SCOTCH VÄRNAR sin image. Ingen eller inget får sprida osäkerhet om varumärkets värderingar. Så fort något dyker upp som kan förväxlas med skotsk whisky är branschorganisationen SWA där med sina advokater. Ordet ’glen’ anser man sig ha ensamrätt till. ”Smal dalgång” är betydelsen och förekommer i ortsnamn i Highlands, mest kända är Glenlivet och Glenfiddich.
När kanadensiska Glenora år 2000 ville sälja maltwhiskyn Glen Breton var SWA där och hotade med vite men förlorade i domstol nio år senare. Och i dagarna kom beskedet att EU-rätten godkänner namnet Glen Buchenbach på en whisky gjord i Swabia (gamla namnet på sydvästra Tyskland). SWA:s standard-argument är att tillnamnet Glen kan få konsumenter att tro att whiskyn kommer från Skottland. Domaren hänvisade till andra fall i Canada och Irland där Glen också används utan problem.
Man tycker att SWA vid det här laget borde ge upp striden om rätten till begreppet Glen men det handlar om skrämseltaktik. All retorik som andas Skottland ska stoppas i sin linda. Glenora spenderade 100 000 dollar på rättssaken och andra mindre aktörer avhåller sig nog från att få sina produkter att låta skotska.
SWA är proaktiva också. Nya Zeeland godkände nyligen ”Scotch whisky” som geografisk beteckning (Geographical Indication) utifrån en ansökan inlämnad av SWA.
Som första utländska produkt åtnjuter nu Scotch legalt skydd där det definieras vad som är en Scotch. Tidigare var det svårt att stoppa fejkwhisky i just Nya Zeeland. Mer än hundra nationer världen över har lagstadgat skydd för skotsk whisky, framförallt EU. Allt detta är naturligtvis bra eftersom den specifika kvalitet som förknippas med en Scotch kan upprätthållas. Men för experimentella whiskymakare i Skottland är det jobbigare. Ramarna är snäva för vad som får göras, skotsk whisky är huggen i sten.
Utvecklingsarbete är knepigt, för att inte säga omöjlig att bedriva. Vilket tillochmed Diageo fått erfara. En hemlig rapport som Wall Street Journal uppdagade visar att jätten försökt få med sig SWA på ett whisky/tequila-projekt. Whisky skulle lagras på Don Julio tequila-fat och sedan säljas vid lägre alkohol än 40%. Alltså en ny sorts whisky-drink. Inte en chans, blev beskedet från SWA. En Scotch är en Scotch i evighet.
Och Lilla Eden Mill i St Andrews ville använda chokladmalt (från bryggeriet) som råvara till sin whisky. Inte ens det blev godkänt. Vilket är märkligt med tanke på att andra destillerier (som Glenmorangie i Signet) använder bryggarmalt, alltså hårt rostad kornmalt. Och det där med lågalkoholig whisky förekommer ju i form av whiskylikörer. Men allt detta handlar i slutändan om användandet av beteckningen SCOTCH. Den frågan är mycket känslig för vakthunden SWA. Sinnebilden för en Scotch är blended whisky on the rocks som intas av en herre i sina bästa år nedsjunken i en Chesterfield-fåtölj. Vill vi ha det så?
