Cardhu är ett av världens mest kända whiskydestillerier. Stället är hemvist för världens största blended Scotch, Johnnie Walker. Men det var inte familjen Walker som startade gårdsdestilleriet utan Cumming. Vi återvänder till 1880-talet och möter kvinnorna som styrde över whiskymakandet. Med järnhand.
Gamla tider Cardhu hette Cardow från början, efter gården. Stället höjer sig över Spey-floden på den norra sidan. I gamla tider kom man dit till fots via Dailuaine eller järnvägsstoppet vid Carron, där Imperial en gång låg (och Dalmunach nu ligger). Hit kom Alfred Barnard på 1880-talet på sin resa mellan Storbritanniens destillerier:
“Vi var glada att få kliva av tåget och andas in den friska bergsluften. Motionerandet efter vandringen upp mot destilleriet retade vår aptit så det var en fröjd att tas omhand av vår värdinna Mrs Cumming som ju förestår destilleriet.”
Cardow tog ut sin licens 1824 efter en del krånglande med myndigheterna som involverade gömmande av pannor och andra skattesmitaraktiviteter. John Cumming fick arrende här 1811 och odlade korn på markerna. Fru Helen mäskade och jäste och hanterade skickligt snokande skattefogdar. Bryggningen maskerade hon som förberedelser till brödbak.
När licensen var bärgad sålde Helen whiskyn genom köksfönstret till förbipasserande. 1 shilling per flaska. Med tiden började man sälja fat till blenders. Framförallt familjen Walker i Kilmarnock som skulle ta över destilleriet 1893. Det var då man tog dessa unika bilder!
Helen blev 95 år (!) och överlevde både man och son. Sonhustrun Elizabeth tog över 1872 och stöttades i allt av sin svärmor. Elizabeths regim bestod i två decennier, hon kallades allmänt för ”branschens drottning.”
Gårdsverksamheten bestod länge, metoderna var primitiva men whiskyn beryktad. När Barnard dyker upp har man precis byggt nytt en bit från gården. År 1886 invigdes det nya destilleriet. De glänsande pannorna mäktade med att spotta ut 60 000 gallon sprit årligen.
“Nyspriten har skickats till kompetenta bedömare som uttalat att den till karaktären liknar den sprit som gjordes i originaldestilleriet,” berättar Alfred Barnard. “Stilen är kraftfull och smakrik, perfekt för blending-ändamål. Vår guide uppgav att det räcker med en gallon Cardow-make för att smaksätta 10 gallon ren grainsprit.”
Maltladan beskrivs som luftig med tre våningar. Alldeles intill ligger maltugnen som eldas med torv. Själva torven bryts ett par miles bort vid Mannoch-kullen och läggs att torka i ett dragit skjul på ägorna.
Kvarnen drivs av ett vattenhjul. Mäskkaret mäter 3,5 meter i diameter och jäskaren är sex till antalet och rymmer 18000 liter vardera.
De båda pannorna är hitflyttade från det gamla gårdsdestilleriet. Wash-pannan rymmer 9125 liter och spritpannan tar 7260 liter. Kopparkedjorna i förstapannan drivs av ett mindre vattenhjul och förhindrar att jästresterna från washen brinner vid. Kylningen av alkoholångorna sker i en ’worm tub’ av cement som står utomhus.
Tvärsöver gårdsplanen ligger ett litet fint lagerhus med två våningar, väl ventilerat. Barnard rapporterar att whiskyn primärt säljs i Leith. Innevarande år ska 40 000 gallon produceras, alltså drygt 180 000 liter. Jämfört med 25 000 gallons som det gamla gårdsdestilleriet mäktade med.
Cardhu som är en av världens största singelmalter fanns länge inte att köpa i Sverige. Först i mars 2014 tog Systembolaget in 12-åringen, följt av 15-åringen 2,5 år senare. På Systembolaget finns för tillfället också Game of Thrones-versionen samt 14-åriga Special Releases utgiven 2019.
Tack till Diageos arkiv i Menstrie för lån av bilder!
