Reviews Cadenhead ger ut whiskyfat som inte liknar något annat. Urvalsprocessen är egentligen chockerande enkel: Är smaken bra ger man ut fatet! Dessutom ogillar man att upprepa sig, så om en ny utgåva från ett visst destilleri drar iväg åt ett annat håll, följer man villigt med. Det är väldigt underhållande att prova CDH-flaskor, vad som helst kan ju hända!
1Vi börjar med en sherrykysst Benriach. En väldigt smaskig sak men en smutt fruktnos a la starkvin. Aromen är liten men sötaktigt sherry-lik med blommig syrén i mitten och understundom söta fanérfläktar.
Maltig entré i munnen följs av en sherry-vibe. Sakta vecklar eken ut sig, sandelträ och tobak möts av blommig lavendel. Timid timotej-eterisk final med smygande ek av fuktiga tobak. Rent av sensuell.
En vilsam harmonisk whisky med lugn smak som visar sig vara överraskande komplex med de hoppande ektonerna och en blommighet i de högre sfärerna. Synnerligen coolt med örtte i avslutet, nedbäddad i stillsam ek.
Whiskyn upplevs som äldre än sina 12 år. Helt klart ett köptips för den som gillar det här destilleriet. En singelmalt att umgås med som också ställer frågor utan bli besvärlig.
2Dailuaine känner vi bäst som övermåttan sherry-dram i Flora & Fauna-serien direkt från källan. Destillatet har lagom mycket muskler för att bära sherry-oket men utmärker sig sällan.
Hur klarar sig Dailuaine utan sherrybehandling? I Cadenheads vård, tappad på ett återanvänt hogsheadfat, blir whiskyn sådär knasig som bara det här företaget kan åstadkomma.
Möt en kul sak med aparta bananestrar i snoken. Som överskuggar after shave-ångarna därunder. Centralt bulldeg.
I allt en ungdomlig bouquet trots sina 12 år. En sötsprakande käft inleder med bananpaj och går vidare i röksprängd bröstkaramell samt crème brûlée – en sorts burkig ”godisrök”.
Guppande eftersmak av tablettask-estrar och finskt rågbröd med sockriga fenoler i botten. De här ekfenolerna som spökar är oförklarliga. Men så ska ett Cadenhead-fat göra det oväntade. En whisky för äventyrliga. God på sitt eget speciella sätt.
3Här en Tomatin som vi inte sett den förut, hämtad ur ett manzanilla sherryfat. Det luktar inte mycket. Lite vetebröd med rosenair kanske, med violpastill under och äppeldryck centralt. Väldigt små rörelser i glaset.
Mer action i munnen. Whiskyn får en saftig start av torkad frukt med röd blandsaft och fullkornsskorpa. Mot slutet en oväntad vändning i kvistig ek, vilket gör whiskyn spännande.
Lång eftersmak av råg-levain och maltiga toner, med en smygande blommig accent.
Den här träfragranta dimensionen förvandlar frukten och gör den udda. En kvistig men ej bitter effekt som drar mer åt det brödsädiga hållet. Egen Cadenhead-stil, väldigt charmig.
4Campbeltown-firmans tolkning av Craigellachie är ett mönsterexemplar av hur en väluppfostrad 18-åring ska bete sig. Men utan destillatets skitiga dimension. Förvisso finns något som skaver i nosen, ett uns fotogen kommer och går – men det kan lika gärna vara eken som snedtänt.
Whiskyn doftar annars geléfigurer med blommiga övertoner. Därbakom pillrig ek. Söt ren smak av malt och honung. Torr ek bär, mot slutet ekon av mandelflarn. Lång slingrande ekig finish, smågodis sväljs av lagerblad.
Strömlinjeformad smak i föredömligt ren stil med torr ek i fonden. Epilogen broderar fint när frukten tar fart. Sammanfattningsvis en bagatell med kvalitet.
