Reviews Vinfatslagrad whisky är alltid intressant att testa. Söta vita viner är väl att föredra före rödviner. Vitvinsfat styr inte om karaktären så mycket som rökvinsfat.
”Rödtjutssyran” kan ställa till det och krocka med whiskyn rundare estrar. Om man är ute efter vintunnor ligger ju Frankrike närmast till hands.
Highland-destilleriet Tomatin presenterade sin nya franska kollektion i april i år. Det handlar om 12-årig whisky som utsatts för olika typer av franska ekfat.
Whiskyn destillerades 2008 och lades då på vanliga bourbon barrels för att senare flyttas till franska ekfat som tidigare innehållit vinerna Monbazillac, Sauternes och Rivesaltes samt cognac.
Jag börjar med att hälla upp Monbazillac-lagringen som var först ut i serien. Spriten gjordes 25 april 2008. Det handlar om ett sött vitt vin som görs i Bergerac i sydvästra Frankrike, granne med mer kända Sauternes.
Whiskyn har en elegant doft med ren sötma. Maltig och sötvinig med ljunghonung på toppen. Smaken är rund och snäll. En aromatiskt blommig syrén-ton samsas med torkade aprikoser och honung.
Mot slutet lite bränd karamell påminnande om rom. Sommaräng och sockervadd i halvlångt avslut. Vitviniga toner kvarstår efteråt.
Lite vatten får verkligen aromen att sjunga ut! Rosenknoppar med saltstänk och estrar centralt = whiskyaktig nos. Sötblommig stor smak. Strax fudge och fruktkaramell a la aprikoskärnor, mot slutet en släng salta pinnar. Skönt gung i refrängen. Mandelsyrup och fruktkräm smaskar på ihop med savande ekbeska i basen.
Whiskyn bär på en härlig syrlighet som paradoxalt nog sötvitvinsfat är duktiga på att frammana. Samtidigt är tappningen fet och rund. Och så svarar utgåvan bra på vattningsförsök. Den intar olika lägen och förändrar sig. Det tyder på kvalitet, bravo!
Hur följer man upp en så bra premiär? Jo, självklart kastar Tomatin in Sauternes-versionen. Fattypen som alltid levererar top-notch i whiskysammanhang. Vätskan till detta experiment kokades 19 september 2008.
Aromen är kakig och rik med äppelkärnhus. Ljusa maltiga toner centralt med lite bubblig Champis-läsk. I munnen äppelvin och lemonad. Smaken är såå lång!
Marmeladestrar tar vid följt av blommiga toner, mot slutet kakig kardemumma. Lång fyllig vitvinsfruktig avslutning, sött maltig med småkakor. Det värmer skönt. Avslutet har stuns, destillatet märks.
Det är här vid 46% man ska dricka denna finlemmade skapelse. Vatten sänker smaken ett snäpp. Smaken blir visserligen fylligare och rör sig mer långsamt över äppelkräm med sötare paj-toner men eftersmaken är mer utslätad på grund av sötman och kortas ner.
Ta därför whiskyn som den serveras. Och få en sofistikerad Tomatin där Sauternes-eken låter destillatet skina som i sin tur backar upp den fylliga sötman från vinfatet.
Tredje utgåva i French Collection är Rivesaltes. Ett kraftigare sötvin från den djupaste södern i Frankrike. produktionen liknar portvinets där druvsprit tillsätts för att bromsa jäsprocessen vilket gör vinet sött.
Därpå lagras vinet på glasdamjeann i ett år samt därefter på ekfat i fyra år. Den här whiskyn kokades samma dag som Sauternes-varianten.
Ur glaset stiger en mullig odör av gräddbakelse/vaniljbulle. Ibland champagnepralin a la vit choklad. Mitt i röd sylt. Stor rik smak av persika och nektarin med en härligt gräddig fetma.
Nektarlik fortsättning a la Commandaria starkvin. Några parfymslingor dekorerar. Lång och lika mullig avslutning som är portvinsaktig faktiskt. Drag av mandelmusslor med sylt och grädde. Mineraler stretar emot.
Inte lika avancerad som de båda andra utan mer pang på-god. Vatten gör aromen fetare bull-lik. Smaken tappar trycket och blir mesigare med melon/fruktsoda-stråk. Eftersmaken blir gräsigt tunnare.
Tomatin har svårare att hantera Rivesaltes-faten som litegrann kör över destillatet med sin fetma och översvallande fruktighet. Det blir för smuttigt. Det funkar bättre med klassiska vita sötviner med andra ord…
