Reviews Vad ska vi ta oss till med Mortlach? Den fick en storhetstid i Flora & Fauna-serien som 16-åring i sherryfat. Men sedan? Destillatet har högsta ranking inom Diageos blender-kollegium som blending-malt. Den är en karaktär-sättare med sin ”biffighet”. Men det kanske ska stanna där, whiskyn verkar vara svår att få till som singelmalt.
Det här är andra försöket i Special Releases. Malten är 26 år gammal, en rätt hyfsad ålder där balanserna borde funka. Problemet är ju att alla fat man har i lager troligen är av refill-kvalitet och Mortlachs strategiska profil stavas numera 100% sherry (i åminnelse av den idoliserade 16-åringen).
Nosen är minnesvärd. Rik halvtorr arom av tobak och avgaser (romliknande). Nyhälld övertoner av rostade kastanjer med botten av saftsås/skumgodis. Vädring gör den mer sockrig. Hur som helst ovanlig och spännande.
Tyvärr lamslås munnen av all ek, starkvinsträet förmår inte knuffa undan bråten. Mörk ek direkt ur startblocken, småkakor och syrup bäddar in det mörka fint men skramlande ek kör över sötman och smaken blir skogigt vildvuxen. Trött sherry drar sakta ekipaget framåt men all denna ek får skeendet att närapå stanna upp. Halvlång döende eftersmak, beskan håller i sig, syrlig frukt lever upp litegrann. Däven utgång.
Vattning hjälper såklart upp situationen ett snäpp. Munnen är fortsatt händelselös och ihålig, det smakar metalliskt av fruktsoppa, avskalat och tappert. PX-lik saftsoppa med lite gammelestrar i finalen, eucalyptus-ek livar upp. Sjukt banal sötma räddas av minttoner.
Besviken.
