Maltwhisky-VM Bredaryds Wärdshus är en oas där livsnjutare flockas. Ett boutique-hotell som inbjuder till umgänge med god mat och ett överflöd av drycker.
I matsalen omges man av whiskyflaskor de flesta aldrig skådat. Det är som att vara i Skottland, på Speyside, i ett av de finare hotellen.
Några Port Ellen nyupptagna från whiskykällaren står på en barvagn mitt bland borden. Buteljerade tidigt 00-tal. Och på flasktornet i ena hörnet har en ”spelkortsflaska” blivit över.
Ruter Knekt visar det sig vara. Jag bläddrar i min bok om japansk whisky och ser att fat 9103 är ett av de allra bästa. Här i lilla Bredaryd står alltså en flaska Hanyu som är bland det mest sällsynta som finns på jorden.
Hela serien på 54 buteljer går numera på auktion för bortåt 9 miljoner kr. Helena Hugo sålde sin kollektion strax innan haussen drabbade världen på allvar. Pengarna räckte till att bygga upp en rejäl källare av skotsk singelmalt. Men hade man väntat ett par år till hade det blivit ännu mer…
VM-provningen här är av det rökiga slaget. Vi sitter i källaren där bryggverket står. Här gör man utsökt färsköl två gånger i månaden som säljs i restaurangen ovanför. Tusentals gamla ölflaskor tapetserar väggarna.
Stämningen är på topp. Juryn är taggad och somliga har rest hit för att göra sig en efterlängtad livsnjutarhelg. Alla är välutbildade i detta med whiskydrickande och, ska det visa sig, säkra på manschetten.
Ileach är värd för rökkvalet. Whiskyn som ”uppfanns” 1997 av Brian Crook på Vintage Malt Whisky Co på uppmaning av svensken Thomas Kuuttanen som behövde en whisky som var ”omåttligt rökig utan gränser.”
Herr Crook med ett förflutet som chef för Bowmore gjorde några samtal till kollegorna ute på Islay. Snart hade han säkrat upp ett konstant flöde av råsprit från ett av jordens mest aktade whiskyhus.
Under förutsättning att identiteten förblev en hemlighet. Fabriken ligger på Islay sydkust och där finns tre pannor att välja emellan. Allting pekar på att dropparna rinner till från en småväxt tingest vars whisky säljs i mycket högre ålder än den handfull år som Ileach tillbringar i fat.
Att detta var kvällens bästa rökare rådde konsensus om. Halva besättningen pekade ut whiskyn som vinnare. Whiskyn får en söt start med lakritstoner i munnen innan torvröken bubblar upp och lägereld ryar lagom mycket.
Allting sker med kontroll och jämfört med konkurrenterna är denna whiskyn den bäst balanserade. I eftersmaken växer sig jodtonen allt starkare med värme och söt torvrök i släp.
På pappret var värste utmanaren Laphroaig. 10-åringen är ofta en rätt snäll sak. Helst ska den ha en sötaktig tjärton, men den blir alltmer sällsynt.
Dagens version har en rund smak av bränt fiskskinn och oljig trasa. Inte särskilt angenämt. Det bättras på i eftersmaken med honungspastill som får whiskyn att plana ut i en sorts kokt rökighet. Väldigt annorlunda och fjärran från den ”laffe” man vant sig vid.
Största utropstecknet i provningen var ingen skotte. Istället walesaren Penderyn som kokar sin sprit till 91% alkohol för att renodla estrarna och åstadkomma en len fruktig whisky.
Röken kom till av misstag. Ett inkommande fatparti från Skottland visade sig härröra från Islay. Man övervägde att skicka tillbaka de eländiga tunnorna men bestämde sig för att prova att lägga sin whisky däri.
Receptet har man hållit fast vid sedan dess och den här whiskyn var kvällens godaste. Doften stack ut med toner av eneträ i sockerlag, drag av tallkottar med lite hallonbåtar.
Smaken var ren och fruktig, som förväntat men blir alltmer sotig med riktig torvrök mot slutet. Där också en underbar ton av karamelliserad lychee-frukt fick panelen att le brett. I avslutningen fruktkola och torr torvrök samt furuträ och tallskott.
Hade temat inte varit röjarrökig whisky hade walesaren varit i topp. Men PEATED-klassen förordar såklart Islay-stilen. Men bara om man levererar en balanserad rökwhisky med plats för allt det andra också. Mest rök kan aldrig vinna.
Bowmore som traditionellt sett är den minst rökiga på Islay landade med en för dagen pigg 12-åring. Aromen var den överlägset bästa med en aromatisk blommighet och rökta lädertoner. En sorts distingerad rök med mognadstoner som vore whiskyn bortåt 18 år.
Torvröksmun med lätt handlag och fruktiga gammelestrar åt fallfruktshållet, mot slutet kalvskinn. Men tyvärr tappar whiskyn taget i finishen som är för kort med vilsen tobaksrök istället för den stadiga Islay-ton som hade behövts.
Tvåa i Bredaryd var sålunda inte en Islay-whisky utan fastlandsrökaren Benriach. Som sig bör, kan man säga. Det var ju forna Chivas-destilleriet Benriach som 2004 introducerade världen för riktigt rökig Speyside-whisky med 10-åriga Curiositas.
Ungefär då återupptog man också rökkokandet som övergivits 1998. 12-åringen som tävlade här är en härligt fruktig sak som vecklar ut aromerna långsamt. Torkad frukt a la aprikos med kvittenmarmelad, och sent toner av sotig torvrök. I finishen BBQ och bränd ved.
Fastlandsrök är något helt annat än den medicinala stilen på Islay där renodlad torvrök får faten att osa i lagerhusen. Benriach har öppnat en ny värld av rök att utforska, och gör det mycket bra.
Nu får man chansen att slåss om en finalplats i semin. Där whiskyn i första hand kommer att matchas mot andra icke-Islay-sorter. Lycka till!
PEATED style | Bredaryd 9 september
1. The Ileach 40% = 24+6 poäng
2. Benriach The Smoky Twelve 12 år 46% = 11
———————————–
3. Penderyn Peated 46% = 7+2
3. Laphroaig 10 år 40% = 9
5. Bowmore 12 år 40% = 4
6. anCnoc Peatheart 46% = 6
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
