Reviews ”The Fighting Casks” (fatkampen) kallar Selected Malts sin ’marketing stunt’. Där de ber fansen välja vilken whisky man tycker är bäst. Smart, eftersom det kräver att man köper båda flaskorna.
Ägarna Mikael Westerberg och Patrik Barkevall har inte gjort någon hemlighet av att de gillar olika typer av whisky. Den äldre gillar sötare saker lagrat på starkvinsfat och den yngre vill ha rökigare doningar i glaset.
Utgåvorna betitlas ”Mike – The Sherry Monster” och ”Pat – The Peaty Beast”. Två människor och två sinnen med helt olika referensramar och personligheter. Fast nu ska man inte dra för stora växlar på det här med olika smak.
Jag får alltid frågan vilken whisky som är världens bästa, för mig alltså. Och alltid tvingas jag vifta bort frågan som är felställd. Det finns så många olika smaker som passar mig och framförallt beror det ju på vad jag känner för att dricka.
Det riktigt goda är mångfacetterat för oss alla. För en whisky finner sina tillfällen, på samma sätt som folk med olika favoritsmaker finner sig tillrätta bara whiskyn är bra.
Sherry-monstret har hämtats från Glengarioch i Skottland. Ett destillat som inte är alldeles lätt att jobba med. Bångstyrigt med en sturig hård stil som nysprit. Det tar rätt lång tid att få kontroll på utfallen från spritkoket och viktigt är att fatet är verksamt och orkar bearbeta whiskyn.
Här räknar man ändå 11 år i ekfat men förmodligen har grundfatet refill-status vilket inte räcker för Glengarioch. Därför har Selected-folket lagt över spriten på det allra sötaste bland sherryfat, en Pedro Ximénez-tunna.
Whiskyn doftar vagt av mandelkubb och papplåda, runtom syrup-liknande PX-toner. En rätt färsk doft som enklast kan beskrivas som maltvört med honungston!
Smaken är mild som av sockertopp men sött maltsädig. Efterhand brödsirapstoner förstärkta av PX-sherry. Eftersmaken är ren och sötaktigt saliverande. Glengarioch-spriten bryter fram med en örtig ton som gör finishen tobaksfragrant. Avslutet är inte så långt som man velat ha det.
Whiskyn är anmärkningsvärt tam med tanke på den kraft som ryms i whiskykoket. Glengariochs brottar-destillat verkar ha utjämnats av PX-fatet. Fast mer bråkiga toner kommer fram efter vattning. Smak av sockerlag som görs PX-fyllig. Halvvägs tornar brötiga destillattoner upp sig men syrup mildrar anfallet.
Lång lätt utgång där krydda bär. Överlag sockerlagsren finish med PX-puffar. Whiskyn får inte till det riktigt, fatet lyckas ta ner personligheten för mycket, spänningsmomentet uteblir. Man vill ha mer kraft i uttrycket.
Svenskwhiskyb gjord på rökrecept, och tagen ur nyeksfat, gör precis det. Tvärtemot vad man kan tro förstärker jungfruek rökigheten i en whisky i motsats till 1st fill bourbon barrels som med sina söta vanilj- och karamelltoner begränsar rökuttrycket.
Boxspriten får alltså en rökskjuts av ekbehandlingen som whiskyn vinner på. Doften är intressant baconsyrlig med en syrlig underton av karamell. På djupet sötare toner och runtom enrisrök.
Enkel saftig smak av fruktkaramell a la Box. Strax torvrök och bränd ved som lättar mot slutet med cigarrök som är något sur. Långa efterdyningar av rökta charkuterier och allteftersom en aning rökt fisk. Honungsdragéer drar ekpaget, vitpeppar förlänger.
Ett praktfat från det norrländska destilleriets barndom. Nyeken framhäver som sagt rökigheten och whiskyn har närapå drag av Islay. Lite vatten utvecklar aromerna ytterligare. Doften blir större. Pilskt syrlig á citronkaramell med söt honung i botten och balsaträ med skitig torvrök ovanför.
Smaken är lika savande fruktrökig som förut. Torkad frukt möter söt torvrök med fruktkaramell i basen och torr ekkrydda från nyeken mot slutet.
Lång svällande sötröka i finalen som bolmar på av torvrök och tar på jod och verkstadsgolv. Fruktkaramell och honungsdragéer drar. Verkligen en sötgod rökwhisky av storartad kvalitet.
Det här är egentligen en match mellan Skottland och Sverige. Den gamla världen mot den nya. Och jag har tänkt tanken många gånger under pågående Maltwhisky-VM där vi testar whisky från hela världen. Den skotska stilen kan vi alla, och kvaliteten är jämn men knappast häpnadsväckande längre. Nya världen börjar däremot ta för sig, på allvar.
I en blindprovning med kunnigt, erfaret folk från svenska whiskyklubbar faller rösterna på ett nytt sätt. Ung utsocknes NAS-whisky med kvaliteter slår plötsligt 15-årig skotsk singelmalt, och det på egna meriter. Det smakar mer och bättre helt enkelt. Precis som i denna envig där svensken brottar ner sin skotska förebild och idol.
