fortsatte koka sprit för användning i blended-märken. 1972 sålde engelsmännen ut till en de största uppköparna av råwhisky, blenden William Lawson. Bakomliggande ägare var italienska Martini & Rossi.
Den italienska marknadens förtjusning över 5-åriga Glen Grant gjorde att Macduff i mitten av 1980-talet börjare marknadsföra sin maltwhisky. Destillerinamnet kändes fyrkantigt så man lånade flodens namn men självfallet med Glen före.
Först ut var två 5- och 8-åringar. För hemmamarknaden släpptes också en 12-åring. När ’independent bottlers’ ger ut enstaka fat av destillatet använder man destillerinamnet Macduff.
1993 köpte rom-koncernen Bacardi vermouth-firman Martini & Rossi. Två år senare blev Macduff organisatoriskt en del av Bacardis whisky-arm Dewar. Där man idag har sällskap av destillerier som Aberfeldy, Craigellachie, Aultmore och Royal Brackla.
Macduff står i skuggan av de mer kända destillerikollegorna. Få vet vad som händer därinne. Låt oss ta en titt på hur whiskyn görs.
Stephen Burnett har dussinet mannar som jobbar i dubbla skift, två åt gången. En som mäskar och brygger, en som destillerar whiskyn. Sedan 2006 lagrar man inte längre whiskyn på plats utan 30 000 liter råwhisky åt gången med tankbil för att tappas på fat i Glasgow i Dewars centrala anläggning i Westport.
En del fat läggs undan en bit söderut Poneil också. 30 000 liter åt gången hämtas. På plats finns sju lagerhus. Sedan 2015 jobbar man 46 av 52 veckor och gör 3,4 miljoner liter. Maxtaket ligger på 4 miljoner liter årligen.
Kungen i Deverons värld är rätt anonyma blenden tillägnad William Lawson. En whisky som är desto mer känd i det stora whiskylandet Frankrike där den är ett av de största Scotch-märkena. Fram till blockaden mot Ryssland, utlöst av anfallskriget mot Ukraina, var exporten ännu större dit.
Nu befinner sig blenden i limbo. Situationen är extrem men visar också hur vanskligt det kan vara att som varumärke positionera sig lokalt på utvalda marknader. Förvisso ett måste av taktiska skäl, bara fåtalet globala märken som Dewar’s kan finnas på många marknader och lyckas i den hårda konkurrensen.
Deveron görs på rökfri malt som kommer med lastbil 4-5 gånger i veckan från kommersiella mälterier. Totalt finns sex silos som vardera håller 30 ton säd. Kornmalt av concerto-typ tas från Simpson’s Maltings. Men andelen propino-malt blir växer och levereras från Bairds.
Bühler-kvarnen har 15 år på nacken. Andelen skal och mjöl ska vara 10% vardera med återstående 80% för ’grits’. Vattnet till mäskningen kommer från kallkällan Fortre som ligger knappa milen bort.
Att mäska in 25 000 liter och 6,75 ton ’grist’ från kvarnen tar en halvtimme och sker vid 64,5˚C. Sedan tappas vörten av och man fyller på med 9000 liter varmare vatten för andra badet. Tredje vändan vaskar igenom 22 000 liter. Mäskningen tar totalt sex timmar och resulterar i 57 000 liter vört.
De ursprungliga sex jäskaren i trä har kompletterats med 3 i rostfritt stål. Jäskaret fylls med 30 000 liter vört varpå 140 liter flytande jäst töms i. Man gör av med 3500 liter jäst per vecka under de 25 jäscykler som hinns med.
När jästen jobbar i karet produceras förutom alkohol även värme så ingångstemperaturen är viktig. Vintertid brukar man starta vid 18,5˚C men om det är minusgrader ute ökar man på med ännu en grad så jästen ska trivas bättre. Träet isolerar ju så temperaturen blir jämnare under processen lopp. På sommaren räcker det att gå ner till 18˚C.
Deveron öppnade i det lilla med två pannor. 1965, efter två år, utökade man med en tredje. 1968 satte man in den fjärde och 1990 kom den femte. Idag körs två wash-pannor mot 3 spritpannor.
Pannornas bottnar är dessutom isolerade för att spara energi, en nymodighet på sin tid. Men det påverkar inte karaktären, menar destillerichef Burnett.
En laddning i jäskaret splittas mellan de två förstapannorna som får ta emot 15 000 liter ’wash’ var. Ölet spolas igenom pannan och ångorna leds ut i konventionella vertikala kondensorer. Ut kommer dubbla laddningar ’low wines’ på vardera 8-9000 liter.
Spritpannorna är lite olika stora. No 3 som rymmer 12 700 liter är aningen mindre och var faktiskt först in. Den tjänstgjorde 1962 som wash-panna. Nr 1 och nr 2 kom senare. De 16 400 liter som kommer från den första destilleringen splittas mellan de tre andrapannorna.
’Foreshots’ rusar förbi i 20-30 minuter (beroende på yttertemperatur) innan klippet sker och hjärtat börjar samlas upp. Vätskan ska ha klarnat vilket sker när styrkan är 73% vid 20˚C.
Pannan får gå på ”sprit” i ungefär 6 timmar innan man klipper ut ”svansen” vid 61% som får koka vidare ner mot 1%. Hela cykeln tar 11 timmar att fullborda. Ut kommer en ’new make’ med en styrka på ca 70%.
Det mest udda med Deverons pannhus är de tre kondensorerna kopplade till spritpannorna som är horisontella. Delmé-Evans gjorde så för att kylningen skulle bli mer effektiv. De många tunna kopparrören där alkoholångorna rusar fram inuti kolonnen omges av ett snabbare flöde av kallvatten.
Den snabba kylningen gör spriten tyngre med aningen kantiga drag. Å andra sidan gör lyne-armen som förbinder halsen med kondensorn en böj på 90 grader, samtidigt som den strävar aningen uppåt, vilket befordrar reflyx och sorterar fram mer fruktiga toner som balanserar nykoket, förklarar Stephen Burnett:
– Karaktären på vår ’new make’ är lite nötig med drag av sulfur men samtidigt tillräckligt rent för att göra whiskyn lätt och ’approachable’ i stilen.
Britterna själva vet inte vad Deveron är för något. Whiskyn är uteslutande en exportprodukt med Frankrike som prioriterad marknad. Det är ju fransmännen som är dragloket för jätteblenden William Lawson.
Huvudprodukten där är en 10-åring. I Sverige och övriga länder är det 12-åringen som gäller. I samband med att Dewar inledde sin satsning på singelmaltwhisky 2015 drog man in 5-åringen.
Dels för att höja prestigen och komma ifrån imagen av att sälja NAS-whisky utan ålder på etiketten. Men framförallt för att spara spriten till framtida försäljning av 10/12-årig maltwhisky.
Deveron 12 år fick chansen i september 2016 då Systembolaget gav whiskyn en listning. Det låter som ett drömscenario att plötsligt finnas på hyllan i en majoritet av alla butiker i landet.
Men spritkommers handlar om en enda sak. Det spelar ingen roll hur många som köper den första flaskan. Om man inte kommer tillbaka för ännu en flaska när whiskyn sinar är det kört. Försäljningen dalar och till slut åker man ur sortimentet och hamnar i det svårarbeta beställningssortimentet.
Deveron gick hem fullt ut. Folk återvände för ännu en flaska av den lättdruckna maltwhiskyn, och sedan för en tredje. Det man fick i glaset hösten 2016 var en frisk, fruktig arom av fruktsallad åt äppelhållet uppbackad av malttoner och lite läder.
Följt av en lång och snäll smak. Maltiga toner av ljunghonung i starten följt av smakrik fruktkompott där fallfrukt fyller på plus lite farin och brända mandlar mot slutet. Lättsam krämig eftersmak utan besvärande ektoner, istället lugn exit över praliner.
Överraskande 88 poäng. För Macduff har inte alltid rosat marknaden. Destillatet är i grunden förträffligt men ihopblandandet av faten har man misskött genom åren. Den forna 10-åringen var knackig.
2010 års version av 10-åringen hade en hyfsad smak åt malthållet med toffee och gräddkola och en eterisk örtighet mot slutet som var lite jobbig. Det är ekmaterialet som är undermåligt då.
12-åringen fick en ansiktslyftning 2022. Flaskan gjordes smäckrare. Lägre vikt minskar klimatavtrycket avsevärt eftersom går åt mindre energi vid transporter.
Den nya förpackningen lyfter fram destilleriets speciella läge vid havet, nära fiskeläget Macduff. Destillerivyn med den berömda 1700-talsbron som spänner över floden ut mot havet avbildas.
Färgerna går i blått, som himlen och havet. Emblemet på etiketten föreställer Macduff-fyren rest 1845 som vid oväder vägleder sjöfarare till trygg hamn.
Våren 2023 rullades den nya flaskan ut på hyllan i 180 Systembolagsbutiker. Whiskyn är easy-going och kärvänlig. En everyday-dram det är lätt att fastna för. Spill upp den i aromkupa och sniffa på den.
En inbjudande fruktfrisk men maltstadig nos i tillbakalutad äppelstil. Fräsch och vilsam med orkidéer ovan samt äppelmustvibbar. Tillräckligt personlig för att sitta och lukta på länge!
Smaken är lätt maltig och äppelglad, kakor och söt honung driver på. Mot slutet snäppet tyngre med äppelpaj och livfull färsk tobak. Verkligen easygoing.
Eftersmaken är vuxet halvtorr med krokant-feeling. Samtidigt lätt eterisk men utan ”besvärande” krydda. Maltren munkänsla efteråt med fet smörkräm bakom. Elegant bigseller-style, svinbra!
Deveron är dessutom en duktig cocktail-whisky, suverän i en Whisky Sour. Med ett isblock i glaset tätnar paradoxalt nog smakerna och whiskyn blir sötare och fylligare.
Äppelsyrup i starten, ändå ren som ett isbad. Strax malttoner och mer äppelpaj. Knäckig tobak i eftersmaken och flämtande ekfenoler. Nedkyld får whiskyn mer body helt enkelt. Med andra ord en användningsbar maltwhisky. Cheers!