KANADENSARE MED SKOTSKA rötter har en (o)vana av att marknadsföra sina whiskyprodukter med skotska förtecken. Vilket den skotska branschorganisationen inte gillar.
Scotch ska ska till varje pris förknippas med Skottland. Så fort man upptäcker någon som nallar på ryktet bestrids detta hårdhänt. Det är oftast småföretagare som hamnar i klorna på advokaterna.
Scotch Whisky Association (SWA) letar med ljus och lykta efter överträdelser världen över att statuera exempel av. Glenora Distillery i Nova Scotia-provinsen är det mest kända fallet. Och det är användningen av prefixet glen (=trång dalgång på skotska) som får branschorganisationen att se rött.
Men hur kan man skydda ett naturord? Stämningen av Glenora som säljer en whisky kallad Glen Breton föll också platt. Federal Court of Appeal tog inte upp överklagandet när det begav sig 2009. Men 9 års processande kostade kanadensarna 100 000 dollar vilket är väldigt mycket pengar för ett litet företag.
I USA har Glen Fargo Distillery i North Dakota samt Glen MacDonald Distillery i Washington fått påhälsning av SWA. Tyska Glen Buchenbach var inte acceptabelt.
Men i den rättegången framkom att ordet glen från början är irländskt och därmed ett låneord i både Skottland och Canada. Så när irländska Glendalough dök upp 2011 sa man inget.
Till saken hör att Glendalough är en spektakulär irländsk nationalpark och likt namngivningstraditionen i Skottland tog ju de fem vännerna som grundade destilleriet bara traktens namn.
Och det är såklart domstolsförfarandet man är ute efter. Blotta tanken på att ruineras av advokatkostnader får de flesta att backa.
Men när SWA slår mot själva kärnan i ett nytt varumärke tas vapnen upp. Som nu i fallet med MacMhaol-Onfhaidh (Macaloney) Brewers & Distillers, som också kallar sig Victoria Caledonian Distillery.
I mars 2021 lämnades stämningsansökan in av SWA och käranden Whyte & Mackay. Invändningen är att kanadensarna ”missleder konsumenterna och späder ut och förstör ryktet för äkta Scotch whisky i Canada.” Man retar sig på att firman använder ord och begrepp som vanligen förekommer på skotska produkter.
Skotten Graeme Macaloney började destillera whisky i Canada 2016 med support av ex-Diageo destillatören Mike Nicholson. Första produkten kom ut i slutet av 2020.
De ”otillåtna” ord det handlar om är ‘Macaloney’, ‘Caledonian’, ‘Glen’, ‘Inver’ samt ‘Island whisky’. Skrivningar som skottarna anser att man har exklusiv ensamrätt till.
– Vi är stolta över att fira vårt skotska arv, jag som grundare är ju från Skottland. Vilket vi anser att vi har rätt till här i Vancouver, menar Graeme Macaloney.
Sålunda initierade kanadensarna en gräsrotskampanj. Folklig ilska väcktes däröver och vanligt folk började skriva protestbrev adresserade till SWA i Europa. Floden av brev uppkom efter att media hakat på, inte bara lokalt utan utomlands också.
Det fick SWA att slå till reträtt. Kanske. Man är nu villiga att förhandla. Men bara bakom lyckta dörrar, konfidentiellt och icke-bindande. Samtidigt säger SWA:S advokater att man inte kommer att backa på några av sina krav och argument, inga kompromisser är att hoppas på.
Premisserna är alltså urusla för att komma fram till något, som sedan inte får förmedlas publikt. Misstanken är att detta bara är ett sätt att addera till kanadensarnas legala kostnader. Med andra ord en förhandling under falska förespeglingar.
Att ge sig på kanadensare juridiskt är förståeligt. Detta är en viktig marknad för Scotch där man tjänar mycket pengar och verkligen inte vill äventyra sitt generiska varumärke Scotch.
Samtidigt är Canada tätt sammanvävt med den keltiska/gäliska kulturen. Naturnamn som island, inver (flodmynning) samt glen används för att beskriva platser i Canada, lika mycket som på Irland eller i Skottland. Caledonian var det ursprungliga namnet på provinsen British Columbia.
I styrelsen för SWA sitter storföretag som Diageo, Pernod, Edrington, William Grant. Inga craft-destillerier har någon representation där. Agendan sätts utifrån en gammal världsbild där bara globala produkter räknas.
Så ser inte verkligheten ut längre. De stora måste förhålla sig till de små på lokala marknader. Ett sätt är ju att trampa ner uppstickare i domstolar. Frågan är om det fungerar längre?
Man får hoppas att SWA tar intryck av den folkliga vreden och stillar sig. Och försöker vinna/behålla anhängare till sin whiskytradition på den öppna marknaden. Men kanske känner man att den produkt man säljer, alltså Scotch, är passé.
Folk är mer intresserade av lokala drycker. Inte minst Irish Whiskey som gör comeback på bred front världen över. Och de irländska märkena ger sig inte på småfolk på samma sätt som skottarna gör.
Men att tro på en bojkott av Scotch, som Macaloney uppmanat till, är inte rimligt. Mer trovärdigt är helt enkelt att folk så småningom börjar tappa intresset.
En spekulation är ju att detta otidsenliga auktoritära beteende som skottarna uppvisar kan slå tillbaka. Scotch ger dålig bismak. Man får dåligt rykte helt enkelt. Vem ska ta SWA i örat och förklara att man äventyrar renomméet?
