DET FINNS INTE många cocktails där spritbasen tillåts skina. Alltså där man får smaka själva destillatet närapå ostört. Dry Martini är en sådan drink. I en drajja handlar det (nästan) bara om gin-destillatet.
Drinken rörs med is och kyls snabbt för att inte spädas och tappa i styrka. För det är den rena smaken av gin man vill åt. Sprittonen är bärande, enbären får blomma ut.
Dry Martini är alltså en väldigt personlig cocktail. Endast din favoritgin kan komma ifråga. Där kryddningen matchar din personlighet och din smakpalett.
För oss här på The Spirits News är blindtestet av Dry Martinis efterlängtat. Vi testar ju inte gin som den är. Dit har inte ginkulturen nått, att man likt maltwhiskydrickare sippar på sitt destillat solo vid rumstemperatur. Gin konsumeras i cocktails. Och det närmaste man kan komma själen hos en gin är i en ”drajja”.
Men ginen lämnas inte helt åt sitt förutbestämda öde. En Dry Martini ska göras med torr vermouth. Och det är denna vinblandning med örter som är hemligheten med drinken.
Vermouthen ska egentligen inte märkas. Vintonerna sipprar fram i eftersmaken, och kryddningen måste harmoniera med gin-stilen.
Vermouthen är överrocken som adderar ett extra, väldigt tunt lager till gindrinken. Matchningen måste vara 100% för att kombon ska gå i mål med fanan i topp.
Den gemensamma nämnaren för de 32 drinkar vi testat är den ikoniska italienska vermouthen från Martini & Rossi. Det är här alla berättelser om Dry Martini måste börja, med Martini Extra Dry.
Den torra vermouth-stilen som introducerades år 1900 och så småningom började användas i den allt torrare Martini-cocktailen (som från början gjordes på sötare Old Tom-gin innan London Dry-stilen slog igenom).
Martini & Rossi är det ledande vermouth-huset i världen. Grunden lades år 1849 i Turin av Carlo Re. Aperitivon tillverkades initialt i San Salvatore Monferrato, 7 mil öster om staden. Men flyttade 1863 närmare staden till Pessione, då Re gick i pension.
Ny VD blev Alessandro Martini med vinmakare Luigi Rossi och revisor Teofili Sola som partners. Firmanamnet ändrades till Martini, Sola & Cia men det var inte förrän 1879 firman fick sitt nuvarande namn när Rossi köpte ut Sola.
Att just Martini är förstavalet i en Dry Martini beror på att vermouth-märket tidigt introducerades på den amerikanska marknaden. Där cocktail-blandandet redan under 1800-talet blev en del av den amerikanska identiteten och dryckeskulturen, vilket den fortfarande är.
Utomlands blev Martinis version av drycken liktydigt med ”italiensk vermouth” och kallades till och med för ”vermouth di Torino”. Martini & Rossi är inte det enda vermouth-huset i staden, även Cinzano och Carpano kommer från Turin.
Amerikanske ikoniske bartendern Harry Johnson var en av de första att börja jobba med italiensk vermouth i drinkar. 1882 publicerade han ett recept med vermouth där Martini namngavs specifikt. Just det märket stod alltid på hyllan i hans bar.
Martini & Rossi satsade stort på export och bara 30 år efter att man blandat ihop sin första vermouth fanns den förutom i USA att köpa i Brasilien, Argentina, Grekland, Portugal, Belgien, Egypten.
Den eviga frågan är om drinken Martini fick sitt namn efter det berömda vermouth-huset? Nej, är det enkla svaret. Det var snarare så att drinken och vermouth-märket växte samman och till slut blev närapå ett.
Den första referensen till cocktailen är från 1888 då Martinis vermouth sedan länge var etablerat i USA. Å andra sidan fanns ju den sötare närbesläktade Martinez-drinken i sving. I New York gick dessutom drinken under namnet Martine på 1890-talet efter två kändisar som frekventerade inneklubbarna i metropolen.
Det spelar mindre roll hur namnet uppkom. Faktum kvarstår att det var Martini & Rossis vermouth som fick drinknamnet att sätta sig. För vem ville inte ha en Martini-cocktail gjord på buteljen med samma namn? På den tiden levererades två av tre flaskor italiensk vermouth i USA av Martini & Rossi.
Extra Dry är alltså efterföljaren till det söta röda originalet Martini Rosso (med 140 gram socker per liter). På 1890-talet började Rossis söner jobba med att ta fram en torr version med bara 30 gram socker per liter.
Det tog ett decennium men lagom till nyåret 1900 kunde man skåla det nya århundrandet – kanske med en torr Martini-cocktail i glasen.
För att förstå Extra Dry-stilen måste man sätta sig in i bröderna Rossis tidsera. Då var all vermouth väldigt söt. Här var målet att göra en aperitivo som inte skulle ta över i Martini-drinken, alltså måste karaktären tonas ner ihop med sötman.
Ändå framstår dagens version av Extra Dry som relativt söt och väldigt publikfriande. Det är inga problem att sippa på den som den är över en isbit. Därtill är den tillräckligt söt och god.
Rossis recept leder på frukttoner. Det doftar hallon och björnbär med fetare champinjon och grästoner runtom. Smaken är sötaktig med lavendel i början och vitvinstoner därpå och hallonsötma.
Mot slutet växer örtig bitterhet till som blandas med citronzest. Kroppen är lätt och finishen är torr och ren. Kvar efteråt är en ton av hallon uppblandat med sommaräng.
Den ultimata drajja-vermouthens uppgift i en Dry Martini är inte att ta plats och konkurrera med ginen som är huvudpersonen. Det är därför Martini Extra Dry är så kul att jobba med i den mest avskalade av gin-cocktails. Den verkar utan att märkas.
• Martini Extra Dry Vermouth 15% | SB-nr 8682, 99 kr
