Reviews Springbank kämpar med sina snåla allokeringar. Firman verkar aldrig ha nog med cash för att speeda upp produktionen utan jobbar alltid i motvind. Därför återkommer man årligen med sina standardutgåvor som på kort tid säljer slut. Den som är såld på vanliga Springbank 10 år eller Hazelburn 10 år får passa på och köpa nu för fåtalet flaskorna försvinner snart.
Man kan säga att det är rökfokus i år. Longrow Peated kommer i en upplaga på hela 1200 flaskor och så firar importören Symposion sitt 25-årsjubileum med en 17-årig rökare från ett enstaka sherryfat.
En liten repetition innan vi börjar prova. I originalreceptet för Springbank används lättrökt malt med 12-15 ppm fenoler som får jäsa i upp till 110 timmar. Sedan körs washen 2,5 gånger i pot stills. Longrow-varianten nyttjar istället 50-55 ppm rökmalt som dubbeldestilleras. Nyast i uppställningen är Hazelburn, ett trippeldestillat som är helt röklöst.
De små koken gör kvaliteten ojämn och årets skur varken överraskar eller gör en besviken. Det rullar på som vanligt kan man säga. Gillar du whisky från Springbank-huset får du vad du ska ha.
Springbanks instegswhisky är 10 år. En trevlig whisky som levererar utan att imponera. En bra representant för Springbank och Campbeltown som väl aldrig sticker ut. Den har en jordig doft med inslag av sälta och lite sötma a la vildhonung. Starkt bett på tunga och gom med tydliga inslag av halspastill och lång eftersmak där sötman dröjer kvar. Whiskyn vinner på att vattnas, sötman i både doft och smak intensifieras och munnen får en tydlig silkighet.
Fem år till på fat gör mycket för whiskyn, jämfört med 10-åringen ger den äldre kusinen ett mer moget intryck. En whisky som är lätt att tycka om. Subtilt sötaktig doft med lite ekiga toner och stampat jordgolv, efterhand framträder röktoner. Smaken har en fin sötma med inslag av frukt och bär. I eftersmaken ökar sötman först för att sedan klinga av. Vatten lockar fram gröna löv i nosen som kompletterar det söta på ett bra sätt. Frukten förstärks i munnen och ger en god munkänsla.
15-åringen har en dubblett som är lagrad på romfat. Ja vad säger man – romfatslagringar är alltid knepiga eftersom faten tenderar att ta över. Här har Springbank-folket dock lyckats balansera destillerikaraktär med de sockriga romfaten på ett bra sätt.
Tydlig melassötma i doften med en viss fruktighet liknande päron-i-sockerlag. Smaken har inslag av russin och kokosnöt samt lite choklad. Inte så lång eftersmak men visst är den smakrik. Med vatten tas sötman i nosen ner en aning till förmån för sälta. I munnen kommer mer bäriga noter åt hallon-hållet fram.
Generellt brukar 18-åringar hålla hög nivå eftersom det är få fat som håller måttet i nära två decennier. Så är även fallet denna gång där man har fått till en strålande balans mellan jordig destillerikaraktär och djupliggande sötma.
Fin rustik arom av jordig sötma med lite druvor och bär. Fint silkigt bett i gommen med aningen sälta blandat med sötma och fatighet. Eftersmaken är ganska lång men framförallt silkigt sötaktig.
Med lite vatten utvecklas nosen till en veritabel fruktbomb. Vattnet bygger på sötman i gommen samtidigt som lite halstabletter ramlar ut från eken.
Skalar man bort röken och kör tre hela varv i panna får man Hazelburn. Trippeldestillatet är verkligen en mild sak. Här åstadkoms en väldigt annorlunda stil, trots att pannorna är desamma som i Springbank och Longrow. Hazelburn imponerar men når inte riktigt upp till kamraternas nivå.
Jag får en mild men fatig och lätt maltig ton i näsan. Smaken startar milt men blir mer intensiv med malttoner och lite vanilj. Eftersmaken är medellång, lättsam och trevlig. Den lätta nöttonen i doften förstärks av lite vatten. I munnen utvecklas intressanta toner av mogna bananer. Rätt kul alltså.
Till Longrow brassar man på med rök och kör alltså bara två gånger i panna – för att inte avlägsna rökpartiklarna i förtid. Longrows typ av rök kanske inte kan mäta sig med rökbomberna ifrån Islay men parad med den jordiga och salta stilen så har Springbankgänget fått fram en mycket smakrik rökversion av sin whisky.
Till en början lätta rökslöjor i näsan som efterhand växer sig starkare med tydlig torr nästan medicinal rök. Röken växer i munnen med lätt jordiga och salta inslag. Eftersmaken har ett tydligt rökigt anslag och ligger kvar mycket länge. Med vatten blir röken mer återhållsam och stram doftmässigt men i munnen intensifieras den istället. Duktig rökwhisky som gör sig jobb, men inte mer.
Symposions jubileumswhisky från Longrow är riktigt bra. Vilket verkligen inte är en självklarhet. Rök och sherry är alltid en knepig balansgång men när man lägger till 17-åriga fat så har man en fördel i form av ålderdomen som väver samman elementen. Detta utvalda fat landar riktigt bra – röken och sherryn är i fin balans.
Massiva sherrytoner med tydliga inslag av russin och toffee, efterhand lite kaffe också. Fin sötma och en nästan oljig munkänsla som så småningom släpper fram röken också. Eftersmaken ligger långt bak i munnen med frejdiga rökinslag. Vattnad övergår sherryn till godis i doften, väldigt aptitretande. Bettet i smaken ökar dessutom och oljigheten blir mer silkig och tydligt sötrökig.
Ett stort grattis på födelsedagen är väl på sin plats. Familjen Kuuttanen i Malmö har gjort mer än någon annan för finwhiskyn i Sverige. Hurra, hurra, hurra!
