Reviews Snackar man rökwhisky på Speyside brukar samtalet handla om Benriach. Chivas-destilleriet som köptes loss av Billy Walker (numera Glenallachie). I lagerhusen fanns massor av rökmalt som Chivas tänkt använda i sina blends som alternativ Diageo-rökare man bytt till sig.
Men pratar vi lågrökare är det oftast Benromach som avhandlas. När destilleriet återupplivades gjorde man det men en helt ny regim, istället för orökt Speyside-malt kokas istället en lättrökt variant med 10-12 ppm fenoler som ska efterlikna vad som gjordes före krigen överallt i Skottland. Nu handlar det istället om deras kraftigt torvrökta version på 34 ppm. Benromach Peat Smoke kommer vid fatstyrka och är årgångsdaterad till 2010, alltså 9 år gammal. För första gången tagen ur 1st fill sherry-fat.
Lukten är medelstor och handlar mer om fruktkola/torkad frukt än torvrök. Röken är mer jordig åt granbarrshållet med en släng gummislang. Ren, enkel och rättfram i 22-poängnivå. Smaken är tät som sig bör vid nästan 60%. Kakig start spricker upp i mustig sherry, strax torvrök och gummi. Oloroso-rökig refräng med mandelkubb, verkligen klassisk av samma goda kvalitet som en Ardbeg Uigeadail, fast Speyside-snällare, helt suveränt.
Eftersmaken gör ju hela whiskyn, som sagt en super-oloroso-rökare! Nöjd sniffar jag på whiskyn igen och för efter vädring komocka och lagård – så trevligt! Exalterad plitar jag en extra stilpoäng till aromen, 22 blir 23 plötsligt. Men egentligen räcker det med 22…
Med vatten får sherrysmaken mer granved i sig med enklare jodartad utgång som är precis lika god. Några droppar till gör sherryn mer kakig igen med chokladpraliner istället och en fragrant mer sirlig torvrök. Avslutet är torrare, mer choklad än sherry och minskad rök, överlag snällare. Jag tar den helst utan vatten eller enkelvattnad. Sammanfattningsvis har denna sherryrökare en god men icke anmärkningsvärd smak. Eftersmaken är dock spot-on!
