Maltwhisky-VM På självaste Dalwhinnie mitt i Östersund kämpade en sextett singelmalter om två semifinalplatser. Detta är whiskykrogen framför andra i den jämtländska metropolen.
Smakfullt inredd med bästa city-läge på gågatan och ett whiskysortiment som får inbitna maltwhiskydrickare att rysa av välbehag.
Temat för kvällen var Malty style och urvalsarbetet var rätt svårt. Flera av sorterna låg rätt nära varandra i karaktär. Kanske var det därför juryn med emfas valde den enda utkomlingen bland skottarna.
Karaktärsfulla sydafrikanska Three Ships från James Sedgwick Distillery var outstanding. Lagrad på amerikanska barrels men med lite rökkorn i mixen. Effekten var väldigt speciell konstaterar VM-general Henrik Aflodal:
– Den här whiskyn är proffsigt gjord. Aromen är old school med jordiga estrar och gummi-vibbar. Smaken av juicy fruit i nedsutten läderfåtölj med tobak och sötlakrits är fantastisk. Avslutningen är jordig med bröstkaramellsötma och mer av saltlakrits. Bara att buga djupt inför whiskymakare Andy Watts.
James Sedgwick Distillery startade i slutet av 1800-talet. Den moderna resan mot kvalitetswhisky började på 1990-talet och man har lärt sig mycket på vägen. Whiskyn nedlagd på 2000-talet håller högsta kvalitet.
Kvalprovningens titeldestilleri var Edradour. Lilleputtfabriken i gränslandet mellan Scottish Midlands och kalfjället i Highlands. Här produceras på helåret vad ett normalt destilleri får ihop på en vecka! 15 fat fylls veckovis, tidvis har men legat på halva den volymen.
Destillatet har en egenartad parfymton som understundom varit ett problem i 10-åriga flaggskeppet. Men för några år sedan gjordes receptet om när man blandade in sherryfat bland bourbonfaten.
– Edradour överraskade verkligen, säger Henrik Aflodal. Nu är den ibland irriterande parfymtonen en accent som lyfter whiskyn. Rik frukt bär doft och smak men destillatet ger nerv och skapar en sorts kärv träighet. En karaktärsfull sak som rekommenderas att köpa hem för den som vill återupptäcka det lilla destilleriet.
Juryns val var rätt självklart, detta var de sorter som stack ut mest i blindprovningen. Juryordföranden var också imponerad av Dalwhinnie. Destilleriet som på bryggsidan jobbar mycket för att framhäva estrar och fruktighet genom att använda klarnad vört.
Men i pannhuset nyttjas rudimentär kylning av ångorna medelst ’worm tubs’ utan mycken kopparreagens som ju renar destillatet. Resultatet blir en mer robust och lagom oljig sprit. 15 år tar det för faten att hitta de rätta balanserna, förklarar Henrik Aflodal:
– Doften är estrig åt citrushållet och smaken är maltigt honungsdriven med chokladtoner en bit in plus kolabönor. I eftersmaken smyger sig lädertoner från eken ut ihop med fragranta oljor från destillatet. Whiskyn är trygg i sig själv och sitter stadigt men är samtidigt intagande god.
Övriga tre destillat kom bort i blindprovningen med mer undflyende karaktärer som juryn sorterade bort. Till semifinal alltså ett sydafrikanskt kometdestilleri och en skotte från Skottlands sista autentiska gårdsdestilleri.
MALTY style | Dalwhinnie 26 september
1. Three Ships 12 år 46,3% = 30+6 poäng
2. Edradour 10 år 40% = 22
———————————–
3. Dalwhinnie 15 år 43% = 15+2
4. Glenrothes 12 år 40% = 10
5. anCnoc (Knockdhu) 12 år 40% = 7
6. Pulteney 12 år 40% = 0
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
