För att förstå sin samtid måste man veta varifrån man kommer. Historielöshet är detsamma som kaos. Inte minst i dryckesvärlden är historiekunnandet avgörande för att fatta varför en spritsort smakar som den gör. Vill man verkligen förstå rom så är det bäst att ta det från början. Lars Renbjer tar oss med längs romens vindlande historia.
ALKOHOL HAR EN betydligt längre historia än vad vi kanske tänker oss. Till exempel har kunskapen och kulturen att göra vin funnits i omkring 8000 år. Men den första kunskapen om att framställa alkohol uppstod i vad som idag är Kina.
Kineserna anför att fermentering och en tidig form av destillering uppstod redan ca 7000 år före Kristus. Det finns dessutom fynd från stenåldern som visar på att man troligtvis medvetet jäst olika drycker för att framställa alkohol, vilket betyder 10 000 år före Kristus!
I det perspektivet framstår det mesta annat som nymodigheter, hjulet till exempel anses ha uppfunnits ca 5500 år före Kristus. Att mänskligheten därmed har en ganska utbredd relation till att alkohol som livsmedel är knappast förvånande.
Sockerröret har också det sitt ursprung i Asien och Oceanien. Olika arter av sockerrör växte i Indien, Sydostasien och på Nya Guinea. Det är en gräsart besläktad med bland annat några av våra vanliga sädesslag som tex vete även om det växer sig betydligt högre, drygt 2 meter och blir mellan 3-5 cm tjockt. Sockerröret växer i tropiskt och subtropiskt klimat och är moget för skörd efter ca 2 år.
I Europa blev socker först känt genom arabiska handelsmän som köpt det i Indien där man var först med att utvinna socker ur sockerrör. Ordet socker anses dessutom komma från ordet Sharkara som på sanskrit betyder grus eller sand.
När sockret först nådde Europa runt år 0 så var det en otroligt dyr handelsvara som kallades för det ”söta saltet” och främst användes som medicin. Med tiden spreds kunskapen om att göra socker vidare från Indien genom Mellanöstern för att nå Medelhavet och Europa runt 800- eller 900-talet.
Vid 1000-talets början odlades det sockerrör för sockerproduktion på bland annat Cypern, Sicilien, i Andalusien och Algarve. Detta sammanfaller både i tid och geografi exakt med spridningen av kunskapen att destillera sprit. Det finns viss information som tyder på att man redan då tillverkade rom i Europa.
Bland annat finns det skrifter som antyder att man av socker tillredde en spritdryck på Cypern på 1300-talet. Det förefaller ganska troligt då det på ön odlades mycket sockerrör. Det finns också vissa historiker som pekar på att det kan ha förekommit romproduktion i Asien långt tidigare, bland annat i Indien där sockerproduktionen uppstod.
Kanske ungefär på det vis som man idag, enligt mycket gamla metoder, gör Batavia-arrak i Indonesien. Ett sockerrörsdestillat som jäses med något som i Kina kallas för hóng qū méi vilket betyder röd jäst.
Den framställs av en form av fermenterat ris som under jäsningsprocessen får en röd färg. Denna typ av jäst kallas Monascus purpurerus. Det röda ris man får av processen används i matlagning i olika delar av Asien och är också vanligt som ett rött färgämne till olika livsmedel.
På Japanska kallas detta koji som betyder ungefär ”spannmål bevuxet med en svampkultur”. Koji används vid bryggning av sake som är en viktig del av japansk mat- och dryckeskultur.
Marco Polo beskriver i sin resedagbok från slutet av 1200-talet hur han i vad som idag är Iran drack ett sockervin som blandats med mango.
Tillbaka till Europa och 1400-talet. Portugiserna har blivit den ledande sjöfararnationen som bedriver handel längre bort än något annat europeiskt land. Efter upptäckten av Madeira introducerar man sockerrörsodlingar där 1455.
Madeira blir navet för den europeiska sockerhandeln tills Columbus 1492 av misstag påträffar Amerika, det han tror är västra Indien, varför vi än idag kallar det Västindien. Under 1500-talet börjar även holländska, franska och brittiska expeditioner att resa till Västindien.
Portugiserna påbörjar kolonisationen av Brasilien och tar med sin kunskap om sockerrörsodling dit. Det är möjligt att det är i Brasilien man börjar tillverka rom på sockerplantager under slutet av 1500-talet men det är på Barbados som man först tillverkar en spritdryck baserad på sockerrör och som kommer att kallas rom.
Det finns reseskildringar bevarade från brittiska officerare som besökte ön i mitten av 1600-talet och där drack en kraftiga alkoholdryck kallad Kill-devil eller Rumbullion. Det var så klart ett allt för långt och svårt ord att uttala, särskilt sent på kvällen och efter några glas, och drycken kom snabbt att kort och gott kallas för Rum.
På franska blev det Rhum och på spanska Ron. Varför rom uppstod just på Barbados är inte klarlagt, kanske var det bara slumpen?
Barbados hade 1627 koloniserats av britterna som anlade flertalet sockerplantage. Ön var relativt lättodlad då den var mindre bergig än andra närbelägna öar och sockerrörsodlingarna expanderade snabbt.
Förmodligen upptäckte någon att melassen, som från början var en oanvändbar restprodukt efter sockertillverkningen, börjat jäsa i den fuktiga värmen. Genom jäsningen bildades alkohol och plötsligt kunde sockerbruken tillverka ytterligare en handelsvara.
Rom förblev dock relativt billigt till skillnad mot det väldigt dyra sockret som såldes till den rika eliten av adel och borgare i Europa. Därför etablerade rom sig som en lokal dryck och man behövde inte längre skeppa brandy från Europa, något som gjorde den till en dyrbar lyxvara i de nya kolonierna.
Så länge sockret var dyrt fanns det ingen poäng med att fylla skeppen till Europa med billig rom. Men rom destillerades inte bara i Karibien. Genom att melassen gick att transportera långa sträckor kunde den säljas till kolonierna i New England där man destillerade mycket rom.
På så vis blev rom troligen den första sprit som framställdes långt bort från odlingen av själva råvaran. Något som fortfarande är vanligt än idag, där många romproducerande länder saknar egen sockerproduktion eller helt enkelt inte har tillräckligt för att tillgodose efterfrågan från romproducenterna. Under en lång period från 1600-talets slut fram till idag har melass varit en viktig exportvara.
Något som verkligen påvisar vilken volym av importerad melass det kunde handla om är olyckan som inträffade 15 januari 1919 i Boston, Massachusetts. Boston hade sedan århundraden varit en viktig importhamn för det nya USA och just melass hade från början varit en viktig importvara från Karibien.
Men denna dag inträffade något man sent skall glömma i Boston. Vid klockan 12.30 brast en silo på Purity Distilling Company som innehöll hela 8,7 miljoner liter melass. Melassen spred sig likt en flodvåg som uppskattats till 8 meter hög och som rörde sig med en hastighet av ca 50 km i timmen.
Melassen som har en högre densitet än vatten spreds med en förödande kraft som förstörde byggnader och det mesta annat i dess väg. Ett stort område i hamnen täcktes av ett ca 1 m djupt hav av klibbig tung melass. Räddningsarbetet pågick i dagar och försvårades av melassens tjocka konsistens. Över 100 personer skadades och 21 personer dog i denna märkliga ”tsunami”.
Genom att sockerkonsumtionen i Europa ökade dramatiskt från 1700-talets början fram till 1800-talets mitt blev socker en allt viktigare handelsvara och var totalt sett en av de mest värdefulla importvarorna samtidigt som volymen växte.
Eftersom sockerrör utarmar den mark den växer på krävdes nya arealer att odla på. Detta ledde under 1800-talet till att man sökte nya platser att odla sockerrör på. Mauritius, Hawaii, Fidji, Sydafrika och Australien blev några av dessa platser. Med sockerodlingar kom också romproduktion till dessa platser.
Vid 1800-talets början skedde förändrarna i rask takt. Under Napoleons krig använde britterna sin stora flotta för att skapa en handelsblockad mot Frankrike. Det gjorde att Frankrike blev avskuret från sina sockerproducerande karibiska besittningar.
För att avhjälpa denna svåra situation beordrade Napoleon en omfattande satsning på att utveckla de försök som då börjat göras med att utvinna socker ur sockerbetan. Denna beta kunde odlas i europeiskt klimat och skulle göra Europa självförsörjande med socker.
Försöken föll väl ut och snabbt kom sockerbetan att ersätta det dyrare importerade sockret. Och med detta började en långsam ekonomisk nedgång för de tidigare så viktiga karibiska kolonierna.
Under en rätt lång tid hade Sverige en liten koloni i Västindien som vi köpt av Frankrike (1784 -1878). Dock var ön ganska torr och saknade bra vattenkällor varför ingen sockerrörsodling var lämplig där och heller ingen romproduktion.
Vad som dock är mindre känt är att den betydligt mer tongivande ön Guadeloupe mellan 1813-1814 tillhörde Sverige då vi fått den av England som en kompensation för att vi tillsammans med dem stred mot Napoleon.
Så under ett drygt år har det odlats socker och destillerats rom under svensk flagg, även om vi aldrig ens hann få dit varken guvernör eller annan svensk personal till ön innan den åter blev fransk.
Idag finns det betydande romproduktion i samtliga världsdelar och har så gjort i ca 150 år. På så vis kan man påstå att rom var den första globala sprittypen som konsumerades och producerades världen över. Hurra för rom!
LÄS MER: Varför växer romintresset så snabbt?
LARS RENBJER har druckit rom så länge han kan minnas. De senaste 16 åren har han arbetat med import av alkohol och specifikt kvalitetssprit. 2004 startade han tillsammans med en gammal universitetsvän Renbjer & Magnusson AB. Firman har jobbat fokuserat med import och export av unika spritmärken främst riktat till restaurangbranschen. För fem år sedan lanserade man det egna varumärket Gunroom Navy Rum. Sedan dess har Lars Renbjer haft möjlighet att genom olika samarbetspartners besöka romproducenter i Karibien och ta del av mycket kunskap och erfarenhet, samt hållit utbildningar, presentationer och provningar kring rom: “På senare tid har jag med stor glädje sett det ökade intresset som finns kring rom i Sverige.” Lars Renbjer ska framöver dela med sig av sin kunskap om romvärlden i stort här på The Spirits News i en serie artiklar.