DIAGEO BOOTAR OM Special Releases. I år nöjer man sig med åtta malter (ifjol var de nio). Nytt är att stadigvarande röklösa varianten från Caol Ila har uteslutits. Här finns heller ingen blandmalt, och ingen urgammal grain. Och så har ju legenderna Port Ellen och Brora fått egna etiketter (samtidigt som priserna på dessa tappningar tappat all verklighetsförankring).
Annars känns uppställningen i år prismässigt mer överkomlig med majoriteten normalåldrade utgåvor. Temat för årets urvalsarbete bland alla fat har varit ”Rare by nature”. I begreppet ’naturligt sällsynt’ hyllar man geografin och de unika människorna för respektive destilleri.
Ansvarig blender för prestige-linjen är Craig Wilson som genomgående levererar kvalitet i gommen men är svagare på dofterna. Så här kommenterar han de olika destillaten i 2019 års Special Releases:
– Trotjänaren Lagavulin 12 år är verkligt entusiastisk men fortfarande ungdomlig i stilen. Cragganmore 12 år har en komplex elegans med lite krydda och rök. Cardhu 14 år är likaså elegant men mer lättsam i stilen. 15-åriga Talisker är sötkryddig med saltstänk. 18-åriga Singleton of Glen Ord är väldigt deliciös och samtidigt mer kryddig än 2018 års 14-åring. Jag är nöjd med allihop.
Det äldre gardet i årets samling tronar med en 26-åring från superdestilleriet Mortlach och toppas av Dalhinnie 30 år. Wilson verkar dessutom ha fastnat i en Pitty-loop. Nedlagda Dufftown-destilleriet Pittyvaich återkommer i år med en 29-åring:
– Den äldre whiskyn är annorlunda att jobba med. Man måste passa på eken så den inte stjälper whiskyn. Mortlach-utgåvan testar gränserna, ett prov på Dufftowns monster när den är som bäst. För Pittyvaich har vi hittat en ficka med fat som är väldigt bra och ger utrymme för flera årgångar med olika karaktär. Årets version är mogen och följsam. Och att få en Dalwhinnie som 30-åring ovanligt. Trots den höga åldern bevarar destillatet sin naturligt följsamma karaktär.
